Ett utbyggt och väl fungerande socialförsäkringssystem innebär välfärd och trygghet för människor. Människors möjlighet att känna trygghet har stora effekter på viljan att delta i förändringsprocesser och därmed på samhällets utvecklingsmöjligheter. Utvecklingen av barnafödande, arbetsutbud, sjukfrånvaro och sparande har avgörande betydelse för tillväxt och utveckling, och är nära kopplade till villkoren i socialförsäkringssystemet och den trygghet dessa ger.

Vi socialdemokrater har under lång tid byggt upp dagens välfärdssystem som omfattar alla. På samma sätt som vi utgår från att alla som kan arbeta och bidra till det generella välfärdssystemet gör det, är det lika självklart att den som till exempel drabbas av skada eller sjukdom på grund av arbetet inte ska behöva oroa sig för sin ekonomi under tiden arbetsförmågan är på väg tillbaka. Vi har alltid värnat ett generellt system som omfattar alla, och kommer också att göra det framgent. Men vi ser också att det kommer att behövas förändringar av de nuvarande välfärdssystemen så att de blir bättre anpassade till en snabbt föränderlig verklighet: även socialförsäkringssystemet står därför inför utmaningar som vi måste fundera över hur de ska hanteras.

Finansieringen av socialförsäkringarna bygger i första hand på arbetsgivaravgifter. De betalas alltså av löntagarna själva. Vid behov kan denna finansiering kompletteras med skatter. Det som i första hand skiljer socialförsäkringarna från privata försäkringar är omfördelningen mellan medborgarna. De allmänna försäkringarnas konstruktion innebär att kostnaderna för ersättningar till sjuka, arbetslösa, arbetsskadade och pensionärer betalas solidariskt av oss alla - som skattebetalare. Det är viktigt att hävda inkomstbortfallsprincipen som innebär att människor ska kunna behålla en i stort sett oförändrad ekonomisk standard när man är arbetslös, förlorar sin arbetsförmåga pga av sjukdom eller har pensionerats. Detta ökar den sociala tryggheten i samhället och är ett konkret uttryck för solidaritet människor emellan.

På det hela taget fungerar samhällets socialförsäkringar relativt bra. Men i likhet med andra delar av välfärdsbygget måste de ständigt prövas utifrån sina viktigaste uppgifter, sina samlade effekter, och förmåga att anpassa sig till grundläggande förändringar i samhället. Därför tillsätter regeringen idag en utredning som har till uppgift att göra en översyn av hela socialförsäkringssystemet. Det gäller i första hand de försäkringar som ersätter inkomstbortfall vid ohälsa. Däremot ska föräldraförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen och det reformerade ålderspensionssystemet ligga utanför en översyn.

Det är viktigt att slå fast att denna översyn inte handlar om att göra avkall på grundbultarna i dagens socialförsäkringar: den obligatoriska karaktären, den generella inriktningen, skattefinansieringen och inkomstbortfallsprincipen. Istället är det viktigt att utveckla försäkringarna; för att stärka förtroendet för dem; för att öka deras stabilitet; för att säkerställa deras långsiktiga ekonomiska styrka.

Det är inte minst viktigt att vi på ett uthålligt sätt klarar att finansiera det stora åtagande som socialförsäkringarna representerar. Stora och tvära kast i försäkringarnas utgifter kan leda till problem för statsfinanserna. Kraftigt försämrade statsfinanser kan tvinga fram besparingar som undergräver försäkringarnas folkliga stöd. Större ingrepp i försäkringarna riskerar öka människors osäkerhet om deras förmåga att klara sina grundläggande uppgifter. De ökar i sin tur behovet att komplettera socialförsäkringarna med olika privata försäkringar. En alltför snabb utgiftsutveckling för olika socialförsäkringar kan dessutom försämra möjligheterna att förstärka resurserna till andra viktiga delar av den offentliga verksamheten. En central uppgift för utredningen blir därför att pröva olika vägar för att skapa ett mer ekonomiskt stabilt och långsiktigt uthålligt socialförsäkringssystem. Ett sådant system ökar inte bara möjligheterna att försvara försäkringarnas grundprinciper. Det minskar också deras konjunkturkänslighet och stärker därigenom den trygghet som människor kräver.

Arbetslinjen är en hörnsten i dagens socialförsäkringar. Alla som kan göra en produktiv insats ska ha möjlighet och skyldighet att arbeta. Aktiva åtgärder bör prioriteras framför kontanta ersättningar. Den demografiska utvecklingen i kombination med ett ökat antal förtidspensionerade och långtidssjukskrivna leder på sikt till att färre ska försörja allt fler. Dessutom senareläggs ungdomars etablering på arbetsmarknaden. Denna utveckling på arbetsmarknaden innebär att vi arbetar en allt kortare del av våra liv. Samtidigt blir vi allt äldre och friskare. Ekvationen riskerar att inte gå ihop.

Vi ser naturligtvis det ökade antalet äldre som ett postivt inslag i välfärdsutvecklingen. Men både välfärdspolitiken i stort och socialförsäkringarna kan bara finansieras på ett fördelningspolitiskt acceptabelt sätt om antalet arbetade timmar ökar. För oss socialdemokrater är det därför en högprioriterad uppgift att få fler människor i arbete. En annan viktig uppgift för utredningen är därför att analysera socialförsäkringarnas effekter för olika delar av arbetsmarknaden och pröva hur de kan stimulera arbetsutbud och sysselsättning, särskilt hos grupper med låg sysselsättningsgrad.

Olika förändringar på arbetsmarknaden skärper kraven på arbetskraften. Detta har i sin tur gjort det svårare för vissa grupper att etablera sig på arbetsmarknaden. Det gäller inte minst ungdomar, invandrare, arbetshandikappade, ensamstående föräldrar och olika lågutbildade grupper. De tvingas oftare än andra röra sig mellan arbetslöshet, tidsbegränsade och högst osäkra anställningar. Bristen på förankring på arbetsmarknaden innebär också ett sämre försäkringsskydd. Det blir därför en uppgift för utredningen att pröva förutsättningarna för att bättre anpassa försäkringarna så att de kan motverka att dessa grupper får sämre trygghet vid ohälsa och arbetslöshet än andra grupper. Det är ett konkret uttryck för vår strävan efter jämlikhet.

Sedan länge kompletteras socialförsäkringarna ofta med privata försäkringar. I första hand bygger dessa på kollektivavtal. Huvuddelen av både arbetare och tjänstemän omfattas av dessa försäkringar. Förutom denna koppling till arbetsmarknadens parter finns det också ett nära samband mellan socialförsäkringarnas utgiftsutveckling och arbetslivet. Utredningen ska också bedöma hur samordningen mellan de allmänna och privata försäkringarna kan förbättras. En annan uppgift blir att föreslå hur arbetsmarknadens parter i högre grad än idag kan ta ett ansvar för socialförsäkringarnas utgiftsutveckling, utan att detta äventyrar försäkringarnas grundläggande principer.

Därutöver ska utredningen titta på ett antal andra frågor som är viktiga för att socialförsäkringarna ska kunna fungera effektivt och klara sina grundläggande uppgifter. Det handlar om effekterna av höjda tak och en större följsamhet till den allmänna inkomstutvecklingen på samma sätt som i det reformerade pensionssystemet, samt beräkningen av den ersättningsgrundande inkomsten. Dessutom ska en översyn göras av företagarnas trygghetssystem i syfte att främja föreagandet och skapa en bättre balans i försäkringsvillkoren mellan anställda och företagare.

För oss socialdemokrater är allt detta en del i en offensiv politik för att utveckla och stärka socialförsäkringarna. Det handlar om att behålla ett samhälle där tryggheten och friheten kommer alla till del. Med utgångspunkt från denna utredning efterlyser vi därför en bred debatt om socialförsäkringarnas roll i välfärdspolitiken, hur de fungerar och bör förändras för att fungera bättre. Men de som i grunden har helt andra ambitioner för sin välfärdspolitik har knappast något att hämta i denna utredning. De kommer också att möta ett bestämt motstånd från oss.

Berit Andnor, socialminister och Hans Karlsson, arbetslivsminister

[2004-09-23]