Så har det återigen gått troll i försvarsdebatten.
Tonläget är omotiverat högt. Den politiska enigheten är nämligen betydligt större än vad rubrikerna ger sken av. Det är en mångårig tradition som fullföljs, när debatten åter endast handlar om var regementen skall ligga, inte vilka uppgifter som ska lösas.
Sant är att försvaret av Sverige förändras mer än vad det minskar. Försvarsmakten förändras, men förändringen är betydligt större än så. Att försvara Sverige måste vara att försvara allt som är viktigt för Sverige. Så sent som 1 juni i år lämnade de sju partierna i försvarsberedningen en rapport om detta. Samsynen kring den politik som främst socialdemokraterna och centerpartiet drivit fram är nästan total.
Efter århundraden av massarméer är det dags att förändra begreppet försvar, vad som hotar oss och hur vi bäst skyddar vårt lands medborgare, viktiga funktioner och värden vi delar med andra. Säkerhet är faktiskt mer än frånvaro av militära hot. Vi måste våga inse att det är vårt moderna, högteknologiska samhälles sårbarhet som är den främsta säkerhetspolitiska utmaningen. På så sätt blir försvar också att försvara t ex. Internet. Om det kollapsar kan vi inte ens gå ut och köpa en liter mjölk, spola våra toaletter, eller bli opererade på lasarettet.
Därför arbetar försvarsberedningen nu med förslag om en gemensam grundsyn på säkerhetsbyggande arbete över hela hotskalan och över flera politikområden. Morgondagens försvar eller skydd av Sverige blir kanske inte billigare än dagens, men dessa uppgifter kommer att lösas av andra än officerare.
Försvarsmakten förändras från förrådsställd till användbar, från militära uppgifter som låg längre fram i tiden till uppgifter som skall klaras omedelbart. Vår säkerhetspolitik ska kunna leva upp till en fördjupad solidaritet mellan EU:s länder, därför löser svenska förband svåra uppgifter på Balkan, i Afrika och i Asien. Inom detta område kommer vi nu att fördubbla vår förmåga.
"Försvarspropositionen är på rätt väg. Vi lämnar invasionsförsvaret bakom oss och tar det avgörande steget mot ett internationellt insatsförsvar. Att skjuta upp en omställning som är oåterkalleligt nödvändig går inte." Så skriver myndighetschefen Håkan Syrén i informationen till de försvarsanställda.
För nästa år anser vi att detta ska få kosta 39 miljarder 516 miljoner kr, moderaterna önskar att beloppet vore 39 miljarder 916 miljoner kr. Där är skillnaden, "gapet", sprickan, oenigheten i sin nakenhet. Varken de borgerliga partierna eller Försvarsmakten vill använda dessa 400 miljoner (denna extraprocent av anslaget) till att behålla något extra regemente. Det är en skillnad som kom till för att manifestera den borgerliga enigheten i Maud Olofssons badbalja, inte för att på något sätt ändra inriktningen av politiken.
De som önskar att försvarsdebatten ska handla om regementen i Arvidsjaur eller Karlsborg, i Karlskrona eller Göteborg, i Östersund eller i Skövde har nu lyckats totalt. Om dessa frågor har det aldrig i historien gått att nå enighet i riksdagen och det kommer inte att gå i år heller, men när det gäller de stora frågorna om innehållet, uppgifterna, moderniseringen och nytänkandet har socialdemokraterna den här gången ett historiskt brett stöd i riksdagen och det är det viktiga.
Håkan Juholt
Försvarsberedningens ordförande