För något år sedan besökte jag Hofors, en liten ort, starkt beroende av ett enda stålverk. Fabriken hade varslat ett stort antal anställda, och den lokala fackklubben satt i förhandlingar med företagsledningen.

Jag frågade fackklubbens ordförande hur de kunde ställa upp på att i praktiken förhandla bort sina egna arbetskamrater. Förhandlingen gick ut på att peka ut dem som skulle förlora jobbet.

Svaret jag fick var: Alternativet är värre. Alternativet var att företaget skulle tappa i konkurrenskraft, gå miste om nya anbud och då skulle alla anställda på sikt kunna mista jobbet. Hofors riskerade att dö sotdöden.

På många andra håll i världen skulle den lokala fackföreningen ha agerat annorlunda. De skulle säkert ha kämpat med näbbar och klor för att behålla varje enskild anställd oavsett vad det skulle innebära för företagets möjlighet att överleva i en värld av ständigt tilltagande konkurrens. Hur kommer det sig att Sverige har så förändringsbenägna medborgare och så konstruktiva fackföreningar?

Jag är övertygad om att vår svenska välfärdsmodell, med trygghet och rättvisa åt alla, är en viktig förklaring. Välfärden skapar bryggor att gå på från det gamla till det nya. Bryggorna, som vi i dagligt tal kallar a-kassa, arbetsmarknadsutbildning, komvux, högskola och påbyggnadskurser, hjälper inte bara den som blir av med ett jobb att hitta ett nytt. De hjälper hela Sverige att successivt ställa om från gamla strukturer till nya och växande branscher.

I tider av ökad global konkurrens och ständiga förändringar vet vi egentligen bara en sak om framtiden: Den kommer att se annorlunda ut. Om femtio eller hundra år kommer inte Sverige att exportera samma produkter som vi gör idag. Det kan vi vara tämligen säkra på. Ryggraden i form av våra rika naturtillgångar kommer säkert att finnas där. Men vidareförädlingen har med all sannolikhet kommit mycket längre.

Mot den här bakgrunden behöver Sverige mer av rättvisa och trygghet inte mindre. Trygga människor vågar ställa om, möta förändringar och utvecklas. Ett Sverige i trygghet och rättvisa är ett dynamiskt, kreativt och förändringsbenäget samhälle.

Den svenska ekonomin är idag en av de mest konkurrenskraftiga i världen. World Economic Forum rankar Sverige på tredje plats när de bedömer vilka länder som har bäst förutsättningar för framtida tillväxt.

Sverige har ordning och reda i den offentliga ekonomin, låg inflation och låga räntor och en sjudande export. Tillväxten i år kommer att bli 3,5 procent. Man får gå tillbaka till 1960-talet för att finna ett läge då Sverige mött en högkonjunktur i en liknande styrkeposition.

Som nytillträdd finansminister vill jag inrikta mitt arbete på att göra Sverige ännu mer konkurrenskraftigt för framtiden. Därför kommer jag att fokusera på följande:

1. Full sysselsättning

Idag är en kvarts miljon människor öppet arbetslösa. En del är välutbildade från världens alla högskolor och universitet, andra har mångårig erfarenhet från olika delar av näringslivet eller den offentliga sektorn. Trots detta möter de stängda dörrar när de söker arbete.

Min främsta uppgift som ny finansminister är att bekämpa arbetslösheten och öka sysselsättningen. Delmålet är att pressa tillbaka den öppna arbetslösheten till fyra procent. Målet är full sysselsättning. Arbetslösheten är inte bara till skada för den som drabbas; den är också skadlig för hela samhällsutvecklingen. Den riskerar att minska det framtida arbetskraftsutbudet.

Vi måste bli betydligt bättre på att utnyttja den stora tillgång som Sverige har i alla svenskar med utländsk bakgrund. I en tid av ökad internationalisering är kunskaper i språk och kunskap om andra kulturer viktiga konkurrensfördelar. Sverige är ett av de länder i Europa som har flest invånare med utländsk bakgrund. Det borde vi utnyttja mer. Integration är inte bara rättvist utan också lönsamt.

2. Sunda offentliga finanser

Jag kommer aldrig att glömma början av 1990-talet, då utgifterna och statsskulden skenade iväg och räntorna sköt i höjden. Budgetsaneringen var plågsam, men den skapade förutsättningar för rekordlåga räntor och ökad sysselsättning.

Nu ser vi också de långsiktiga konsekvenserna av omläggningen av den ekonomiska politiken, den självständiga Riksbanken och den nya lönebildningen. För första gången på flera decennier har Sverige lyckats gå igenom en internationell lågkonjunktur utan vare sig omfattande besparingar eller skenande underskott i de offentliga finanserna eller försämrad bytesbalans.

Sunda offentliga finanser är ett avgörande mål för den socialdemokratiska ekonomiska politiken. Den traditionen tar jag med mig som ny finansminister. Detta står inte i konflikt med full sysselsättning. Tvärtom. Ordning och reda i den offentliga ekonomin är en grundläggande förutsättning för låg arbetslöshet. Utgiftstaken ska klaras. Saldomålet ligger fast.

3. Fler företag och fler företagare

Sverige behöver fler och växande företag. Ett livskraftigt näringsliv är en förutsättning för att minska arbetslösheten och öka sysselsättningen.

Men varken nya företag eller nya jobb kan kommenderas fram. Bakom varje arbetstillfälle i statistiken döljer sig människor som driver företag och organisationer, och som vågar ta risker, starta nya projekt och utveckla gamla - och vågar anställa. Villkoren för företag och företagare är därför avgörande för den framtida tillväxten. Den ekonomiska politiken ska se till att skapa gynnsamma förutsättningar med stabila spelregler.

Just nu firar svensk exportindustri stora framgångar. Kombinationen av en hög produktivitetsutveckling, en ansvarsfull lönebildning och ständigt förändringsbenägna företag är några förklaringar till att Sverige bättre än andra kan rida på den internationella konjunkturen.

Men det betyder inte att vi kan slå oss till ro och förlita oss på gårdagens segrar. Sverige måste satsa mer på exportfrämjande insatser. Både i vårt närområde kring Östersjön och mot strategiskt viktiga marknader som Kina, Indien och Brasilien. Svenska företag ska inte gå miste om viktiga exportmöjligheter.

4. Sverige ska konkurrera med kunskap

Sverige ska inte konkurrera med låga löner eller dåliga anställningsvillkor. Sverige ska konkurrera med kunskap, kompetens och kreativitet.

Sverige står idag betydligt bättre rustat än för bara tio år sedan. Mitt under den brinnande lågkonjunkturen under 1990-talet kompletterade eller slutförde drygt en miljon människor sin utbildning genom Kunskapslyftet. Samtidigt byggdes högskolorna och universiteten ut med 100 000 nya platser. Däremot gjordes besparingar i grundskolan.

Fortfarande lämnar alltför många barn skolan utan godkända betyg i kärnämnena, och fortfarande har många ungdomar för dåliga kunskaper i matematik och svenska. Nu vänder vi den trenden när 15 000 fler lärare och andra specialister anställs i skolan.

Samtidigt fortsätter kraven på kunskap och kompetens att öka, både inom den privata och offentliga sektorn. Och vi vet att tillväxten på lång sikt drivs av ny kunskap. Ytterligare insatser kommer att behövas.

5. Investera i framtiden

Utöver alla problem som vi har att brottas med här och nu, måste vi även ta oss an de stora framtidsfrågorna. Den ekonomiska politiken får aldrig sjangsera till en kortsiktig kvartalspolitik.

Det handlar om att finna strategier för att stärka Sveriges framtida konkurrenskraft i en tid av ständigt ökad global konkurrens. Det handlar om att öka arbetsutbudet när det blir att allt färre i arbetsför ålder som ska försörja allt fler äldre. Det handlar om att ställa om Sverige till ett grönt folkhem. Dessutom handlar det om att investera i det bästa vi har; våra barn och deras möjligheter att växa och utvecklas och möta framtiden.

Det kommer att krävas åtgärder på en rad områden. Men så länge vi inte sopar några problem under mattan utan vågar lägga alla fakta på bordet är jag övertygad om att vi kommer att lyckas.

Avslutningsvis: Det finns de som hävdar att ett välfärdssamhälle som Sverige inte kommer att klara av att möta konkurrensen i en global ekonomi. Jag håller inte med. Jag menar att vår välfärdsmodell inte är ett hinder för framtida tillväxt, utan tvärtom en konkurrensfördel.

Eller som Financial Times uttryckte det på sin ledarsida häromveckan:

"Om någonting [] så tenderar ekonomier med starka välfärdsstater att vara duktiga på att möta globaliseringen och ha lite regleringar, därför att de lyckas kombinera flexibla arbetsmarknader med ekonomisk trygghet i stället för att försöka skydda löntagare genom att kasta grus i företagsmaskinerierna. Skatterna kan vara oroväckande höga i sådana länder, men så länge människor får någonting för det som de betalar, så länge skatterna utformas omsorgsfullt så att de uppmuntrar arbete och sparande - och inte tvärtom - och så länge systemet säkras mot bördan av allt fler äldre i befolkningen, så borde de inte vara alltför betungande."

Financial Times är ingen socialdemokratisk idétidskrift. Därför är det noterbart att notera att de nu för fram de argument som vi socialdemokrater har använt i decennier. Det finns ingen motsättning mellan tillväxt och rättvisa eller mellan utveckling och trygghet. Välfärd skapar utveckling och utveckling är en förutsättning för välfärd.

Pär Nuder
finansminister