Mer och mer börjar nu bli känt av det som moderaterna verkligen vill. Det är bra. På senare tid har moderaterna fått svara på frågor om vad deras förslag till sänkta ersättningsnivåer leder till.

Exempelvis innebär förslaget om sänkt sjukpenning till under 65 procent att en metallarbetare med en månadslön på 22.000 kronor får 1.600 kronor mindre varje månad om han eller hon blir sjuk en längre tid. Det är pengar som för många familjer gör skillnaden när det gäller om man kan bo kvar i huset, om man kan behålla bilen eller sommarstugan.

Mindre känt är att moderaterna också vill sänka föräldraförsäkringen, till 75 procent av lönen. Dessutom vill de korta försäkringen med fyra månader. Resultatet blir att möjligheterna att vara hemma med barnen när de är små kraftigt minskar för nästan alla föräldrar.

Allra minst känt är det egentliga syftet med de kraftigt sänkta ersättningsnivåerna. Moderaterna säger att deras politik handlar om att skapa jobb. Det kan vid förstone låta lockande - alla vill att jobben ska bli fler och att arbetslösheten ska sjunka.

Men vad moderaterna är ute efter är inte jobb av den typ vi är vana vid i Sverige - med löner man kan leva på, med rättigheter som gör arbetstagarens situation dräglig. I stället handlar det om att bakvägen genomföra ett systemskifte. De sänkta ersättningsnivåerna och skattesänkningarna ska öppna upp för en helt ny typ av arbetsmarknad - låglönejobb. I sin senaste ekonomisk-politiska motion skriver moderaterna i klartext att deras skattesänkningar leder till halverade löneökningar.

Förutom att den moderata politiken är djupt orättvis, är den också omodern. Blir förslagen verklighet, kommer den inte bara att leda till ökade skillnader mellan olika grupper i samhället, utan också till att Sverige förlorar en av sina starkaste konkurrensfördelar.

Sverige hävdar sig dag mycket väl jämfört med länderna i vår omvärld. Vi har dubbelt så hög tillväxt som euroområdet. Vi har väsentligt lägre inflation. Sverige har lägre arbetslöshet och högre sysselsättning - även om arbetslösheten är alldeles för hög med svenska mått mätt. Ett viktigt skäl är att vi är mer förändringsbenägna än andra.

Vid en företagsnedläggning, ändrade levnadsförhållanden, klarar människor av att ställa om, gå vidare till ett annat jobb eller en ny karriär. Den viktigaste förklaringen till detta är att vi byggt upp trygghetssystem som skapar bryggor från det gamla till det nya. Vi kallar dessa bryggor till exempel a-kassa, arbetsmarknadsutbildning, komvux och kunskapslyft.

I min vision är de sociala försäkringarna en garanti för att människor kan klara och övervinna de påfrestningar som omställningen inför det oväntade och okända framkallar. Dels för att det är en rättvisefråga. Men också för att det är en viktig konkurrensfördel för Sverige att människor är trygga och vågar möta det nya.

Moderaterna vill i stället att Sverige ska konkurrera med låga löner och sänkta ambitioner när det gäller tryggheten. Den ideologiska skiljelinjen mellan de två alternativen är knivskarp.

I dag debatterar jag med moderaternas ekonomiske talesman Mikael Odenberg i Malmö. Jag kommer då att avkräva honom svar på följande frågor:

• Varför döljer moderaterna att själva syftet med deras politik är att åstadkomma kraftiga lönesänkningar?
• Vad blir konsekvensen för barnen och jämställdheten när nivån i föräldraförsäkringen sänks och antalet månader föräldrarna får vara hemma med barnen dras ner med fyra månader?
• På vilket sätt blir det fler jobb av att den som är svårt sjuk får lägre sjukersättning?

Det är dags att moderaterna talar klarspråk om sin politik och inte försöker gömma sig bakom vackra ord om fler jobb.

Pär Nuder
Finansminister