Partivänner!

På året Första Maj-märke finns en bild av Anna Lindh.

På baksidan av märket står det "demokrati och mänskliga rättigheter". Demokrati och mänskliga rättigheter -

det var det som Anna Lindh kämpade för under hela sitt liv som politiskt aktiv.

Vi hedrar minnet av Anna Lindh genom att föra hennes kamp vidare.

Vi lever i en tid då våld och svårigheter möter oss varje dag, ibland nära, ibland på avstånd.

Kosovo och Kongo.

Liberia och Mellanöstern.

Bagdad och Madrid.

De sista månaderna har våldsspiralen stegrats på ett sätt,

som är nästan ogripbart för känsla och förstånd.

Det väcker, som alltid när ondskan växer, frågor kring vårt eget ansvar.

Vår roll i världen.

Kan våldsspiralen stoppas?

Gör vi tillräckligt, som nation, som parti, som medmänniskor?

Första Maj-märket har en ljusblå botten.

Det var Anna Lindhs favoritfärg.

Men den ljusblå färgen symboliserar samtidigt FN - Förenta Nationerna.

Idag behövs FN, mer än någonsin.

Det är genom ett starkt FN som vi kan säkra freden, demokratin och de mänskliga rättigheterna.

Och det är genom ett starkt FN som vi tillsammans kan rädda den planet vi lever på - en planet som hotas av fattigdom och krig, vattenbrist och giftspridning, krig och klimatförändringar.

FN är garanten för att rätt ska gå före makt och godtycklighet i världspolitiken - det är den globala institution som vi måste hålla fast vid, också när det ser som allra mest hopplöst ut.

En plats i världen, som väcker förtvivlan hos oss alla, är Mellanöstern.

Konflikten i Mellanöstern och försöken att skapa fred mellan israeler och palestinier, var bland det som engagerade Anna Lindh allra mest.

Men idag triumferar våldet alltjämt i Mellanöstern.

De mänskliga rättigheterna kränks varje dag.

Det handlar om avrättningar, självmordsattacker och, vedergällningsaktioner. Listan över människor som fått sätta livet till i denna blodiga konflikt blir allt längre.

Detta måste få ett slut. Därför ställer vi krav på både israeler och palestinier att bryta våldsspiralen.

Israel är den starkaste parten och har därför ett särskilt ansvar för att föra fredsprocessen framåt. Israels bosättningar och byggande av en mur på ockuperad mark är uppenbara brott mot folkrätten.

Ockupationen måste upphöra.

Sverige kräver att Israel stoppar bygget av muren på ockuperad mark!

Israelerna och palestinierna måste återvända till förhandlingsbordet.

Målet måste vara två demokratiska stater som lever i fred sida vid sida inom säkra och erkända gränser.

En lösning måste ske genom förhandlingar med båda parter i enlighet med folkrättens principer.

Och än en gång måste FN ta sitt ansvar. FN - tillsammans med EU, USA och Ryssland - måste fortsätta sitt arbete i Mellanöstern enligt färdplanen för fred.

Också i Mellanöstern måste människors rätt till ett liv och en framtid, inte oförsonligheten och våldet, till sist segra. Det har vi ett ansvar att bidra till.

Anna Lindh bar socialdemokratins budskap ut över världen;

budskapet om att fred och utveckling måste bygga på social rättvisa - men också på omsorg om miljön och naturen.

Som miljöminister minns jag särskilt Annas insatser för miljöpolitiken, nationellt och globalt.

Hon var en av de många socialdemokrater som genom sitt engagemang och sin kunskap bidrog till att förnya socialdemokratin och göra partiet till ett parti för miljö och hållbar utveckling.

Det var ungdomspolitikern Anna, som på 1980-talet skapade en grön dimension i det röda SSU.

Det var miljöministern Anna som i slutet av 1990-talet, under parollen "det gröna folkhemmet", lanserade en landsomfattade satsning på miljöinvesteringar.

Och det var utrikesministern Anna, som så sent som i somras skapade partiets rådslagsmaterial om miljö och hållbar tillväxt.

Anna ville "föra naturens talan", skriver Olle Svenning i sin minnesbok om Anna Lindh - en vacker formulering som fångar hennes praktiska miljöengagemang.

Annas insatser för att lösa de stora miljöfrågorna under vår generation visar på en stor insikt - insikten om att miljöförstöring och klimatförändringar är ett avgörande hot mot mänskligheten - och ett större hot än den globala terrorismen.

Samtidigt som Anna arbetade, oförtrutet, med de svåra frågorna kring krig och fred, säkerhetspolitik och terrorism, demokrati och mänskliga rättigheter, såg hon att de sociala, ekonomiska och ekologiska utmaningarna är minst lika stora, och minst lika allvarliga.

Hon såg att när miljoner och åter miljoner människor dagligen strävar efter försörjning, välfärd och välstånd, kan vi, även utan krig och terrorism, föröda allt som vi tillsammans över seklerna har byggt upp.

Så ser hotbilden ut.

Det är något vi måste ta till oss, också i vardagen.

Idag, den 1:a maj, på arbetarrörelsens högtidsdag, välkomnar vi tio nya länder som medlemmar i EU.

För oss socialdemokrater som kämpat för att utvidgningen ska bli av så är det en glädjens dag.

De allra flesta av de nya medlemsländerna var för bara 15 år sedan kommunistdiktaturer.

Nu förenas öst och väst - 15 EU-länder blir 25.

EU skapades för 50 år sedan för att bygga fred och välstånd i ett krigshärjat Europa. Denna grundtanke driver samarbetet vidare.

Utvidgningen gör att vi tillsammans kan lösa gemensamma problem.

Anna Lindh pratade om att "Globalisera demokratin och demokratisera globaliseringen."

Det är precis det som utvidgningen handlar om.

Men låt oss inte tro att utvidgningen blir enkel och utan problem.

Ju fler vi blir i samarbetet, desto större krav ställs på lyhördhet och respekt för varandras olikheter.

Stora utmaningar ligger framför oss.

Inom mitt ansvarsområde - miljöpolitiken - är det så tydligt - ja, tydligare än kanske inom de flesta andra politikområden - att ett EU med tio nya medlemmar är en stor styrka, om vi vill nå verkliga resultat.

Miljöproblemen är gränsöverskridande - de kräver ett gemensamt agerande.

De utsläpp som försurar våra sjöar kommer till största delen från andra länder i Europa. Att industrilandet Polen nu blir en del av EU, är särskilt viktigt för oss. Samma miljöregler kommer nu att gälla i Östeuropa som i övriga EU. Det är ett enormt steg framåt.

Ett större EU är också en fördel när vi försöker påverka den snabba miljöförstöring som pågår globalt.

När vi förhandlar om stora globala miljöavtal, som Kyotoprotokollet, till exempel, är EU vår plattform. Det nya EU kommer att företräda nästan en halv miljard människor. Det innebär verkligen en global aktör med tyngd och auktoritet.

Jag är själv övertygad om att det nya EU kommer att spela en mycket viktig roll i den globala miljöpolitiken. Och det ansvar som vilar på EU är tungt.

Klimatförändringarna är redan här. Glaciärerna smälter i Arktis. Isen runt polerna blir tunnare. De mindre stormar, regn och torkperioder som vi redan idag drabbas av ger en uppfattning om de problem, som kan vänta oss när halterna av växthusgaser stiger ytterligare.

Lika allvarligt är giftproblemet. Giftiga kemikalier och tungmetaller hittar vi överallt - i industriprodukter som vi köper, i maten, i bröstmjölken och i grundvattnet. De sprids med vatten och vindar. De ansamlas i våra kroppar. .

Samtidigt ökar pressen mot våra ekosystem. Skogar skövlas. Mark tas i anspråk för bebyggelse, vägar, järnvägar och fabriker.

Fiskbestånden minskar. Det är inte bara här längs Västkusten som vi brottas med minskande mängder fisk. Det är ett globalt fenomen - ett resultat av överfiske i kombination med övergödning, gifter och andra störningar. Havens ekosystem är i obalans.

Vi har bara en planet. Ekosystemen hänger ihop Haven sammanbinder oss. Ingen är någonstans oberoende av någon annan.

Eller, som Tage Danielsson har formulerat det,

"Var gång du värnar om ett träd

en albatross, en älv,

som hotas av förstörelse

- då värnar du dig själv"

Den 13 juni är det val till Europaparlamentet.

Det valet är viktigt, lika viktigt som valen till riksdag, kommun och landsting.

Det finns problem i Europa. Men det finns också stora möjligheter.

Det räcker inte att klaga på EU. Vi socialdemokrater måste göra något åt det som är fel. Vi måste bidra till att bygga det nya Europa - tillsammans med de många nya länder, som nu äntligen har tagit steget in i unionen.

I folkomröstningen om EMU fanns det olika linjer inom socialdemokratin.

Jag hörde själv till dem som röstade nej till EMU.

Men inför parlamentsvalet står vi eniga.

Och den enigheten ska vi manifestera genom ett högt valdeltagande,

och genom att bidra till en seger för europeisk socialdemokrati.

I parlamentsvalet avgör vi om vi ska ha ett Europa som sätter människorna eller marknaderna främst.

Vi avgör om vi ska ha ett Europa som bygger på solidaritet eller egoism.

Och vi ska avgöra om vi ska ha ett Europa som sätter hänsyn till miljö och hälsa före kortsiktiga vinstintressen.

Det finns de som påstår att det inte spelar så stor roll vad som händer i Europaparlamentet. Att det knappast finns någon ideologisk skillnad mellan de politiska partierna. De har fel. Idag styrs Europaparlamentet av högerpartierna med de svenska moderaterna i spetsen. I de allra flesta viktiga frågor är skillnaderna mellan oss och moderaterna mycket tydliga.

Låt mig ta några exempel:

När parlamentet röstade om att Europas löntagare ska få ett medbestämmande på arbetsplatserna röstade vi socialdemokrater ja.

Moderaterna röstade nej.

När parlamentet röstade om huruvida inhyrd arbetskraft ska få samma löner och anställningsvillkor som de redan anställda i företagen har så röstade vi socialdemokrater ja.

Moderaterna röstade nej.

När parlamentet röstade om att tvättmedel ska vara biologiskt nedbrytbara och att cancerframkallande ämnen i dem ska förbjudas, så röstade vi socialdemokrater ja. Moderaterna röstade nej.

När Europaparlamentet röstade om att förbjuda användningen av kvicksilver, kadmium och bly i batterier så röstade vi socialdemokrater ja. Moderaterna röstade nej.

Moderaterna sätter industrins och storföretagens kortsiktiga vinstintresse framför sysselsättning och social trygghet, miljö och hälsa.

För svensk miljö är valet en ödesfråga.

Bara med en stark socialdemokrati i Europaparlamentet kan vi genomdriva de skarpa bestämmelser som vi behöver för att förhindra fortsatt spridning av giftiga kemikalier och tungmetaller.

Bara om vi samarbetar i Europa kan vi bidra till ett genombrott i det globala arbetet för att bekämpa växthuseffekten.

Och bara på EU-nivå kan vi vara med och bestämma om vilka regler som ska gälla för mat och andra varor som säljs i Sverige.

Idag har vi ett blått Europa, ett Europa där konservativa och reaktionära regeringar dominerar dagordningen.

Men ett annat Europa är möjligt.

Vi behöver fler socialdemokrater i Europa.

Och vi behöver fler socialdemokrater i Europaparlamentet.

När jag står här i Bohuslän, denna vackra första maj 2004, då känner jag ett lugn och en trygghet.

Som socialdemokrater i Sverige står vi starka.

Vi kan vara stolta över att vi har lyckats värna vår välfärdsmodell, som ger alla medborgare tillgång till utbildning, sjukvård och trygghet.

Och vi kan vara stolta över att vi har en stark ekonomi, som ger oss utrymme för reformer också när konjunkturen viker.

Men jag känner också en otålighet.

Vi borde göra mer. Stora svårigheter består.

Just nu är arbetslösheten hög - oacceptabelt hög.

Regeringen prioriterade i vårbudgeten kraftfulla åtgärder för att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten - men mer insatser kommer att behövas.

Ohälsan i arbetslivet består. Alkoholkonsumtionen ökar. Allt detta hotar grunderna för vår välfärd. Ingenting är viktigare för tillväxt och välstånd än arbete och hälsa.

Tyvärr måste vi också erkänna att Sverige fortfarande är ett klassamhälle med stora skillnader i hälsa och levnadsstandard.

Under 1990-talets kris, då massarbetslösheten slog hårt mot oss, växte skillnaderna, och ännu har vi inte fullt ut lyckats återställa en god välfärd för alla.

Särskilt allvarligt är det att många barn och deras föräldrar har låga inkomster.

Och våra ungdomar halkar efter i välfärdsutvecklingen.

Alltför många unga saknar bostad, och alltför många unga är arbetslösa eller har otrygga, korta anställningar.

Kvinnor tjänar fortfarande mindre än män och kvinnor tar fortfarande huvudansvaret för det obetalda arbetet i samhället -de ovärderliga insatser som krävs för att vi ska klara omsorg om hem, barn och gamla.

Det är inte rättvist, och det är inte bra för vår gemensamma tillväxt och välfärd.

Många människor med utländsk härkomst diskrimineras, inte minst på arbetsmarknaden.

Det är ett stort problem för den enskilde, men också ett allvarligt problem för samhället.

Vi har en chans att förvandla det åldrande industrisamhället till ett ungt, dynamiskt land med bidrag från människor från jordens alla hörn.

Den chansen måste vi ta till vara!

Det är 2000-talets stora möjlighet.

Min största önskan, inför det år som kommer, är att vi ha tid och ork att lyfta blicken mot framtiden, och forma en politisk vision. som bär inte bara fram till 2006, utan många decennier framåt.

Och viktigast av allt är att vi satsar på våra barn och ungdomar - ännu mer och ännu starkare än vad vi hittills har lyckats med.

Det är inte alltid lätt, i de svåra prioriteringar vi står inför,

men jag är övertygad om att en stark politik för den unga generationen är vad vi behöver för att skapa ett ny kraft och glädje i vårt land, och i vår politik.

Bra skolor till våra barn.

Möjligheter för våra unga att hitta jobb och någonstans att bo.

Glädjen att bli förälder - också före trettio.

Låt oss bygga vidare på en politik som ger framtidstro åt den unga generationen - för med framtidstro kommer vi att klara världens alla problem och utmaningar;

det är jag övertygad om, också de mörkaste och svåraste,

men utan framtidstro, då finns ingen progressiv politik, och då förtvinar demokratin.

Kamrater!

Vi är ett parti som kämpar för rättvisa och en god livsmiljö för alla.

Den kampen är gränslös.

Vi kämpar för ett rättvisare Sverige.

Allas rätt till arbete och trygghet.

Allas rätt till en bra skola, sjukvård, välfärd och en god miljö.

Vi kämpar för ett rättvisare Europa.

För rätten till jobb, ordning och reda på arbetsmarknaden och en ren och hälsosam miljö.

Vi kämpar för en rättvisare värld.

Alla folks frihet, hela världens fred.

Vi för Anna Lindhs arbete för demokrati, miljö och mänskliga rättigheter vidare.

Tack för att ni lyssnade!