Eders Majestäter,
Eders Kungliga Högheter,
Kära vänner,

I Gunilla Linn Perssons bok Allis med is, mister Allis sin bästa vän Ann. Sigge mister sin mamma.

Ann blir en ängel, det är Allis säker på.
Men Allis fryser till is.

Sigges mamma är precis som alla andra mammor som bara finns och finns och finns.

Men det otänkbara händer och han förlorar henne.

Allis och Sigge möts med barns särskilda sorg i sina hjärtan, en sorg som Allis beskriver såhär:

Det är en sorg som inte syns // Det är en sådan sorg, som är för stor för att visas upp. Man bär den inom sig.
Eller som en osynlig börda i sin famn.

* * *

Idag känner vi sorg.

Den känslan delas av många, här hemma och runt om i världen, av skrämmande många.

Jag vill uttrycka mitt och regeringens djupa deltagande med er som förlorat barn, barnbarn, föräldrar, kära.

Det känns mörkt, och svårt att finna ord.

Vi vet, förlustens börda kan vi aldrig bära åt er.
Men med mångas stöd kan den bli lättare.

Jag känner med er som ännu jagas av ovissheten, fångna i ett vakuum.

Smärtan griper omkring sig i vårt land,
bland våra vänner,
bland så oändligt många av våra medmänniskor i världen.

* * *

Ändå, och samtidigt,

också omtanken griper omkring sig,
sprider sig i vårt land.

Värme strömmar från människa till människa,
mellan generationer och kulturer,
över kontinenter tvärs över jorden!

Mitt i sorgen tänder människor hopp hos varandra.

Vi kan känna oss små, sköra, otillräckliga.

Men tänk så mycket omsorg och solidaritet vi tillsammans bär på!
Tänk så mycket styrka människan ändå äger!

Tack alla ni som drabbades, och ändå orkade hjälpa, mitt i rädslan, vreden och smärtan - svenskar som thailändare, finländare, norrmän, alla.

Tack alla ni här hemma som släppt allt för händer och gjort fantastiska insatser, yrkesmässigt som privat.

Tack alla medmänniskor, vuxna som barn,
för att ni finns när ni behövs som allra mest!

* * *

Kära vänner,

Det finns också en annan känsla här i Stockholms stadshus idag.

Också den har vuxit sig stark i Sverige under dessa mörka dagar.

En fast beslutsamhet att hjälpas åt, att ta hand om andra och varandra.
En beslutsamhet att dela sorgen, men också glädjen och allt det fina i livet.

Låt oss ta den känslan med oss när vi snart skiljs åt.
Låt oss möta vardagen med all kärlek vi äger.
Låt oss hålla ihop och gå tillsammans mot den tid som är ljusare.

För den tiden kommer, så småningom, annorlunda och ny.

För dig och för mig, precis som för Allis, när isen kring hjärtat smälter.

När hon känner hjärtat slå igen, annorlunda och nytt, säger Allis såhär:

Ett slag för sorgen och ett slag för glädjen,
för det ena fanns strax intill det andra.
Ett slag för Ann och ett slag för Sigge.
Så kändes det. Ett för saknad. Ett för längtan.

Tack.

(Det talade ordet gäller.)