När dimmorna lättat efter debatten om övergångsreglerna och den kommande debatten om EU:s tjänstedirektiv börjar ta form kan man konstatera att fackliga rättigheter i allmänhet och kollektivavtalens ställning i synnerhet angrips av de borgerliga partierna på ett sätt som vi inte sett på många decennier.

Att den gamla "baggbölarhögern" aldrig förlikat sig med fackliga rättigheter är väl allmänt känt men de senaste dagarna har också ledande företrädare för både folkpartiet och centern uttalat sig högst uppseendeväckande.

Kollektivavtalen och vår arbetsrätt kommer att utsättas för attacker när globaliseringen kryper närmare. Men vår modell - med starka parter på arbetsmarknaden som i fria förhandlingar tar ansvar för både lönebildning och samhällsekonomi är enligt vår åsikt överlägsen andra modeller där staten lagstiftar om minimilöner och andra arbetsvillkor. Den svenska modellen har bidragit i hög grad till att Sverige har en hög tillväxt, kunnat strukturförändra utan större sociala spänningar, hållit arbetsfreden p å en unikt hög nivå och tillförsäkrat löntagarna trygghet och löneutveckling.. Därför är vi beredda att försvara och utveckla vårmodell mot både multinationella företag och nyliberala politiska krafter i Europa. Men det är också därför det är högst illavarslande att de borgerliga partier så oförblommat är beredda att kasta den svenska modellen på sophögen..

Maud Olofsson sa i Sydsvenska Dagbladet den 22 april bl.a. " - Kan ett polskt företag göra jobbet lika bra som ett svenskt är det jättebra. Då får våra konsumenter billigare bostäder". när hon förklarade att Centern inte har några problem med tjänstedirektivets förslagna regler om att det inte är avtal och löner i landet som arbetet utförs i utan de som gäller där företaget har sitt säte som ska gälla.

Moderaterna angriper med en sällan skådad hätskhet de förslag till förbättringar i fackets insynsmöjligheter som vi föreslagit. "Facklig kontrollmakt" väser Mikael Odenberg, moderaternas gruppledare när vi skärper tillsynen så att oseriösa företag inte ska kunna fortsätta med sin illojala konkurrens. Som om inte dagens verklighet med omfattande missbruk av F-skattsedlar, svartarbete och urusla arbetsförhållandena för arbetskraft från Östeuropa var kända f ör eller värre, inte upprör moderaterna.

Folkpartiet har också sällat sig till kåren av partier som tycker att kollektivavtalens löner är för höga och kan negligeras. I riksdagsdebatten om övergångsregler den 28 april sa deras gruppledare, Bo K önberg: "Vi tycker att man ska ställa krav på egenförsörjning. Svensk fackföreningsrörelse har efter hundra år lyckats ordna en nivå på kollektivavtalsenliga löner som ligger en bit ovanför det rena försörjningskravet". Klart besked - de som kommer hit och arbetar får nöja sig med löner under avtalet..

Man kan ställa sig frågan hur de sk mittenpartierna så tydligt ställt sig på en gammal h ögerposition i så centrala frågor som kollektivavtalens ställning. Kanske beror det på att det endast är LO:s medlemmar som utmanas. Det är byggnadsarbetare och servitörer, städare och lastbilschaufförer som ska ta skeden i vacker mun och acceptera lönedumpning. Kanske hade det låtit annorlunda om det var ekonomichefer och chefredaktörer, finanskonsulter och civilingeng örer som Polenkonsult erbjudit med F-skattsedel till mindre än halva lönen?

LO:s kampanj för Ordning och Reda på arbetsmarknaden är verkligen välkommen. För nu måste vi förbereda oss på en ideologisk strid om löntagarnas rättigheter och kollektivatalens ställning inte bara med den gamla högern utan tydligen hela borgerligheten. Den ska vi ta tillsammans, socialdemokratin och fackföreningsrörelsen.

Första striden blir EU-valet där våra kandidater kommer att motsätta sig de delarna i tjänstedirektivet som öppnar för lönedumpning och där de borgerliga partierna välkomnar urholkningen av löntagarnas rättigheter.

Leif Jacobsson, vice ordf s-riksdagsgrupp
Anders Karlsson, ordf i Arbetsmarknadsutskottet