Utgångspunkten för mig som socialdemokratisk skolminister är att skolan fungerar som bäst när elever med olika bakgrund och erfarenheter möts i en skola för alla. Internationella undersökningar har också visat att sammanhållna skolsystem uppnår bättre resultat. I OECDs undersökning PISA 2000 konstaterades att skillnaderna mellan skolor tenderar att vara större i sådana länder som, i motsats till Sverige, har en tidig uppdelning av elever på olika utbildningslinjer. Det finns också tecken på att starkt differentierade skolsystem leder till en uppdelning av eleverna utifrån sociala grunder. Det var därför med stor oro som jag tog del av OECDs senaste undersökning, PISA 2003, som visade att skillnaderna mellan elever och mellan skolor tenderade att öka i Sverige. I ett internationellt perspektiv hävdar vi oss fortfarande mycket bra, men det duger inte. Jag kommer aldrig att acceptera att elever på grund av klassbakgrund, kön eller etnicitet får sämre förutsättningar i skolan.
Betygsresultat från Skolverket visar att elever med utländsk bakgrund som grupp uppnår sämre resultat i det svenska utbildningssystemet än infödda elever. Elever med utländsk bakgrund har ett klart sämre utgångsläge när det gäller faktorer som föräldrarnas utbildningsnivå och arbetsmarknadsanknytning. För gruppen som anlänt till Sverige efter den ordinarie skolstarten är situationen extra tuff. Regeringen kommer under de kommande två åren därför att avsätta 225 miljoner kronor till de skolor i segregerade bostadsområden som har svårast förutsättningar. Pengarna ska främst användas till att stärka det svenska språket, utveckla modersmålsundervisningen, stärka samverkan mellan hem och skola, skapa nya magnetskolor, utveckla en flexibel gymnasieskola och stödja övergången till universitet och högskolor. När jag presenterade denna satsning i Malmö den 15 februari i år kritiserade moderaternas nuvarande asyl - och integrationspolitiske talesman
Tobias Billström förslaget med motiveringen att elevernas utanförskap bryts genom att skapa jobb och motivation - åt deras föräldrar. Jag förstår inte varför det ena måste utesluta det andra.Jag blev tyvärr inte överraskad av hans uttalande, eftersom moderaternas skolpolitiska talesman Sten Tolgfors, i en riksdagsdebatt redan den 19 november 2004, avfärdade mitt resonemang om behovet av att bryta segregationen i skolan med: "Sluta göra skolans problem till ett invandrarproblem!".
Det är därför inte förvånande att moderaterna röstade nej till att förstärka skolor i segregerade områden med 225 miljoner kronor när frågan behandlades i riksdagen.
Högerpakten har via sin skolpolitiska talesman Jan Björklund visat att skillnaderna är stora i synen på utvecklingen av skolan. Den sammanhållna skolan utmanas på område efter område av sorteringsskolan:
- Högerpakten vill införa skolmognadsprov och betyg redan från årskurs tre, vilket enbart leder till att eleverna sorteras och att de tidigt får veta vilka som är bäst och vilka som är sämst. Vi socialdemokrater inför istället framåtsyftande individuella utvecklingsplaner för alla elever redan från första årskursen. Vi vill att alla elever ska lyckas i skolan.
- Högerpakten vill flytta resurser från gymnasieskolans individuella program till de lägre årskurserna i grundskolan. De blundar för att det finns elever som kommer till Sverige efter att de har fyllt 10 år. Vi socialdemokrater vill istället förstärka det individuella programmet med 450 miljoner kronor och ge alla elever rätt till skolframgång.
- Högerpakten vill förkorta och sänka kvaliteten på de yrkesförberedande gymnasieutbildningarna. Vi socialdemokrater vill att Sverige ska konkurrera med kunskap och kompetens och inrättar en modern lärlingsutbildning med samma kunskapskrav som de yrkesförberedande programmen.
Vi kommer aldrig att acceptera att skolan delar in elever i ett A- och ett B-lag och jag är övertygad om att det finns en stark uppslutning i befolkningen bakom en skola som ger alla barn och ungdomar de förutsättningar som krävs för att klara sig i livet.
Ibrahim Baylan (s)
Skolminister