Jag håller fullständigt med polisinspektören Dan Holmberg när han för en tid sedan på denna sida skrev att tomma vallöften inte löser några brott. Inför det förra valet lovade socialdemokraterna att satsa på polisen. Under den korta tid jag varit justitieminister har jag hunnit inviga två nya polisskolor, i Umeå och Växjö. Vi har fått fler poliser på gator och torg. Bara under det första halvåret i år har poliskåren ökat med 290 män och kvinnor. Antalet civilanställda inom polisväsendet har blivit tusen personer fler på bara tre år - Det är väl ändå något annat än tomma vallöften?

Sanningen är ju den att den socialdemokratiska regeringen genomför den största satsning på polisen som någon svensk regering gjort. Och satsningen ska fortsätta. Vi lovar att utbilda 4 000 nya poliser de kommande fyra åren.

Dan Holmberg utgår från det som hände under det förra decenniet. I början av 1990-talet var Sverige på väg mot en ekonomisk katastrof. Den borgerliga regering som då satt vid makten fick stöd från socialdemokraterna i att utforma en politik för att lösa krisen. Det krävdes åtstramningar. Skolan, sjukvården och nästan all annan samhällsservice drabbades, så också polisen. I dag tycks somliga vilja glömma att det var under en moderat justitieminister som beslut fattades om att spara en halv miljard på polisen. Men hade inte dåtidens politiker tagit sitt ansvar hade vi inte kunnat satsa som vi idag gör på dag gör på skolan, på sjukvården och på polisen. Låt oss nu glömma historien och istället blicka framåt. De ökade resurser som polisen nu får löser givetvis inte alla problem i ett slag. Polisens arbetsmetoder behöver effektiviseras. Många fler brott måste klaras upp. Tiden från det att ett brott anmäls till dess att dom faller behöver kortas rejält. Flera regeländringar för som underlättare en snabbare hantering har redan genomförts och fler är på väg.

Vi socialdemokrater tror förstås inte att det räcker enbart med att satsa på fler poliser för att öka medborgarnas trygghet. Om det är något vi lärt oss på senare år, såväl i Sverige som i alla utvecklade länder, är att hela samhället måste engageras i kampen mot brottsligheten. Det lokala brottsförebyggande arbetet har på senare år fått ett rejält uppsving. I åtta av tio kommuner finns i dag ett lokalt brottsförebyggande råd, eller liknande. Polis, kommunpolitiker, skola, socialtjänst, lokala näringslivet och föreningslivet samarbetar och når på så sätt ett bättre resultat. Ibland deltar även frivilliga, som till exempel föräldrar som nattvandrar på helgkvällarna. Justitiedepartementet har nyligen inlett ett samarbete med näringslivets organisationer. Från deras sida önskar man ett större engagemang från lokala företagare i det brottsförebyggande arbetet. Min förhoppning är att det ska leda till att det lokala brottsförebyggande arbetet får en rejäl skjuts framåt.

Alla goda krafter måste agera gemensamt för ett samhälle med mindre brottslighet. Även om det totala antalet anmälda brott i stort sett legat still under tio års tid så finns det tendenser som oroar. Varningsklockorna måste ringa på högsta volym när vi nu ser att allt fler ungdomar brukar narkotika.

Ytterligare ett prioriterat område är att ytterligare stärka det internationella samarbetet mot brottslighet. Vapen som hittas i Malmö, narkotika bland ungdomar i Skövde eller kvinnor i Stockholm som utnyttjas som sexslavar - allt har sitt ursprung i andra länder än Sverige och kräver aktioner över gränserna. Sedan får vi förstås aldrig glömma bort att bakom de flesta brott finns sociala orsaker. Själva grunden i en politik för minskad brottslighet är en välfärdspolitik som ger alla barn chansen till en bra uppväxt och alla föräldrar chansen att vara bra föräldrar. En politik med stora skattesänkningar och ökade klyftor är en politik för ökad brottslighet.

Thomas Bodström, justitieminister (s)