Det talade ordet gäller!

Eders Majestäter,
Sametings- och riksdagsledamöter,
Inbjudna föreläsare, Mina damer och herrar!

Vi lever i en tid när ursprungsfolken runt om i världen kraftfullare och mer medvetet än tidigare kräver sin rätt, sin plats i samhället och respekt för sin kultur och sina näringar.

Det är ingen tillfällighet att år 1994 inledde vad som av Förenta Nationerna proklamerats som ursprungsfolkens årtionde och som vi nu avslutar genom seminarier, kulturevenemang och festligheter innan vi vänder blad till något nytt. FN-initiativet har inte kommit uppifrån av sig själv. Det har kommit därför att en ny självmedvetenhet idag präglar urfolkens krav på respekt och utrymme. Den så kallade fjärde världen har rest sig upp efter århundraden av förtryck, diskriminering och exploatering. Världens ca 400 miljoner urfolk tillhör samtidigt världens mest marginaliserade och utnyttjade människor. Vi har alla en skyldighet att räta upp situationen. Det finns också en stark koppling till de stora överlevnadsfrågorna.

Ursprungsfolk som samer och creeindianer har de ett alternativ till industrisamhället? Kan vi lära oss något av deras kamp för sina landrättigheter, sin miljö och sin kultur? Det finns ett samband mellan ursprungsfolkens traditionella sätt och leva och arbetet för en långsiktigt hållbar utveckling.

Allt fler inser att vi måste öka våra ansträngningar för att förändra både produktions- och konsumtionsmönster. Det finns därför ett växande intresse för ursprungsfolkens sätt att tänka och leva. Detta avspeglade sig bl.a. i diskussionerna vid FN:s konferens för hållbar utveckling i Rio de Janeiro 1992, där för övrigt kungen själv var aktiv och det märktes också i slutdokumentet till FN:s Kvinnokonferens i Beijing 1995. Där betonas att ursprungsfolkens kvinnor har en särställning genom sina kunskaper om ekologiska sammanhang.

Den ökade miljömedvetenheten har alltså ett samband med ett växande intresse för urbefolkningar och deras livsmönster. En fråga som jag gärna vill betona lite extra i dessa sammanhang och som ibland glöms bort är frågan om traditionell kunskap. Den kunskap som framför allt urfolken har om den biologiska mångfalden och dess nyttjande håller på att försvinna i snabb takt. Detta är ett resultat av att traditionella livs- och produktionsmönster överges av olika socio-ekonomiska orsaker. Den traditionella kunskapen om hur skog, kust, hav och sötvatten och den biologiska mångfalden i dessa ekosystem kan nyttjas har inte bara ett stort egenvärde, den kan också visa sig vara av stor framtida betydelse för att utveckla hållbara brukningsmetoder, ta fram nya mediciner och andra för människan viktiga produkter. Cirka 75 % av väldens växtbaserade mediciner, däribland aspirin, curare och kinin har extraherats ur växter som påträffats i ursprungsfolkens områden.

Men det handlar inte enbart om ekologi, det handlar i allra högsta grand om demokrati och mänskliga rättigheter. Och det handlar inte enbart om folk som lever långt ifrån oss. Det handlar i mycket hög grad om Sverige. Naturligtvis kan man inte likställa alla urfolks villkor överallt i världen. Det finns skillnader som sammanhänger med olika länders skilda historia, politik, ekonomi och andra förutsättningar. Men nog finns det skäl för oss att fundera över vår egen historia. Också Sverige har haft sin koloniseringsperiod. Norra Sveriges naturresurser i form av bl.a. mineraler och skog har skapat välstånd åt hela Sverige men har samtidigt lett till samebefolkningens undanträngande.

Vi kan inte skriva om historien. Vi kan inte vända tillbaka bladet till tiden före exploatering och kolonisering. Men vad vi kan göra är att skapa rimliga och rättvisa förutsättningar för samer och samisk kultur. Inte minst erfarenheterna från Europas senaste årtionden och det gemensamma EU-bygget har lärt oss vikten av kompromiss och behovet av kulturell mångfald och jämlikhet. Det samiska måste bli en del av det gemensamma nationella arvet. Det är en av mina utgångspunkter för en modern samepolitik. För att öka förståelsen för och kunskapen om samisk kultur, historia och samhälle har Regeringen tillsammans med Sametinget tagit fram skriften Samer ett ursprungsfolk i Sverige.

Med dessa ord, edra Majestäter, vill jag önska arrangörerna av detta kulturevenemang, urbefolkningsdelegation, lycka till . Jag ser fram emot att få ta del av både teater och erfarenheter av tio års arbete under FN:s dekad för urfolk. Jag vill också passa på att överlämna den rykande färska skriften Samer ett ursprungsfolk i Sverige till Kungen och Drottningen.

Tack!