Idag betalas barnbidraget ut automatiskt till mamman. Det skickar ut felaktiga signaler om att det är just mamman som ska ha huvudansvaret för barnen, och diskriminerar mot papporna. Det här skrev Wille Crafoord engagerat om i Expressen (18/1).

Det kändes mycket bra att se en man sätta fingret på ett problem som inte har sitt ursprung i ett matriarkat, utan i patriarkatet. Men, Wille, du har fel när du befarar att det kommer att "dröja innan såna kadaverdelar efter det stinkande manssamhället fullständigt städas bort." Som ansvarig i regeringen för det ekonomiska stödet till barnfamiljerna tog jag ett initiativ i somras, och gav Riksförsäkringsverket (numera Försäkringskassan) i uppdrag att komma med förslag på hur man kan ändra reglerna för utbetalningar av barnbidraget, så att de inte är diskriminerande mot papporna. Dessa förslag ska redovisas i mars.

Barnbidraget är till för barnet. Dess användning bör komma barnet till del. Det är viktigt att slå fast detta tidigt, så att vi inte börjar betrakta det som en allmän inkomstförstärkning enbart för mamman eller pappan oavsett om de gör något för barnet eller ej. Samtidigt utbetalas det av naturliga skäl till föräldrarna, och då är det ändå relevant att diskutera hur denna utbetalning sker.

Regeringen har som bestämd utgångspunkt att all lagstiftning ska vara könsneutral. Att utbetalningarna av barnbidraget - som i princip enda del i transfereringssystemen - inte är mer könsneutrala är inte bra. Det finns visserligen vissa riktade stöd till mammor under och efter graviditeten och till pappor direkt efter födseln, men det känns betydligt mer naturligt och rimligt. När det gäller barnbidraget, ska det betalas ut under barnets hela uppväxttid, då förhoppningsvis båda föräldrarna delar på ansvaret. Här finns det inga skäl att redan från början utgå från att det är just mamman som ska ta ansvar för att till exempel inhandla kläder, cyklar och dylikt till barnen. Jag vet att det finns en del praktiska argument för dagens system, men faktum kvarstår ändå: papporna diskrimineras.

Wille Crafoord beskriver, liksom andra pappor jag har talat med, hur man lite skamset inte har velat göra någon stor affär av orättvisan. Men det är ju inte lite pengar det handlar om. Och nu höjer vi dessutom barnbidraget ytterligare, så för en vanlig tvåbarnsfamilj handlar det om drygt ett par tusen kronor varje månad - i reda pengar. Så det är högst rimligt att lyfta frågan.

Att barnbidraget ska utbetalas till mamman bestämdes redan 1947. Men samhället har förändrats en hel del sedan dess. Det är nu betydligt vanligare att mamman och pappan delar på ansvaret för barnen. Det är också vanligare att makar och sambor separerar. När det gäller föräldrar som är gifta eller sambor finns det viktiga principiella skäl för ett mer könsneutralt barnbidrag. Pengarna går ju då visserligen in i vad som ofta är en gemensam ekonomi. Men det är ändå viktigt att inte systemet sänder signalen att det är just kvinnan som är huvudsaklig barnansvarig.

Men när det gäller föräldrar som gått skilda vägar, då vi ju numera oftast har som utgångspunkt att mamman och pappan fortfarande ändå har ett delat ansvar, får det dessutom mycket påtagliga ekonomiska konsekvenser om barnbidraget automatiskt går till mamman. Föräldrarna får inte samma förutsättningar att ta det delade ansvar vi vill att de ska ta, och dessutom kan barnbidraget på ett olyckligt sätt bli en faktor i en konflikt mellan separerade föräldrar. Därför anser jag att det ekonomiska stödet vid gemensam vårdnad inte automatiskt ska betalas ut till mamman på samma sätt som skett hittills.

En sådan här förändring är visserligen inte helt oproblematisk. Den kan bland annat medföra ökad administration, vilket kostar pengar. Man måste också lösa vissa principiella frågor, som till exempel vad man gör om mamman och pappan inte är överens om vem barnbidraget ska betalas ut till. En annan fråga gäller om barnet över huvud taget inte har kontakt med den ene föräldern, ska denne då ändå få del av hela eller del av barnbidraget? Hur ser man till att barnbidraget kommer barnet till del på bästa sätt? Man måste vidare se på vad som händer om föräldrarna separerar, och barnet bor ömsom hos mamman, ömsom hos pappan? Ska man ha en ordning där föräldrarna får kryssa i vem som ska få barnbidraget, eller ska man skicka ut hälften till vardera föräldern? Det finns för- och nackdelar med olika lösningar.

Så nog måste man se närmare på hur en ny ordning ska se ut. Men det är just därför jag har bett den ansvariga myndigheten att komma med förslag på hur en sådan förändring skulle kunna se ut. Det viktiga nu är dock beskedet att jag vill att reglerna för utbetalning av barnbidraget ska göras mer könsneutrala.

Berit Andnor
socialminister