Kommunstyrelsens ordförande i Göteborg Göran Johansson väljer att missuppfatta försvarspropositionen av regionalpolitiska skäl. Förslag är en helhet som bygger på säkerheten för hela landet. År 1999 beslöt Sverige att ändra sitt försvar. Skälet var den ändrade hotbilden. Sovjetunionens sammanbrott hade satt punkt för efterkrigstidens kalla krig och det invasionsförsvar vi byggt upp svarade inte längre mot det militära hotet.

Omställningen kom sent tyckte flera debattörer och med facit i hand kan man ge dem rätt. Men samtidigt är det svårt att kritisera tidigare försvarspolitiker för att de använde försiktighetsprincipen. Sverige har ett utsatt läge. Länge var vi klämda mellan Warszawapakten och NATO.

Nu skapar vi ett modernt försvar för framtiden. Regeringens proposition Vårt framtida försvar är en fortsättning på den reform som inleddes 1999. Vi bygger nu upp ett insatsförsvar som är anpassat till dagens verklighet. Och ger moderniseringen, tekniken och humaniteten det utrymme dagens försvar kräver.

Idag har det gått fem år sedan reformen inleddes. Regeringen har haft att värdera erfarenheterna av omställningsarbetet hittills och ange inriktningen för de kommande tre åren av förändring.

Erfarenheterna hittills av förändringen är blandade. Det har gått bra att avveckla lokaler och stora volymer av invasionsförsvarets utrustning har också avvecklats. De orter som påverkats har efter att besluten fattats kommit igen med nya strategier för utveckling och på många håll gläds man åt förnyelsen. Däremot har inte Försvarsmakten nått alla de mål som sattes upp för reformperioden.

När det gäller bedömningen av hoten är den samlade bilden, som samtliga riksdagens partier delar, idag snarare mer positiv för länderna kring Östersjön än vid reformperiodens början. Flera händelser spelar in men Rysslands strävan att ha goda relationer med EU och NATO har naturligtvis stor betydelse. Den säkerhetspolitiska utvecklingen är dock inte oproblematisk. Nya hot har tillkommit och den forna terrorbalansen har ersatts med en mycket komplex situation.

Insikten är stark om att inget land på egen hand kan hantera situationen och detta är också drivkraften bakom kraven på utökat samarbete för att hantera framtida kriser inom ramen för hela konfliktskalan.

Detta är bakgrunden till att vi socialdemokrater vill fortsätta arbeta för att skapa ett modernt försvar.

Alla politiska partierna i riksdagen är överens om att försvaret måste förändras till ett modernt insatsförsvar. Däremot vänder sig de borgerliga mot storleken av ekonomiska neddragningarna.

Men eftersom många av de nya hoten inte kan mötas med militära medel utan kräver helt andra insatser ska våra skattepengar användas för att möta just dessa hot och inte gårdagens. De pengar vi frigör är tre miljarder. Pengar som behövs på andra områden i samhället, inte minst inom polis, kriminalvård och terroristbekämpning, där det civila samhället ställs inför stora påfrestningar i samband med nya hot.

Jag håller inte med om att de besparingar vi nu kan göra inom försvaret kommer att leda till att våra intentioner med försvaret misslyckas. Sverige får ett bra försvar för 37 miljarder. Att skillnaden skulle bli så påtaglig med den ytterligare miljard som de borgerliga vill tillföra är inte sannolikt.

Försvarsmaktens beredskap ska i första hand vara anpassad till att upprätthålla vår territoriella integritet och genomföra internationella insatser. Vi behöver öka vår förmåga till internationella insatser och vill att den uppgiften prioriteras. Sverige är trots allt ett rikt land och som ett sådant har vi ett ansvar att finnas tillhands inte minst för FN. Prioritering är lika viktigt i försvaret som på andra politikområden.

Resurserna är ändliga och därför behöver vi få ut mer av försvaret. En ökad andel av de resurser vi lägger på försvaret måste ge operativ effekt. För både de nationella och de internationella behoven krävs det förändringar. Försvaret måste bli användbart här och nu. Samtidigt som det ska vara grunden för det försvar vi behöver imorgon. För att vi ska nå dessa mål måste vi reducera stödresurser och administration. Det är i detta ljus vi måste se den minskande grundorganisationen och neddragningar av personal.

Förändringarna innebär ingrepp i många människors vardag och för orter och regioner. Jag vet att det kommer att bli svårt för många familjer när det kommer att ske uppsägningar. Regeringen vill bidra till att underlätta den period av förändringar som det här innebär. Till exempel kommer de anställda i Försvarsmakten att få hjälp att söka sig vidare på arbetsmarknaden eller till vidareutbildning.

För många orter och regioner är det viktigt att komma ihåg att förändringar inte är synonymt med försämringar

Det är viktigt att de orter som berörs lever vidare, men med en ny inriktning och möjligheter till nya arbetstillfällen.

Den 15 december tar riksdagen beslut om försvarets framtid. Sedan propositionen överlämnades till riksdagen har förslaget debatterats från olika utgångspunkter. Debatten har rört sig från regionala aspekter till de säkerhetspolitiska - även om tyngdpunkten legat i de regionalpolitiska. Alla är i princip överens om att vi måste förändra försvaret och få ett insatsförsvar på plats som är anpassat till att genomföra internationella insatser.

Alla riksdagspartier är också överens om att man kan göra besparingar på försvaret även om man inte är överens om hur mycket. Skillnaderna motiverar dock inte den hårda kritiken mot regeringens proposition. Och kritikerna mister också i trovärdighet när man börjar räkna upp allt man ska undvika och klara av med de relativt begränsade summor man vill ge mer. Ekvationen går inte ihop.

Ska man förnya och förändra och minska på ett föråldrat och för stort försvar så kan man inte samtidigt bevara. Ibland måste man konstatera, med ett visst vemod, att goda militära resurser inte längre har samma viktiga roll som tidigare och därför måste skatta åt förgängelsen. Den tröst man kan känna är dock att försvaret alltid varit utvecklingsinriktat och att det är den positiva hotbilden som gör att vi nu inte behöver hålla kvar den stora volymen som tidigare krävdes för vår trygghet och säkerhet.

Leni Björklund
Försvarsminister