Sommar och semester betyder för min del att det mesta sker i ultrarapid. Lunchen bereds i en omsorgsfull och noggrann process, som kan ta åtskilliga timmar i anspråk. Familjeutflykter genomförs först sedan de diskuterats och analyserats i långtidsutredningar. Onekligen en skön kontrast till vardagens stress och jäkt.

Det politiska engagemanget kräver ofta snabba ryck. Problem måste lösas skyndsamt för att minimera mänskligt lidande och ekonomiska kostnader. Jag skriver bara rymningar så tror jag att ni förstår vad jag menar. Men i politiken måste det också finnas utrymme för eftertänksamhet. Om kortsiktiga beslut inte ska bli slag i luften krävs en långsiktig plan. Om vi ska åstadkomma rejäla förändringar behövs uthållighet och långsiktighet. En bättre miljö, minskade klyftor, minskat drogmissbruk och andra samhällsförändringar åstadkoms inte med snabba utspel.

Den kommande helgen genomförs ett framtidsseminarium på Bommersvik. Ett tjugotal socialdemokrater och miljöpartister ska träffas för att tänka stort och långt. När arrangemanget blev känt var det en del som anade att det var dags för regeringsförhandlingar. Men så är det alltså inte, utan snarare tvärtom.

Syftet är inte att formulera kompromisser i dagsaktuella frågor, utan att tänka fritt och högt utan krav på färdiga svar. Det politiska arbetet borde innehålla mer av sådant. Partierna har som bekant svårt att attrahera de stora skarorna. Jag tror inte att orsaken är brist på politiskt intresse. Men det kan bero på att vi alltför sällan erbjuder ideologiska och förutsättningslösa samtal. Tyvärr är de politiska diskussionerna ofta inpressade i en förhandlings- och beslutsstruktur. Inte minst behöver vi samtal över partigränserna. Och då menar jag verkliga samtal, där vi lyssnar till varandra, inte slår varandra verbalt i huvudena.

Det är förstås ingen slump att seminariet genomförs med socialdemokrater och miljöpartister. Vi samverkar i många kommuner och på nationell nivå. I många stora och viktiga frågor har vi olika åsikter. När det gäller utrikespolitik, europafrågor, arbetsrättsliga frågor och tillväxtfrågor står vi långt ifrån varandra. Men det finns också en hel del som förenar. Vi delar upprördheten över klyftorna, och tror att det behövs politiska lösningar för att öka rättvisan. Därför är det för båda partierna viktigare med mera välfärd än lägre skatter.

Jag är, kanske inte helt överraskande en övertygad och inbiten socialdemokrat. Det betyder dock inte att jag tror vi har monopol på alla spännande idéer och konstruktiva förslag. Många goda lösningar i svensk politik har växt fram i skärningspunkten mellan olika politiska ideologier. Pensionssystemet, skolan och sjukvården och formats av socialisters jämlikhetspatos men också av liberalers strävan efter valfrihet.

Men det finns förstås ett men. För samarbete fodrar, tror jag, en något sånär likartad analys av verkligheten och en gemensam uppfattning om vilka som är de verkligt stora utmaningarna. Sommarens översvämningar har återigen påmint oss klimatfrågornas betydelse. Enigheten är stor om att något måste göras. Sedan går åsikterna isär. Är det möjligt att förena tillväxt och långsiktig uthållighet? Om ja, hur kan tillväxten styras och fördelas för att åstadkomma en nödvändig omläggning av t ex trafik- och energisystem? Den frågan ska bli spännande att diskutera. Integrationspolitiken är en annan. Internationalismen ytterligare en. Hur kan två partier som bejakar internationellt samarbete tycka så olika om EU och andra samarbetsformer?

Vem vet, helgens diskussioner kanske kan bidra till ett fördjupat samarbete i framtiden. Ett är emellertid säkert, jag kommer att få samtala med andra politiskt engagerade i en avspänd miljö. Efter helgen kommer därför jag och övriga deltagare vara lite klokare och kunnigare. Bara det är faktiskt ett nog så viktigt resultat.

Lars Stjernkvist,
partisekreterare socialdemokraterna