(Artikeln publicerad i Dagens Nyheter den 9 april 2003)

Handel med kvinnor och barn, är ett allvarligt och växande problem över hela världen. Varje år drabbas tusentals av denna vår tids slavandel. De rekryteras, transporteras, köps och säljs över nationsgränser och inom länder i syfte att utnyttjas sexuellt. Dessa kvinnor och barn är offer i en global sexindustri som är extremt lönsam och välorganiserad.

Enligt vissa bedömare omsätts cirka 70 miljarder kronor årligen i denna handel. Men det finns stora mörkertal i statistiken. Dock uppskattar flera källor att det är omkring en miljon kvinnor och barn som utnyttjas varje år, varav hälften till Europa.

Idag möts de nordiska och baltiska ländernas jämställdhets- och justitieministrar i Stockholm för att utvärdera den gemensamma kampanjen mot kvinnohandel som vi beslutade om redan 2001. Under det senaste året har kampanjen pågått parallellt i våra åtta länder. Målet har varit att höja medvetenheten om detta problem, och att få opinionen i våra länder att ta ställning mot detta hänsynslösa utnyttjandet av kvinnor och barn.

I Sverige har målet också varit att särskilt uppmärksamma köparens - männens - roll i denna handel. Utan köpare ingen marknad. Utan marknad ingen handel.

Och vi kan nu konstatera att en livlig debatt också har kommit igång. Problemet har blivit mer synligt både för allmänheten och för myndigheter och frivilligorganisationer. Massmedia har satt strålkastaren på handeln med kvinnor och barn i vår region - och det är något vi välkomnar!

Kampanjerna i såväl Norden som Baltikum har givit resultat. Nu är vi mogna att gå vidare. I våra länder finns det en klar vilja till samarbete och fortsatt arbete mot sexslavhandeln.

Vi vill att de länder som möts idag skall enas om:

* att arbetet mot denna människohandel för sexuella ändamål som pågår i våra länder blir en prioriterad politisk fråga.

* att vittnesskydd och stöd för den enskilde förbättras samt att vi åtar oss att undersöka möjligheten för offren att få tillfälliga eller permanenta uppehållstillstånd i destinationsländerna.

* att stödja multilaterala samverkansprojekt mellan de nordiska och de baltiska länderna för att utveckla det juridiska, sociala, ekonomiska, polisiära, medicinska och psykologiska hjälpen, stödet samt skyddet i destinationsländerna.

* att offren för denna handel med kvinnor och barn ska få ett säkert återförande om de vill och kan återvända hem.

* att alla insatser mot denna handel med kvinnor och barn har ett könsperspektiv.

* att utveckla och genomföra nationella aktionsplaner mot människohandel, särskilt handel med kvinnor och barn, senast innan utgången av år 2005.

* att underteckna, ratificera och genomföra FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och dess tilläggsprotokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn.

Vi är mycket nöjda med att regeringar, myndigheter och frivilligorganisationer i våra åtta länder förenar sina krafter för att bekämpa denna förnedrande handel. Vi hoppas att det fortsatta arbete ska bli lika framgångsrikt som det gångna årets kampanj varit. Tillsammans kan vi bilda en gemensam front, tillsammans kan vi skapa en modell till föredöme för andra regioner i världen.

Vi ser också att flera länder börjat undersöka möjligheten att införa den hittills unika svenska sexköpslagen som kriminaliserar köp av sexuella tjänster, men inte offret - den prostituerade kvinnan. Om länder som Finland och Norge skulle följa efter, betyder det att vi får en mer samlad hållning mot kvinnohandel och prostitutionen.

Ensamma kan vi aldrig vinna kampen de internationella människohandlarna och hallickarna. Även om vi i Sverige har infört en ny lagstiftning som kriminaliserar människohandel för sexuella ändamål så behövs det ännu mera internationellt samarbete inom olika politikområden, t.ex. inom det förebyggande arbetet och skyddet och biståndet till offren. Lagen säger att den som med olaga tvång, vilseledande eller annat otillbörligt medel förmår någon att bege sig till ett annat land i syfte att den personen där ska utsättas för sexualbrott eller utnyttjas för sexuella ändamål ska kunna dömas för människohandel.

Sverige gjorde också en viktig insats under ordförandeskapet i EU när vi drev fram en överenskommelse om gemensamma definitioner och gemensamma straffsatser för människohandel.

Men vår kamp mot människohandel får inte stanna vid lagar och deklarationer. Lagstiftning är endast en - om än viktig - åtgärd bland flera. Vi måste känna ett ansvar för de kvinnor och barn som är människohandelns offer. De måste få det stöd de behöver och möjligheter att återvända till sina hemländer med bättre förutsättningar till ett värdigt liv. Det krävs också insatser mot de strukturella orsakerna som ligger bakom såväl handel med människor som prostitution - kvinnoförtryck, arbetslöshet, fattigdom och social utslagning.

Vi har ett stort gemensamt arbete framför oss.

Margareta Winberg, vice statsminister
Thomas Bodström, justitieminister