Mötesdeltagare,

Ni måste höja era röster.

Ni får inte tystna.

Ni skall inte ge upp.

Vi klarar mer tillsammans än var och en för sig. En röst är bara en viskning jämfört med tusen röster i förening. Fortsätt framåt, kamrater.

Så skulle Anna Lindh ha manat oss.

En politiker får aldrig vara nöjd. En politiker måste alltid vara på väg - mot nya mål; redo att ta itu med nya problem; beredd att ifrågasätta sitt eget verk; hela tiden sträva efter att flytta fram positionerna.

En sådan politiker var Anna Lindh. Hon gjorde oss och vårt land lite större. Hon gjorde skillnad.

I år bär vi Annas Lindhs bild på våra 1 Maj nålar. Det känns konstigt och rätt på en och samma gång. Konstigt - därför att hon fattas oss. Rätt - därför att vi vill hedra hennes minne. Och det är inte bara vi som gör det.

För tre dagar sedan var jag i Sydafrika, i ett av regeringens gästhus i Pretoria. Mitt emot satt en svart kvinna. Stolt berättade hon om sitt lands framtid, om övergången från apartheid till demokrati. Vi utbytte positioner och åsikter om allt från Zimbabwe till samarbetet mellan Sverige och Sydafrika.

Så närmade sig slutet av samtalet. Jag tog av mig 1 Maj-märket och räckte över det till kvinnan, Dlamini Zuma, Sydafrikas utrikesminister.

Med ens ändrade samtalet karaktär. Den formella tonen blev familjär och nära. Rösterna stockades, ögonen tårades. Det var ett starkt, gemensamt ögonblick. Svart och vit. Kvinna och man. Afrika och Europa.

I dag samlas tiotusentals människor till 1 Maj-firande. Deras röster hörs över hela landet och bär långt bortom vårt lands gränser:

Nej. Vi tänker inte ge upp, Anna.

I din anda kommer vi att fortsätta att stå upp för folkrätten.

I din anda kommer vi att fortsätta att hävda mänskliga rättigheter för alla, i hela världen.

I din anda kommer vi att fortsätta att försöka göra livet lite gladare, lite varmare, lite tryggare.

Mötesdeltagare,

1 maj 2004 demonstrerar vi för Anna Lindh - för allt det hon stod för, och för den förpliktelse hon lämnade efter sig till oss.

* * *

Mötesdeltagare,

Den 24 mars 1991 glömmer det estniska folket aldrig. Den sovjetiska flaggan med hammaren och skäran halades och den estniska fanan hissades i Tallinn. Herrar i eget hus. Demokrati istället för diktatur.

Förmodligen har ingen annan region i världen påverkats så kraftigt och så positivt av det kalla krigets slut som Östersjöregionen.

Här möts historiens Öst-Rom och Väst-Rom, och nutidens EU och Ryssland.

Här möts det kalla krigets öst och väst, alliansfria länder, Ryssland och NATO-länder.

Här möts unga och gamla demokratier, spetsteknologi och basindustri.

Här möts människor från olika kulturer, från hela världen.

Det är i skärningspunkterna mellan de här mötena som historien formas. Författaren Ivar LO Johansson skrev en gång att historien ibland passerar en tröskel.

Det är sannerligen många trösklar som har passerats under de senaste åren. Jag tror att vi har svårt att förstå vilken omvälvning som vi är mitt uppe i och som vi är del av.

Idag, den 1 maj 2004, passerar historien ännu en tröskel.

"Vår tids stora historiska uppgift är att definitivt sätta stopp för uppdelningen av Europa i öst och väst för att på så sätt säkra freden på vår kontinent. Därför är utvidgningen av EU socialdemokratins viktigaste fråga i Europa."

Så skrev vi i ett partiprogram i mitten av 90-talet. Det var stora ord: "utvidgning... fred... vår tids stora historiska uppgift..." Då var de orden en utopi, som till synes låg långt borta.

Vi talade om östutvidgningen - fast Prag i själva verket ligger väster om Örebro och Budapest några mil väster om Umeå.

Men det var kanske inte så konstigt att vi sade som vi gjorde.

Vi som tågluffade på 1970-talet, vi fick en karta av SJ. Vi valde tåglinjer utifrån en europeisk karta i fickformat där varje land i Västeuropa hade en färg men där alla länder i öster hade ett grått raster över sig. Bokstavligt talat fanns inte Polen och östra Tyskland på kartan. För att inte tala om Estland, Lettland och Litauen.

Jag tror att vi svenskar inte har förstått vidden av betydelsen av utvidgningen av EU. I själva verket är utvidgningen vår kontinents stora, omvälvande händelse.

Vi måste inse och förstå detta. Vi måste fråga oss varför så många människor i östra Europa knyter så stora förhoppningar till EU. Historien ger svar:

I Sverige finns inga massgravar, inga vita kors i oändligt långa rader, inga okända soldaters gravar. För oss svenskar - som under så många är har haft förmånen att få leva i fred och frihet - känns risken för krig långt borta.

I våra gener finns inte insikten om att ökad integration leder till bättre förståelse för kulturella skillnader och gemensamma intressen. Ömsesidigt ekonomiskt beroende är bra för freden. Sammanflätade ekonomier stärker utvecklingen.

De svenskar som har egna erfarenheter av det europeiska inbördeskriget, de förstår däremot sambanden. Så är också stödet för EU större bland de invandrade svenskarna än bland oss infödda svenskar.

Låt oss lära av våra grannar från Bosnien och Ungern.

Låt oss lyssna till våra grannar på andra sidan Östersjön.

Låt oss glädjas med dem denna historiska 1 maj.

I dag sätts punkt för kalla kriget.

I dag välkomnar vi tio nya medlemmar i den europeiska familjen.

I dag lyfter vi våra glas och utbringar en skål för Europa!

* * *

Mötesdeltagare,

224 322 är 224 322 för många. Jag talar naturligtvis om de många - om de alltför många - öppet arbetslösa i vårt land.

För socialdemokratin finns bara ett mål: Full sysselsättning. Vi vet vad arbetslöshet får för konsekvenser - för den som är arbetslös och för samhället. Arbetslöshet bryter ned både enskilda människor och hela samhällen.

Det är därför som vi inte nöjer oss med att i stolthet konstatera att fler människor arbetar i Sverige än i de flesta andra EU-länder.

Det är därför som vi inte bara sitter passiva och inväntar att konjunkturen skall vända.

Det är därför som regeringen tiondel för tiondel, arbetslös för arbetslös, har bestämt sig:

Vi har aldrig - vi kommer aldrig - vi skall aldrig acceptera arbetslöshet.

Vårt program för att pressa tillbaka den öppna arbetslösheten är brett och omfattande:

· Mer utbildning och vidareutbildning, så att de arbetslösa kan göra sig beredda att ta steget ut på arbetsmarknaden när de nya jobben kommer.

· Fler platser i arbetsmarknadsutbildning.

· Ökat byggande - nya bostäder och miljöinvesteringar.

· Den största satsningar någonsin på vägar och järnvägar i modern tid.

· Ökad forskning och utveckling.

· Bättre förutsättningar för fler och växande företag.

Och dessutom:

Vi förstår och inser sambanden mellan trygghet och utveckling.

Vi inser att det är bara trygga människor som vågar satsa på det nya, byta jobb, börja på den nya utbildningen eller kanske starta ett eget företag.

Vi förstår att myntet har två sidor: tillväxt och välfärd.

Jämför detta med moderaterna politik och synsätt och ställ de till svars:

Varför blir tillväxten högre om de arbetslösa får lägre ersättning?

Varför blir tryggheten större om de sjuka får lägre ersättning och fler karensdagar?

Varför blir situationen bättre för barnfamiljerna om föräldraförsäkringen försämras?

Ställ frågorna, men räkna inte med några svar. För nu har moderaterna insett att det inte går att vinna val genom att säga det man egentligen tycker. Nu skall politiken luddas till och slipas av. Nu skall en sak sägas före valet och en annan göras efter valet. Nu är Yngve Holmberg och Pastor Jansson moderaternas förebilder.

Och kan ni tänka, moderaterna har inte ens tänkt ut detta själva. De har varit tvungna att ta hjälp av Riksdagens utredningstjänst. Det var ju dem som nyligen berättade vad svenska folket redan sade i senaste valet:

Moderaternas politik är ansvarslös och orättvis.

Nästa gång ni moderater har problem - gå inte vägen över Riksdagens utredningstjänst. Vänd er till oss istället, för vi kan berätta fler sanningar: Två plus två är fyra och jorden är rund.

Välkomna till verkligheten!

* * *

Mötesdeltagare,

Den 13 juni är ännu en märkesdag i Europas historia. Då kommer italienare, svenskar, portugiser, letter, slovener, greker, danskar, polacker och miljoner andra européer att välja väg för Europa.

Men har det någon betydelse att rösta i Europaparlamentsvalet? Gör det någon skillnad om höger eller vänster dominerar Europaparlamentet?

Svaret finns att hämta i Europaparlamentets protokoll.

När parlamentet röstade om att inhyrd arbetskraft ska få samma löner och anställningsvillkor som de redan anställda i företagen har - då röstade vi socialdemokrater ja och moderaterna nej.

När parlamentet röstade om att tvättmedel ska vara biologiskt nedbrytbara och att cancerframkallande ämnen i dem ska förbjudas - då röstade vi socialdemokrater ja och moderaterna nej.

När parlamentet röstade för förbud mot diskriminering av kvinnor i arbetslivet och mot sexuella trakasserier - då röstade vi socialdemokrater ja. Gissa hur moderaterna röstade?

Skillnaderna mellan oss socialdemokrater och moderaterna är tydliga.

Moderaternas EU-politik går ut på att gynna kapitalet och näringslivslobbyns intressen. Den fria marknaden är lösningen på allt.

Vi socialdemokrater har drivit igenom en gemensam EU-strategi för fler jobb och lägre arbetslöshet. Men på senare år har arbetet för fler jobb avstannat. Högern och moderaterna säger nej eller är passiva. Den konservativa majoriteten i Europaparlamentet bromsar.

EU-kommissionen föreslog nyligen att tjänsteföretag ska kunna etablera sig i EU-länderna, utan att följa det landets löner och anställningsvillkor. Ett spanskt företag skall alltså inte behöva följa svenska arbetsrättsregler.

Moderaterna stödjer förslaget och vill gå ännu längre.

Vårt besked är entydigt och klart:

Vi socialdemokrater vill öka handeln med tjänster i Europa. Det ger fler jobb. Men det får aldrig ske till priset av försämrad arbetsrätt, sänkta löner och försämrad trygghet på jobbet.

Vi vill istället använda EU för att skapa ordning och reda på arbetsmarknaden. Genom internationella minimiregler kan vi sätta stopp för social dumpning, svartjobb och konkurrens genom usla villkor och otrygghet för de anställda.

Ett annat Europa är möjligt. Vi socialdemokrater vill skapa ett mer rättvist, ett tryggare och mer solidariskt Europa.

Hårdare gemensamma regler på miljöns område - ja tack.

Ökade gemensam kamp mot internationell, organiserad brottslighet - ja tack.

Starkare europeisk röst i världspolitiken - ja tack.

Det är detta, mötesdeltagare, vi skall rösta om den 13 juni.

Nu gäller det att övertyga så många vi kan om att rösta, att känna ansvar och delaktighet på en och samma gång.

Du kan inte lämna över besluten om framtiden åt någon annan.

Det är på dig det beror.

Du gör skillnad.

Om inte du tar ställning, tar någon annan ställning åt dig.

Låt dig inte kuvas av en elit som tror sig veta ditt bästa. Demokrati är samtal, engagemang och ansvar. Demokrati är respekt för varandra. Demokrati är du och jag tillsammans.

Jämför detta med Högerns syn på demokrati.

Så här skrev Högerns ideologer för några år sedan i moderaternas idétidskrift svensk Linje:

"Högt valdeltagande är socialism. Det är något ruttet i länder med högt valdeltagande. I fria demokratiska stater, känner medborgarna sig inte tvungna att rösta. Där röstar dom om dom är missnöjda eller har mycket bestämda idéer om hur landet bör styras."

Så rakt på sak. Så tydligt talar den svenska högern. Du som är missnöjd gå och rösta. Du som vet - gå och rösta. Ni andra, stanna hemma.

Det här, just här som den fundamentala skiljelinjen i politiken går i synen på demokratin. Mot denna högerns elitistiska demokratisyn där en upplyst elit ska styra folket, står socialdemokratins demokratisyn som bygger på allas delaktighet och ansvar för den gemensamma utvecklingen.

En man, en kvinna - en röst. Vår tids största projekt alla kategorier. Principen om alla människors lika värde. Du och jag, vi alla tillsammans.

För oss socialdemokrater är demokratin inte bara medel utan också mål.

Därför måste vi lova varandra inför EU-valet den juni:

Vi skall inte bara vinna valet.

Vi har större ambitioner än så.

Vi skall vinna människors hjärtan för demokratin.

Vi skall övertyga människor om att demokratin måste flytta fram sina positioner när miljontals kronor, dollar eller euro förflyttas över kontinenterna med ljusets hastighet.

Vi skall berätta om att gränsöverskridande problem - utsläpp, brottslighet, slavhandel - kräver en gränsöverskridande demokrati.

Mötesdeltagare,

Inte ja eller nej till EU.

Ja eller nej till demokrati.

Höger eller vänster.

Det är om detta som valet den 13 juni handlar. Gå och rösta!

* * *

Mötesdeltagare,

Den svenska välfärdsmodellen är en förebild över hela världen. Vi all anledning att känna stor stolthet som svenskar. Men vi kan inte vara nöjda.

Det finns något fundamentalt som vi måste ändra på. Det finns en underförstådd tanke som fortfarande genomsyrar vården, skolan och omsorgen.

Den tanken går ut på att dem som arbetar med barnen, med de gamla och med de sjuka - vilket ju framför allt är kvinnor; att de skall vara tacksamma och finna sig i de anställnings- och lönevillkor som råder i den offentliga sektorn.

Varför har det blivit så här? Varför värderas inte arbete med och för andra människor i behov av trygghet, omvårdnad och utbildning högre? Varför har vi inte kommit längre i världens bästa och mest jämställda samhälle?

Jag tror att det har att göra med att vi har glömt vilka vi är och vilka vi måste vara.

Ibland inbillar vi oss att det socialdemokratiska partiet är en arbetsgivarallians bestående av kommunalråd och statsråd som styr över stora offentliga förvaltningar. Ibland tror vi att partiet är en facklig organisation för de anställda i offentlig sektor.

Ingetdera är riktigt. Vi är medborgarnas företrädare. Därför är det med deras ögon som vi måste skärskåda villkoren för dem som arbetar i offentlig sektor.

Varje morgon överlämnar tusentals föräldrar det bästa de har - sina barn - till dagis och skolan.

Varje dag låter vi våra äldre tas om hand av äldreomsorgens personal.

Varje dag behöver unga som gamla plåstras om, opereras, vändas, medicineras och tröstas av dem som arbetar i vården.

I rollen som förälder, som anhörig, som sjuk - i rollen som medborgare - måste vi ställa oss frågan:

Vilka arbetsvillkor vill att dem som tar hand om det bästa vi har egentligen skall ha? Vilken uppskattning får egentligen dem som utför välfärden i praktiken?

Jag är övertygad om att svaren på dessa frågor avgör framtiden för den svenska välfärdsmodellen.

Om människor vänder ryggen att arbeta i den offentliga sektorn därför att de inte får växa som människor - även på arbetsplatsen, då kommer kvaliteten i vården, skolan och omsorgen att sjunka. Då kommer de som har råd att köpa sig sina barn bättre skolgång, snabbare vård och tryggare omsorg. Då kommer den offentliga sektorn att förlora i legitimitet. Och då kommer skatterevolten som ett brev på posten.

Den offentliga sektorn ska leverera den bästa omsorgen om det bästa vi har. Den ska leverera en sjukvård i världsklass. Den ska leverera trygghet på ålderns höst för dem som har byggt landet.

Men det är ju inte en sektor som skall leverera. Det är människor - deras engagemang, deras kunskap, deras erfarenheter.

Att arbeta inom skolan, vården och omsorgen - det måste bli ett statusjobb. Vi kommer inte i framtiden att kunna förlita oss på någon slags kollektiv Florence Nightingale-inställning hos dem som arbetar i offentlig sektor.

Därför måste kraven ställas:

Alla skall kunna styra sina arbetstider.

Alla skall kunna vara med och lägga upp och det arbete som ska utföras.

Alla skall ha goda möjligheter till vidareutbildning i yrket.

Alla skall ha möjlighet att göra karriär: från barnskötare och förskollärare, via till chef för en förskola och eller varför inte till att bli kommunens omsorgschef?

Och framför allt: Alla skall känna att man får uppskattning för sitt arbete.

Nästa mandatperiods stora socialdemokratiska projekt måste handla om detta. Det måste handla om villkoren för dem som varje dag, året runt, arbetar i vården, skolan och omsorgen. Det måste handla om arbetsvillkoren för dem som bygger upp kunskaperna hos barnen, för dem som vårdar de sjuka och för dem som tar hand om de gamla.

Ett nytt, stort välfärdsprojekt.

Inte allt genast.

Steg för steg.

Ansvarsfullt.

Finansierat.

Tillsammans.

Välkomna till det reformarbetet!

* * *

Mötesdeltagare,

Vår vision är det gränslösa Europa. Ett Europa där gränser har suddats ut och murar har raserats. Men vår vision är större och djärvare än så. Vår vision handlar inte bara om strecken på kartan. Vår vision handlar inte bara om det gränslösa Europa. Vår vision handlar om den gränslösa människan.

Vi vill inte bara överbrygga gränser på kartan. Vi vill att människor ska kunna spränga gränser som vi bär inom oss. Gränser som beror på var du bor. Vilket land du kommer ifrån. Vilken utbildning dina föräldrar och du själv har.

Bara du vet vilka gränser du bär inom dig. Bara du vet vilka gränser som hindrar och begränsar dig och ditt liv. Bara du kan berätta om hur demokratin och politiken kan hjälpa dig att spränga de gränserna.

Det är om detta som socialdemokratisk politik handlar och alltid har handlat om. Människans frigörelse. Att känna sig trygg och fri på en och samma gång. Att se framtiden som en möjlighet - inte som ett hinder.

Det är för allt detta som vi har demonstrerat denna historiska 1 maj 2004, då Europa enades.

Tack för ordet!