Herr/fru talman !

Målen för socialdemokratins sjukvårdspolitik kan beskrivas i några korta meningar:
Sjukvården ska finnas till för alla på lika villkor.
Patienten ska få rätt vård i rätt tid.
Patienterna ska mötas med respekt och omtanke och vara delaktiga i vården. Vården ska präglas av säkerhet och hög medicinsk kompetens. Den ska utvecklas med modern medicinsk teknik och snabbt ta till sig nya forskningsrön.
Medborgarna ska kunna påverka besluten om sjukvårdens utveckling.

I valet fick vi socialdemokrater ett kraftfullt stöd för vår välfärdspolitik.
Målen för svensk sjukvård ligger med andra ord fast. Men det betyder inte att allt ska fortsätta som tidigare. Tvärtom. För att nå de övergripande målen krävs en fortsatt reformering av sjukvården. Både dess organisation och dess arbetsformer behöver utvecklas.

Under de kommande fyra åren ska den svenska sjukvården präglas av förnyelse och utveckling.

1. Vi ska garantera patienter rätt vård i rätt tid
Hela den svenska sjukvården ska präglas av 0-7-90-regeln. Den innebär att det ska vara 0 väntetid för att komma i kontakt med sin vårdcentral, att man ska få träffa sin läkare inom 7 dagar och att man ska erbjudas behandling inom 90 dagar. Vid akuta fall gäller naturligtvis omedelbar behandling.

Under mandatperioden ska vi införa ett enhetligt nationellt telefonnummer till sjukvårdsupplysningen. Genom att slå ett nummer, gärna 0790, ska medborgarna snabbt få kvalificerad vägledning och råd om hur de ska gå vidare med sina problem. Den nationella vårdlinjen ska garantera att patienten omedelbart får tala med utbildad sjukvårdspersonal.
Vårdlinjen blir ett verksamt stöd för utvecklingen av primärvården och familjeläkartanken.

2. Vi ska införa en nationell vårdgaranti
Den svenska sjukvården har under de senaste åren fått ökade resurser. Med handlingsplanen för hälso- och sjukvårdens utveckling följde ett resurstillskott på nio miljarder kronor. Tillgänglighetspengarna på 3,75 miljarder kronor under tre år har inneburit att köerna kortas. Sedan 1997 har vi 3 000 fler läkare, 10 000 fler sjuksköterskor och 4 500 fler undersköterskor i vården. Vi har därmed goda förutsättningar att införa en nationell vårdgaranti. Kravet på en vårdgaranti ska vägas mot de prioriteringar inom vården som riksdagen slagit fast. Om en allmän garanti ställs ut när det råder en brist på kapacitet riskerar garantin att bli utan värde. Och om man väljer att låta garantin bara omfatta vissa behandlingar, är risken uppenbar att andra viktiga patientgrupper ställs åt sidan. Behandlings- och vårdgarantier måste således kombineras med målmedvetet arbete för att få hela vårdkedjan att fungera. Det gör vi nu med handlingsplanen för sjukvårdens utveckling, tillgänglighetssatsningen och landstingens fria vårdval som gäller från och med nästa år. På det sättet undviker vi att vårdgarantin leder till felaktiga prioriteringar inom sjukvården.

Regeringen kommer nu att inleda samtal med Landstingsförbundet om villkor och tidpunkt för en nationell vårdgaranti.

3. Vi ska öppna för en gränsöverskridande vård
Inom den Europeiska unionen har ett spännande arbete inletts om gränsöverskridande vård. En utvecklad samverkan mellan de europeiska högspecialiserade sjukhusen och den medicinska forskningen, kan i framtiden erbjuda helt nya möjligheter både för svenska patienter och för den svenska vården.
Det långsiktiga målet är att gränsöverskridande vård, eller 'Cross-boarder care' som det kallas i EU, ska bygga på samma principer som landstingens fria vårdval. Om patienten inte kan få rätt vård i rätt tid i det egna landstinget har hon möjlighet att välja var i landet hon ska få vård. I framtiden ökar möjligheterna för patienterna att få högspecialiserad vård i andra länder.
Genom EU-samarbetet kan också att den svenska högspecialiserade vården spela en central roll för utvecklingen av hela den europeiska sjukvården.

4. Vi ska förnya sjukvårdens organisation
Personalen är sjukvårdens viktigaste resurs. Landstingen ska därför erbjuda stimulerande och utvecklande arbeten och arbetsmiljöer. Vi måste ersätta otidsenliga hierarkier med kortare beslutsvägar, ökat personalinflytande och lagarbete. Yrkesrollerna inom vården måste utvecklas och gammeldags gränsdragningar mellan olika kompetensområden omvärderas. Förbättrat ledarskap och större möjlighet till kompetensutveckling är andra nödvändiga åtgärder.

Under de senaste åren har personalen ökat inom vården. Om sjukvården ska kunna leva upp till 0-7-90-regeln och den nationella vårdgarantin krävs att antalet läkare, sjuksköterskor och undersköterskor ytterligare ökar under de kommande åren.

Tio statliga myndigheter har fått regeringens uppdrag att se över personalrekryteringen till vården och omsorgen. De ska rapportera sitt uppdrag i maj 2004.

Invandrare är ofta en bortglömd grupp inom vården, både som personal och patienter. Sjukvården måste organiseras på ett sådant sätt att den etniska och kulturella mångfalden hos både personal och patienter kan tas till vara i större utsträckning än idag.

Jag kommer att inbjuda de fackliga organisationerna och arbetsgivarna till en dialog om vad som krävs för att göra vårdyrkena mer attraktiva, ta bättre vara på personalens kompetens och öka deras inflytande.

Samtidigt är det nödvändigt att undersöka om organisationen är effektiv och ändamålsenlig. Finns patientens bästa i centrum? Får personalen arbeta på ett effektivt sätt? Understödjer organisationen personalens arbete?

För att säkerställa att patientens bästa står i centrum och att organisationerna understödjer personalens strävan att göra ett gott jobb kommer jag att initiera ett arbete där vi studerar kostnad, kvalitet och tillgänglighet för olika kliniker. Avsikten är att lyfta fram goda exempel, som kan bli förebilder. De ska bli 'de goda mottagningarna'.

5. Vi ska utbilda fler till framtidens sjukvård
Det finns ett stort intresse bland ungdomar att söka högskolornas vårdutbildningar. Det är 6-7 sökande till varje plats på läkarutbildningen och 3 sökande till varje plats på sjuksköterskeutbildningen. Vi har under de senaste åren backat upp personalökningen inom vården genom att öka antalet utbildningsplatser för både läkare och sjuksköterskor. Vi ska noga följa utvecklingen och se om det finns behov av fler insatser. Om det behövs kommer utbildningen att öka ytterligare.

Vi ska utveckla gymnasiets omvårdnadsprogram så att fler ungdomar, både flickor och pojkar, väljer vårdyrket.

För att klara behovet av utbildad personal krävs det också att arbetsgivarna tar ett ökat ansvar för att erbjuda de redan anställda vidareutbildning och kompetensutveckling.

6. Vi ska förstärka primärvården
Handlingsplanen för sjukvårdens utveckling var startskottet för ett omfattande förändringsarbete inom primärvården. Detta arbete fortsätter med kraft.
En central del i handlingsplanen är människors rätt till en fast och förtroendefull relation med sjukvården. Antalet anställda allmänläkare inom primärvården har ökat kraftigt under de senaste åren, men det räcker inte. Vi måste anstränga oss till det yttersta för att få fler läkare, sjuksköterskor och undersköterskor att välja familjemedicinen. I februari i år invigdes det Familjemedicinska institutet, Fammi. Personal i primärvården ska genom Fammi få möjlighet till kompetensutveckling, fortbildning och erfarenhetsutbyte.

Eftersom primärvården tar ansvar för en allt större del av sjukvården är det angeläget att forskningen inom primärvården stärks och utvecklas. Det ska vara möjligt att kombinera klinisk verksamhet med forskning. Fammi kommer att få i uppdrag att utarbeta ett program för klinisk forskning inom primärvården.

Flera landsting, särskilt i norra Sverige, har haft stora svårigheter att rekrytera personal till sina vårdcentraler. De tvingas antingen anlita mycket dyra bemanningsföretag eller stänga viktig verksamhet för medborgarna.

Samma problem finns också i delar av landsting, som i övrigt har lätt att rekrytera personal. På så sätt ger exempelvis primärvården i Stockholm en mycket splittrad bild.

Det är nödvändigt att snabbt utreda om det krävs nya insatser eller instrument för att underlätta rekryteringen av personal till familjemedicinen, särskilt inom de mest utsatta landstingen. I strävan att skapa en väl fungerande och väl utbyggd primärvård i hela landet måste vi vara beredda att pröva alla vägar. Bland annat ska vi pröva om en fri etablering av allmänläkare och distriktsköterskor inom dessa områden kan vara en väg att snabbare utveckla primärvården.

7. Vi ska utveckla den högspecialiserade vården och stärka den medicinska forskningen
I mitten av denna mandatperiod presenterar vi en översyn av den högspecialiserade vården. Målet är att den svenska sjukvården ska tillhandahålla högspecialiserad vård i världsklass när det gäller kvalitet, tillgänglighet och alla medborgares lika tillgång. Arbetet har inletts. I samverkan med företrädare för forskarvärlden, den medicinska professionen och sjukvårdshuvudmännen analyserar vi förutsättningar, utmaningar och framgångsfaktorer för att utveckla den högspecialiserade vården och den medicinska forskningen. För att den svenska sjukvården ska kunna utvecklas på en internationell hög nivå måste vi garantera ett rejält utrymme för den kliniska forskningen. Kraven på en effektiv och tillgänglig vård får inte stå i konflikt till kraven på utveckling av forskningen.
Till arbetet med den högspecialiserade vården har vi bjudit in företrädare för personalorganisationerna. Vi har också bjudit in företag som är verksamma inom vården för att diskutera hur samhället och företagen bättre kan samverka för att möta framtidens utmaningar.

Nya läkemedel står för en betydande del av framstegen inom sjukvården. Många människor med svåra sjukdomar ställer idag sitt hopp till utvecklingen inom läkemedelsområdet.

Om den svenska sjukvården även i framtiden ska kunna erbjuda de bästa läkemedlen till en rimlig kostnad måste staten och landstingen även i framtiden ta ett gemensamt ansvar för läkemedelsförmånen och läkemedelsförsörjningen. En viktig del är att landstingen successivt tar ett större ansvar för kostnaderna för läkemedel. Det är också nödvändigt att vi skapar goda förutsättningar för forskning och utveckling.

8. Vi ska se över äldreomsorgen

För tio år sedan genomfördes den så kallade Ädelreformen. Kommunerna blev huvudmän för hemsjukvården för de äldre och funktionshindrade.

Ädelreformen var en bra reform i rätt tid. Den innebar i många avseenden en förnyelse av omsorgen och blev en bekräftelse på ett nytt - och vidare - sätt att se på samspelet mellan omsorg och sjukvård. För många äldre har livet blivit lättare då deras behov satts i fokus. Fler och fler fått verkliga möjligheter att bo hemma.

Men fortfarande rapporteras svårigheter i samverkan mellan landstingen och kommunerna. Det handlar såväl om brister i den gemensamma planeringen och kommunikationerna mellan alla berörda som om osäkerhet ifråga om det ekonomiska ansvaret.

Regeringen kommer inom kort att lägga förslag om möjlighet att bilda gemensamma nämnder mellan landstingen och kommunerna.

Men vi kommer också att utvärdera äldreomsorgen. Med tio års erfarenhet är det dags att pröva om dagens omsorg är organiserad för de äldres bästa. Fungerar det delade huvudmannaskapet som det var tänkt? Är dagens gränser bästa sättet att skapa en fungerande vård?

9. Vi ska utveckla samarbetet mellan sjukvården och företagen
Vi socialdemokrater kommer aldrig att acceptera ett sjukvårdssystem med särskilda gräddfiler för dem som kan betala för sig. All offentligt finansierad sjukvård, oavsett vårdgivare, ska ges på lika villkor och följa samma regler. De centrala delarna av sjukvårdens infrastruktur ska inte överlåtas till vinstsyftande företag. En särskild utredare arbetar nu med vårdens ägarformer. Regeringen kommer nästa år att presentera ett lagförslag med tydliga spelregler för vårdens aktörer.

Med en sådan tydlighet öppnas för mer konstruktiva diskussioner mellan det offentliga och det privata näringslivet om framtidens samverkan.

Människor ska veta att förändringar av organisationen, driften och arbetsmetoderna inte syftar till att avlägsna sjukvården från allemansrätten. Och företagen ska veta inom vilka områden och efter vilka principer de kan delta i sjukvårdens utveckling.

Tillsammans måste vi i ökad utsträckning intressera svenska företag för de stora, framtida utmaningarna inom sjukvården.

Företagen måste finnas med inom de områden där sjukvården ska ta nya steg. Det berör naturligtvis sådana områden där svenska företag historiskt varit mycket framgångsrika - utveckling av nya behandlingsmetoder, medicinsk teknik och läkemedel. Men det gäller också relativt nya områden, såsom tillämpningen av informationsteknologin, till exempel telemedicinen. Detta är områden, där landstingen själva varken har resurser eller kompetens att utveckla ny teknik och kunskap.

Jag är övertygad om att svenska företag kan spela en mycket större roll i vården i framtiden, även på den internationella arenan.

10. Vi ska bilda ett internationell forum för vård på lika villkor
Det är inte bara i Sverige som det förs en intensiv debatt om sjukvårdens finansiering, organisation och driftsformer, samma debatt förs i de flesta andra länder. Men, runt om i världen finns ett starkt stöd för en sjukvård som följer allemansrättens principer.

Tillsammans med hälsominister Anette King från Nya Zeeland har jag tagit initiativ till ett internationellt forum för att över nationsgränserna diskutera hur vi bevarar och utvecklar en vård på lika villkor. Ett första möte äger rum den 30-31 januari nästa år.

Herr talman!
Under de kommande fyra åren ska all kraft inriktas på målet att alla patienter får rätt vård i rätt tid, att den ges på lika villkor och att den är av högsta internationella kvalitet.