Det var en helt vanlig, tidig höstmorgon i New York City.

Människor var på väg till sina jobb. En del vinkade av barn vid skolan. Andra påbörjade sitt första arbetspass.
Det var då det inträffade.

World Trade Center träffades av två kapade flygplan. Flera kvarter i New York förvandlades till ett inferno av eld, rök och fallande rasmassor. Samtidigt kraschade ytterligare två fulltankade flygplan. Ett var menat att radera ut den amerikanska demokratins hjärta, Capitolium. Det andra nådde sitt mål: försvarshögkvarteret Pentagon i Washington.

En våg av urskillningslös terror drabbade tusentals oskyldiga människor. I ett slag hade en ny tids hot blivit verklighet.
I dag infaller årsdagen av terrorattackerna och vi minns det fortfarande skrämmande tydligt. För väldigt många människor har det år som gått varit smärtsamt. För alla dem som miste anhöriga och vänner, eller som skadades har det varit ett långt och tungt år.

Det är plågsamt att återkalla bilderna och tankarna. Men jag tror att vi behöver stanna upp ett ögonblick och minnas.

Vad vi bevittnade den 11 september 2001 var ett av de värsta terrordåd någonsin riktade mot en enskild nation i fredstid. Men det var mer än ett angrepp mot Förenta staterna.

Terrordådens udd var riktad mot det öppna samhället, mot det demokratiska samhälle som människan så länge försökt bygga i olika länder och världsdelar. Det var ett angrepp mot alla oss som tror på demokratin och det öppna samhällets möjlighet till frihet och trygghet.
Vi vill kunna resa fritt. Vi vill kunna besöka andra länder och kulturer. Vi vill utbyta erfarenheter och kunskap, knyta kontakter och vänskapsband över gränserna. Det är en fantastisk möjlighet. Det är en sådan värld vi vill ha - en värld där vi kan leva tillsammans och mötas utan rädsla.

Att det öppna demokratiska samhället aldrig kan tas för givet - det visste vi. Ändå blev 11 september en skrämmande stark påminnelse om hur sårbar den öppna världen är. Hur sårbara våra demokratier är, när de ställs inför krafter som är beredda att utmana själva kärnan i demokratin - det okränkbara människovärdet.

Jag sa direkt efter attackerna mot World Trade Center att alla demokratiska krafter i världen måste hålla samman och bilda gemensam front mot terrorismen.

Grunden för mitt ställningstagande var insikten om att antingen förmår demokratin att sätta stopp för terrorismen - eller så förmår terrorismen sätta stopp för demokratin. I det valet råder ingen tvekan om vad som måste göras.
Världens demokratier valde att agera tillsammans.

Sverige var med från början när en global koalition mot terrorismen bildades. Det var självklart för oss att delta. För första gången sedan FN bildades fattades beslut om att en enskild terroristattack kan utgöra ett hot mot internationell fred och säkerhet. FN:s säkerhetsråd bekräftade i två nya resolutioner USA:s rätt till självförsvar - beslut som Sverige självklart ställer sig bakom.

Sverige måste helhjärtat och varaktigt stå upp för FN. Allt annat är otänkbart för oss som internationalister, övertygade om vikten av ett bindande internationellt regelverk.
FN har efter 11 september visat sig vara starkt och moget uppgiften att försvara också en ny typ av angrepp på den globala säkerheten.

Det senaste året har mycket hänt - sådant som varit smärtsamt, men också sådant som inger hopp.

I Afghanistan störtades talibanregimen och en tillfällig administration byggdes upp. En internationell säkerhetsstyrka sattes upp som fortfarande övervakar säkerheten i regionen.

Mycket stora summor i bistånd har nått Afghanistan. Barnen har kunnat återvända till skolan, kvinnorna kan åter arbeta och röra sig utan heltäckande slöja.

Återuppbyggnaden är i full gång, inte minst med hjälp av de miljontals afghanska flyktingar i världen som fått stöd att återvända. Men kriget pågår fortfarande och därmed drabbas också många oskyldiga civila.

Ground Zero i New York är som ett öppet sår i ett öppet samhälle. Men också där fortgår arbetet med att återställa och nyskapa stadsbilden.

Kampen mot den internationella terrorismen fortsätter inom ramen för FN och EU. Lagstiftningen har skärpts och internationaliserats bland annat för att försvåra finansieringen av terrorismen.

Sverige har ställt upp, men också arbetat intensivt för den enskildes rättssäkerhet och för att sanktionerna utformas så att deras trovärdighet inte undergrävs.

Så länge terrorism finns måste kampen mot den fortsätta. Men det måste också kampen för demokratin och människors rätt att leva i fred och frihet i öppna samhällen. Det måste också kampen mot fattigdomen och kränkningar av mänskliga rättigheter.
När stora katastrofer inträffar blir det som är självklart med ens så glasklart - vi är alla en del av något större, vi är alla beroende av varandra, vi delar upplevelser och vi delar ansvar.

Närmare 3 000 människor från 78 olika länder dödades under terrorattackerna. Men den förlust det innebär går inte att mäta i siffror.

Låt oss denna årsdag minnas de mördade och deras anhöriga. Låt oss tänka på att det bakom siffrorna fanns enskilda människor, alla lika unika - människor som var fulla av liv, som du och jag.

Låt oss minnas dem, och framför allt - låt oss gemensamt se till att vi får leva i ett öppet och tryggt samhälle som vilar på insikten om alla människors lika och okränkbara värde.

Göran Persson (s)
statsminister