Ansvaret för listor över saknade svenskar och kontakter med anhöriga i sökandet har idag klockan 14 överlämnats till Rikspolisstyrelsen.

Vid överlämnandet stämdes listorna av. De bekräftat saknade har minskat från 827 till 702 personer. Antalet saknade om vilka vi inte har tillräckligt god information är 1.201 personer. Totalt alltså 1.903 personer.

I kväll landar 18 skadade svenskar här hemma. Fyra ytterligare flygs ikväll från Bangkok och Phuket. Två skadade har valt att stanna i Thailand.

De sista två av de av regeringen beställda planen anländer också idag med resenärer från området. Vi har beredskap för ytterligare hemresor.

* * *

I kväll landar också det Herculesplan som för hem de första omkomna svenskarna till sina familjer. Kistorna kommer att överlämnas under en liten och värdig ceremoni.

I vårt land är detta något väldigt ovanligt. Vi har varit förskonade från stora förluster av människoliv utomlands. Nu tvingas vi att vänja oss vid den smärtsamma erfarenheten.

Bilder från ceremonin på Arlanda kommer att nå de flesta av oss. Det blir ett känslofyllt ögonblick som jag hoppas att unga och vuxna i största mån tar del av tillsammans.

Så blir det mindre tungt för oss alla.

* * *

På onsdag hedrar Europeiska Unionen katastrofens offer med tre tysta minuter. En kort minnesstund hålls i Rosenbad med start kvart i tolv. Klockan tolv avslutas den med tre tysta minuter. Sverige kommer att stanna av i åminnelse av katastrofens offer. Flaggning på halv stång rekommenderas.

I Sveriges samtliga domkyrkor hålls nationella sorgegudstjänster på lördag klockan 18. Liknande gudstjänster hålls också i många andra kyrkor runt om i Sverige under lördagskvällen. Regeringen deltar vid samtliga gudstjänster i domkyrkorna.

Kyrkan kommer längre fram i vår, när vi har säkra besked om vilka vi mist, att bjuda in alla anhöriga till minnesgudstjänster.

Kent Härstedt, riksdagsledamot och överlevande efter Estoniakatastrofen, anställs i regeringskansliet för att bistå oss i arbetet med katastrofens efterföljd på längre sikt, inte minst med kontakterna med anhöriga och drabbade.

En partiledaröverläggning hålls i morgon förmiddag där bland annat frågorna kring utvärdering, analys och en eventuell medborgarkommission ska diskuteras vidare.

* * *

På måndag börjar, så gott det nu går, vardagen igen i Sverige.

Väldigt många i vårt land ska gå till jobbet igen efter en period av ledighet.
Väldigt många barn ska gå till skolan och möta lärare och klasskamrater.
Jag vet att många känner en oro inför detta.
Dagen blir tung för många vars kamrater inte är på plats.

Därför håller vi en ceremoni i Stockholms Stadshus på måndag klockan elva för samling, eftertanke och gemenskap efter katastrofen.

Det är ingen minnesstund, utan ett sätt att stötta varandra.
Tillsammans ska vi nu gå vidare med våra vardagliga arbetsuppgifter.
Det måste vi.
Det är allas våra dagliga göranden som gör samhällsutvecklingen år 2005, precis som alla andra år.
Men år 2005 blir mörkt och tungt.
Sorg, saknad, oro och upprörda känslor ska samsas med vardagens sysslor.

Vi kommer mer än någonsin att behöva varandras stöd.

Därför hoppas jag att ceremonin i Stadshuset, som sänds i TV, ska användas runt om i landet som ett sätt att låta människor samlas i kommunen, i skolor och på arbetsplatser, för en stunds eftertanke.

* * *

Idag har regeringen, efter positivt besked från Thailand, fattat beslut om att inrätta det generalkonsulat och center för det fortsatta arbetet på katastrofplatsen som jag berättade om igår.

På det internationella toppmöte som hålls i Jakarta på torsdag, där biståndsministern närvarar, kommer FN:s generalsekreterare Kofi Annan att redogöra för FN:s totala bild av katastrofen. Därefter, och på den grund som då växer fram, kommer nya beslut om svenska biståndsinsatser att fattas.

Ett extraordinärt utrikesministermöte hålls i Bryssel på fredag där Laila Freivalds deltar. På toppmötet i Genève kommande tisdag deltar biståndsminister Carin Jämtin.

Jag kommer själv, tillsammans med den norske statsministern Kjell Magne Bondevik, att nästa helg resa till Thailand. Troligen ansluter också den finske statsministern.

Jag kommer där att föra en diskussion med premiärminister Taxin om vad vi från svensk sida kan göra för att ytterligare bistå i det mycket långvariga, tunga och på många sätt förfärliga arbete som återstår där. Jag får då också tillfälle att diskutera vårt initiativ till ett förvarningssystem för att förhindra liknande händelser i framtiden.

Det blir också ett tillfälle att framföra vårt tack till Thailand och den thailändska befolkningen för alla de fantastiska insatser och det enorma arbete som gjorts under denna svåra period.

* * *

Jag slutar där, och jag gör det med förhoppningen att vi alla, du och jag, ska orka vara starka för varandra när vi nu måste börja återgå till vardagen.

Det betyder inte att vi ska glömma, tvärtom.

Det betyder att vi behöver bära denna den tyngsta av erfarenheter tillsammans.

Att de upplevelser - den sorg och förtvivlan som vi har så mycket av i vårt land idag - blir lättare då, när vi försöker att finnas till för varandra och håller samman.

(Uttalandet kommer från Statsrådsberedningen.)