Artikel publicerad på DN Debatt 20070620

Det svenska partistödet är ett under av öppenhet. Genom offentligt partistöd har vi uppnått en situation som, i jämförelse med andra länder, inte uppmuntrar till hemlighetsmakeri. Staten och riksdagen bidrar med närmare 400 miljoner kronor om året till partierna fördelat både till riksdagens partier och till partier utanför riksdagen som samlat mer än 2,5 procent av rösterna. Landstingen och kommunerna har motsvarande stöd till partierna på lokal nivå.

Redovisningen av övriga bidrag till de politiska partierna regleras i dag av en frivillig överenskommelse från 2000 mellan nuvarande riksdagspartier. Det är en ordning som till stora delar fungerar väl.

Enligt överenskommelsen redovisar partierna bidrag från organisationer, stiftelser och företag men inte bidrag från enskilda personer. Så länge det inte handlar om några större belopp är inte detta något problem.

Men nyligen avslöjades att moderaterna i valet 2006 fick över 30 miljoner kronor från hemliga bidragsgivare. Bakom dessa summor döljer sig hemliga insamlingssällskap med beteckningar som "Tornet" och "Värnet". Medlemmarna i Tornet får som tack träffa den moderata partiledningen, alltså vissa av nyckelpersonerna i landets högsta politiska ledning, på tu man hand. Vad övriga givare får i utbyte är hemligt.

Att över 30 miljoner av moderaternas valbudget kommer från hemliga givare skapar en ny situation. Väljarna har rätt att få klara besked om vilka ekonomiska intressen som ligger bakom. Därför har vi socialdemokrater tagit initiativ till överläggningar på partisekreterarnivå mellan riksdagens partier i syfte att komplettera vår överenskommelse från 2000 med ett takbelopp över vilket även enskildas bidrag måste redovisas öppet.

Vid överläggningen som hålls i dag, onsdag den 20 juni, är vi öppna för att diskutera olika summor. Men en rimlig utgångspunkt är den summa som Gullan Gidlund, professor i statskunskap vid Örebro universitet, lagt fram i en statlig utredning. Hon föreslog ett tak på 20.000 kronor. Vårt förslag är i korthet att om någon enskild skänker mer än 20.000 till ett politiskt parti bör detta redovisas öppet.

Ett annat stort problem har länge varit hemlighetsmakeriet kring de stora bidrag som olika borgerliga frontorganisationer som Timbro, Den nya välfärden, Institutet mot mutor, Skattebetalarnas förening och liknande gett till borgerlig opinionsbildning. Genom att i formell mening vara fristående stiftelser och föreningar har man ända sedan 1970-talet kunnat bedriva organiserad borgerlig opinionsbildning i massiv skala utan att behöva redovisa en krona offentligt. Detta är ett demokratiskt problem.

Det är en avgrundsskillnad mellan detta hemlighetsmakeri och den öppenhet som vi inom arbetarrörelsen tillämpar kring vår facklig-politiska samverkan. Vi redovisar öppet de bidrag som ges och vilka som samarbetar. Vi behöver inget hemlighetsmakeri eftersom vi är stolta över vårt samarbete och vår långa tradition av att låta det fackliga och politiska arbetet, på våra respektive områden, förstärka varandra i arbetet för ett mer rättvist och jämlikt Sverige.

Problemet med anonyma givare gäller inte bara riksdagspartierna. Under flera år har exempelvis sverigedemokraterna fått stora bidrag från anonyma bidragsgivare. Det har handlat om bidrag från en känd belgisk antisemit, rasistiska Nationella fronten i Frankrike och en mystisk återkommande person som kallas "Tomten".

En ny överenskommelse mellan riksdagens partier kommer knappast att få sverigedemokraterna att öppet redovisa sina partifinanser. Men det är viktigt att vi som riksdagspartier kan föregå med gott exempel. Väljarna har rätt att veta vilka intressen som stöder våra partier med ekonomiska bidrag.

Marita Ulvskog