Det livslånga lärandet är fortfarande inte reellt för alla vuxna. De närmaste årens politik måste syfta till att få fler behövande att utbilda sig. För att uppnå detta krävs förbättringar såväl inom studiestödssystemen som inom vuxenutbildningen.

Tyvärr ser vi att allt för få äldre väljer att studera. Utbildningsdepartementet remitterar nu därför ett förslag som innebär att den övre åldersgränsen för rätt till studiemedel höjs från 50 till 54 år. Nedtrappningen av rätten att ta studielån, den så kallade lånetrappan, flyttas fyra år framåt, från 41 till 45 års ålder. Den som är fri från studieskulder får dessutom åter igen möjlighet att låna. Omkring 5 500 personer varje år beräknas komma att utnyttja studiemedel med hjälp av förslaget. Dessa generella förbättringar av studiemedelssystemet kostar årligen 250 miljoner kronor och avses att träda ikraft 1 juli 2006.

För att fler ska delta i såväl vuxenutbildningen som studier på högskolenivå är det av största vikt att studiestödssystemen kan anpassas till olika individers behov. Vi vet att studerande med barn ofta befinner sig i en särskilt utsatt ekonomisk situation. Regeringen inför nu därför tillsammans med samarbetspartierna ett barntillägg och tillför studiemedelssystemet 450 miljoner kronor årligen för detta. Utbildningsdepartementet remitterar här ett huvudförslag som innebär att en studerande med två barn kan få nästan 1 000 kronor extra varje studiemånad. Vi vet att ett extra tillskott är mycket betydelsefullt för dessa familjer. Ingen ska känna sig avskräckt eller hindrad att kunna studera och samtidigt ha barn. Efter remissomgången ska vi ta ställning för en modell för barntillägg som kan träda ikraft 1 januari 2006.

Vissa grupper behöver mer grundläggande utbildning. För att möta dessa gruppers behov har vi infört ett rekryteringsbidrag. Det sänker tröskeln och ökar förutsättningarna för de personer som står längst ifrån utbildning. Korttidsstudiestödet är ett annat stöd som går att kombinera med arbete och är något som får många anställda att våga ta steget till utbildning och kompetensutveckling. Dessa stöds utformning påverkar hur individer väljer att utbilda sig. Jag är därför inte främmande för att se över hur dessa stöd är utformade och komma med förslag på hur de långsiktigt kan förbättras.

Kunskapslyftet, som pågick mellan 1997 och 2002, gav över 800 000 människor möjligheter att förnya och bygga på tidigare utbildning. Satsningen fokuserade på utbildning som en väg från arbetslöshet till arbete och innebar också en förnyelse av vuxenutbildningen. Kunskapslyftet lyfte utbildningsmässigt eftersatta grupper och var en kraft som utjämnade klyftor i samhället. Vuxenutbildningen är fortfarande en sådan kraft.

Staten tar också ett fortsatt stort finansieringsansvar och ger 1,7 miljarder till vuxenutbildningen vilket finansierar drygt 46 000 platser. Till detta kommer kommunernas lokala insatser för att säkra en tillgänglig och god vuxenutbildning.

Hur ska vi då fortsätta att förbättra och utveckla den vuxenutbildningstradition som vi ska vara så stolta över? Det är angeläget att vuxenutbildningen får fortsätta växa och utvecklas på egna premisser. Under nästa år kommer regeringen att presentera sitt förslag på ny skollag för det offentliga skolväsendet. Parallellt med detta avser regeringen att lägga fram ett förslag på en lag för vuxnas lärande. Vuxenutbildningen har utvecklats till en unik skolform och behöver därför i vissa delar lagregleras särskilt från den övriga skollagen, dock utan att bryta de självklara samband som finns mellan ungdomsskolan och vuxenutbildningen.

Jag har besökt många kommuner som satsar och ligger i framkant. Men dessvärre möter jag också oro från kommunföreträdare, lärare och vuxenstuderande. Det finns ett riksdagsbeslut att det riktade statsbidraget går in i generella statsbidraget 2006. Vad innebär det för verksamheten? Kan vuxenutbildningen hävda sig gentemot andra viktiga områden som åligger kommunerna?

För mig är detta avgörande frågor som vi funderar mycket kring. Vi måste garantera att vuxenutbildningen har hög kvalitet och tillgänglighet med en god lokal infrastruktur. Jag hoppas kunna föra en kontinuerlig dialog med kommunföreträdare och andra om hur vi tillsammans kan fortsätta att utveckla och bibehålla en stark vuxenutbildning.

Lena Hallengren, minister för vuxnas lärande