De borgerliga kvinnoorganisationerna vill visa ett alternativ till regeringens budget genom att beskriva vad de anser att kvinnor vill ha. Att kvinnor stressar fram i livet är korrekt, men skillnaden mellan oss socialdemokrater och högern är att vi inte lägger ansvaret på den enskilda kvinnan att bryta de orättvisor som råder mellan könen. De utgår från att det är kvinnor som även fortsättningsvis ska klara pusslet av jobb, hem, barn och familj.

Samma analys visade de borgerliga partiledarna när de hävdade att deras politik ska befria kvinnorna från kollektivismen. Vad de inte vill, eller vågar se, är att vårt samhälle är uppbyggt kring mäns överordning. Om politiker inte kan se detta strukturella förtryck kommer inte politiken att kunna leda till en förändring av samhället.

Socialdemokraternas generella välfärdspolitik har en utjämnande effekt mellan kvinnor och män i ekonomiskt hänseende. Diskriminerande maktstrukturer kan vi bara nedmontera tillsammans genom att i grunden förändra normer och värderingar. Det innebär större förändringar än att t.ex. uppmuntra företagsamma kvinnor och att vanligt folk (läs kvinnorna) ska kunna köpa sig tid.

Vi måste först identifiera och synliggöra orättvisorna. Det är det som regeringen har gjort genom att i budgetpropositionen redovisa fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. Ingen av de splittrade skuggbudgeterna har ens gjort ett försök till detta. Jämställdhetsanalys saknas och endast inom några få områden föreslår de åtgärder som ska leda till jämställdhet, avdrag för hushållsnära tjänster, avskaffa det offentliga monopolet, barnomsorgspeng och fler kvinnliga företagare.

Vad menar de borgerliga kvinnoorganisationerna när de skriver att om kvinnor ska arbeta heltid blir livssituationen mer rörig när barnen behöver mer tid på dagis eller fritids samtidigt som mindre tid finns för att handla och göra andra vardagsbestyr? Den enda tolkningen man kan göra är att de menar att papporna inte behöver bry sig om vardagsbestyren, att det är en fråga endast för kvinnorna. Om båda föräldrar delade lika på det obetalda arbetet skulle mammorna inte behöva stressa lika mycket.

I artikeln efterfrågas verktyg så att vi (läs kvinnorna) verkligen kan göra det bästa av våra liv. Är det verkligen kvinnornas sak? Eller är det en fråga om att ta bort hinder för att verkligen kunna leva jämlikt?

De borgerliga partierna bortser från strukturerna och anlägger med sin borgerliga politik ett individperspektiv som lägger allt ansvar för den orättvisa maktfördelningen i samhället på den enskilda kvinnan. Mäns kollektiv kan sitta i orubbat bo med de borgerliga vid makten.

Mona Sahlin, jämställdhetsminister
Bosse Ringholm, finansminister