Det talade ordet gäller.

Fru talman! Jag får tacka för välkomsthälsningarna till den energipolitiska debatten. Jag ser fram emot många debatter från denna talarstol i den här rollen under de kommande tio åren.

I varje välfärdsbygge krävs det en effektiv, trygg och miljövänlig energiförsörjning. Det är den viktigaste byggstenen för att klara samhällsbyggen, oavsett vilket land i världen vi talar om. Det här också ord som står för den svenska energipolitiken effektiv, trygg och miljövänlig.

Den stora fråga som omställningen handlar om är om ett uthålligt samhälle står i konflikt eller inte med att ha ett effektivt samhälle också med tanke på industrins villkor. Jag vill mena att det här inte är någon konflikt, i stället är dessa förutsättningar för varandra. Uthållighet och omställning är förutsättningen för att långsiktigt klara också industrins villkor. Det är därför jag sätter stort värde på det blocköverskridande samarbete som finns inom energiområdet ända sedan 1997 med Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet. Där ingår en strategi för den fortsatta avvecklingen av kärnkraften.

Vi i dessa tre partier är överens om att kärnkraften på ett kontrollerat och ansvarsfullt sätt måste fasas ut. Uran det vill jag påpeka eftersom det verkar som att ingen riktigt har tänkt på det kol och olja är alla tre ändliga bränslen. Det talas mycket om kol och olja, men minns att också uran är ändligt och inte en långsiktig lösning för energiförsörjningen.

Vi befinner oss i en situation, som många har pekat på i dag, där de reaktorer vi har tillkom under en period på 13 år och därmed riskerar att falla för åldersstrecket under en väldigt kort period. Då kan vi tala om påtvingad och hastig avveckling med negativa konsekvenser för sysselsättning och välfärd. Det vi i stället vill göra är att visa hur vi kan fasa ut kärnkraftsreaktorerna i den takt som vi har ny och miljövänlig energi att ersätta dem med.

Barsebäck 2 ska ställas av. I Regeringskansliet förbereder vi ett beslut som innebär att rätten att driva reaktorn ska upphöra att gälla vid utgången av maj månad nästa år.

Utgångspunkterna för denna trepartsstrategi är inte nya. Sverige, som är ett mycket elintensivt land, är förstås beroende av en effektiv och väl fungerande elsektor. Det är viktigt att kunna fortsätta att erbjuda industrin el till konkurrenskraftiga priser och skapa förutsättningar för en effektiv och trygg elförsörjning med minsta möjliga påverkan på miljö och klimat. Det är väl den allra viktigaste uppgiften för den svenska energipolitiken.

Då är det hög tid att ställa om samhället för en hållbar utveckling. Det här arbetet blir alltmer intensivt också i världens övriga länder, inte minst inom EU. Bara för några veckor sedan var jag nere och träffade mina energiministerkolleger i Europeiska unionen. Det vi diskuterade var hur omställningen mot förnybar energi skulle gå till, inte om, utan hur, för denna frågeställning existerar i samtliga länder.

Precis som många redan har påpekat i debatten sätter ju handeln med utsläppsrätter taket. Det är den där bubblan. Mycket av det de övriga borgerliga partier har sagt har varit bubblor. Men här pratar vi om en bubbla för utsläppen, som på ett helt annat sätt än vad Europa och världen i övrigt ens har varit i närheten av kommer att reglera förutsättningarna för att få ett effektivt och hållbart system för att minska påfrestningarna på vår miljö.

Sverige får redan i dag en tredjedel av energin från förnybara energikällor. Det är en internationellt sett mycket hög siffra i sammanhanget. Men vi måste komma längre. Vattenkraft och biobränsle både är och kommer att vara centrala inslag i energiförsörjningen framöver. Redan på kort sikt har vindkraften betydande potential, och dess betydelse kommer också att kunna öka. På längre sikt ser vi alla möjligheter till ny energiteknik, som ligger i till exempel solceller, bränsleceller och vätgas.

Vi har satt upp ett ambitiöst mål för produktionen förnybar el. Där har elcertifikatssystemet under sina första 18 månader visat sig vara ett mycket effektivt styrmedel att främja produktionen av förnybar el. För att underlätta de stora investeringarna i den produktion som krävs är det viktigt att det här systemet får och har en ökad långsiktighet.

Men omställningen av energisystemet kan inte ske utan och jag tror inte någon har nämnt det här också en betydande energieffektivisering. I enlighet med det energipolitiska beslutet 2002 har redan en mängd insatser gjorts för att få en effektivare energianvändning. Vi har också gjort ganska stora framsteg, inte minst inom industrin. Men det finns väldigt mycket mer att göra.

Det program för energieffektivisering i energiintensiva företag som införs nu vid årsskiftet kommer att leda till ett minskat elbehov i de elintensiva företagen. Jag vill också påpeka att det förstås i hushållen finns stora möjligheter att förbättra energieffektiviteten och därmed, vill jag betona, frigöra el till industrin.

Därför är jag väldigt glad och spänd över möjligheten att få ta ett helhetsgrepp över både bostads- och energipolitiken. Jag vill bara ta ett exempel som är tankeväckande. Energimyndigheten har räknat ut att om alla svenska hushåll byter till resurseffektiva kranar minskar den nationella energiförbrukningen med minst 4 terawatt. Det motsvarar ungefär vad Barsebäck 2 ger. Det här är ingenting som går att åstadkomma på kort sikt, men det säger ändå något om vilka enorma möjligheter som finns. Där kommer vi att gå vidare.

Ett annat exempel är EG-direktivet om byggnaders energiprestanda som vi har fått alldeles nyligen. Direktivet innebär bland annat krav på energideklaration av byggnader när man säljer, hyr ut eller bygger nytt. Jag tror mycket på det instrumentet.

Även energihushållningsreglerna för nya byggnader ses över nu för att svara mot direktivets krav men också mot den tekniska utvecklingen. Vi ska bygga, och vi ska bygga om, energisnålt och miljövänligt. Här finns stora möjligheter att garantera industrin och andra förutsättningar.

Jag vill alltså se energiomställningen som en möjlighet och inte som en svårighet, och den är absolut nödvändig. Jag hyser framför allt optimism och tro på att den nya tekniken ger möjligheter att effektivisera energianvändningen. Det ger även möjligheter för vår industri och för Sverige att bli ett föregångsland inom det här området.

Det är stort för näringslivet. Det är en stor möjlighet. Det är också en marknad som vi vet växer oerhört snabbt i världen i dag. Den ska omställningen vara ett stort led i.

Både Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna vill ju, som man kan läsa i betänkandet, dra ned på stödet till energipolitikområdet. Moderaterna vill avstå från att avveckla den kärnkraft vi redan har, men är oklara om huruvida de tänker sig en fortsatt utbyggnad av kärnkraften. Hur har de, utan stöd till förnybara bränslen, tänkt ersätta kärnkraften när reaktorerna blir gamla? De blir gamla tro mig på orden.

Hur har de tänkt parera den situation som kommer att uppstå när flera svenska reaktorer under en period av bara några få år måste tas ur drift av åldersskäl?

Folkpartiet vill förstås gå ännu längre och bygga ny kärnkraft. Kristdemokraterna är inte heller tydliga på den här punkten.

Vad är alternativen?

För var och en måste det ändå vara uppenbart om vi talar om mänskligheten alla världens länder att våra framtida energibehov inte kan täckas genom energiresurser som tar slut. Vi talar om årtionden. Det handlar om både fossila bränslen och uran.

Därmed inte sagt att världen kommer att klara denna enorma omställning fullt ut under min livstid. Omställningen av energisystemet är nödvändig, men den kommer att ta tid.

Påfrestningarna på samhällsekonomi, försörjningstrygghet och miljö måste vi alla ta gemensamt ansvar för. Just därför är det hög tid att börja denna omställning nu. Det ger Sverige stora möjligheter. Det ger våra svenska företag möjligheter att expandera och växa. Sverige kan vara ledande i detta arbete. Det är energipolitiken för regeringen och på det här området för våra två samarbetspartier.