Jag vill börja med att tacka för att ha fått möjligheten att tala om både svensk och europeisk flyktingpolitik ur ett kvinnoperspektiv. Många av världens kvinnor i Sverige har kommit hit som asylsökande och många är här nu och söker asyl.

* * *

Jag tänkte börja från början. Börja tala om grunden för både svensk och europeisk flyktingpolitik, nämligen FN:s flyktingkonvention.

Om man ska hårddra det hela kan man säga att flyktingkonventionen skrevs av män för män. Bilden av flykting var en man en aktiv fackföreningskämpe, en politisk ledare en dissident från något av länderna bakom järnridån. Man måste komma ihåg att flyktingkonventionen skrev för över 50 år sedan, med andra världskriget i färskt minne och den har också utvecklats under kalla kriget. Det står också uttryckligen i Genèvekonventionen att en flykting en "han".

Och arvet lever kvar. Vi ska inte tro något annat.

Men mycket har ändå hänt på 50 år trots att kampen för kvinnors rättigheter har mött starkt motstånd, inte minst internationellt. Ni vet alla att kvinnokonventionen inte trädde i kraft förrän på 80-talet och att det kanske är den konvention som har de mest omfattande och genomgripande reservationerna.

Men det övergripande arbetet för jämställdhet är ändå det som har banat väg för att också utveckla flyktingrätten. Att se kvinnan inte som hustru, inte som mamma, inte som dotter, utan som en egen person, det är ju själva nyckeln. I många länder är det fortfarande så att om en familj kommer och söker asyl, så registreras bara mannen. Kvinnan och barnen förblir då osynliga i hela asylprocessen.

Att se kvinnan, att registrera hela familjen var och en för sig, och därmed också pröva allas asylskäl måste vara utgångspunkten. Först då blir det tydligt att kvinnor kan ha egna asylskäl och att förföljelse kan se olika ut för kvinnor och män. Kvinnor kanske inte är fackföreningsledare, politiska ledare eller dissidenter, men kvinnor kan vara utsatta för förföljelse just för att de är kvinnor.

* * *

Innan jag går in på vad som är gjort på det här området skulle jag vilja säga något om hur omvärlden har förändrats. För det har hänt väldigt mycket som påverkar asylrätten och invandringen - inte minst ur ett kvinnoperspektiv.

En stor förändring är att de krig och konflikter som vi nu ser i världen ser annorlunda ut än de gjorde för ett par decennier sedan. Det är inte längre bara ländernas krigsmaskiner som krigar mot varandra utan krigshandlingarna riktar sig mer direkt mot civilbefolkningen framför allt kvinnor och barn. Det är inte längre bara ländernas säkerhetspoliser som förföljer oliktänkande, utan hela grupper av människor hotas för att de kanske tillhör en särskild samhällsgrupp.

Det vi ser är mer av konflikter med etniska förtecken. Olika etniska grupper vill förstöra och förgöra varandra och då blir naturligtvis kärnan i en kultur, i en etnisk grupp attackerad och kärnan är reproduktionen: d v s kvinnor och barn som inte längre bara är offer utan direkta måltavlor i konflikterna. Vi ser att kränkningar av kvinnor och barn, i högre utsträckning är en del av krigföringen. Könsrelaterat våld i konflikter har ökat. Det kan handla om systematiska våldtäkter. Krigsförbrytartribunalen i Haag har slagit fast att våldtäkt är en krigsförbrytelse.

Vi har också fått mer kunskap och insikt om t ex könsstympning och hedersrelaterat våld.

En annan viktig förändring är globaliseringen. Det har gått fort det senaste tio åren. Men globaliseringen handlar inte bara informationsteknologi eller att företag och kapital inte längre känner nationella gränser utan det handlar i mycket hög utsträckning om att människor rör sig både inom och över gränser. Vi har till exempel aldrig sett en sådan inflyttning till städer från landsbygden som i dag. Och vi har aldrig heller tidigare i historien sett så stora rörelser över gränser än i dag. 180 miljoner människor lever i dag i ett annat land än det de föddes i. De allra flesta, mer än 160 miljoner, gör det för att studera, arbeta eller bilda familj. Här ska vi komma ihåg att majoriteten av dem som flyttar till ett annat land är kvinnor man brukar tala om att det sker en feminisering av migrationen.

Globaliseringen och den ökade migrationen är i huvudsak positiv. Men inte bara. Vi ser också många negativa effekter, till exempel en ökad gränsöverskridande brottslighet. Handeln med människor och människosmugglingen har ökat dramatiskt. Det är i dag en av de mest lönsamma delarna av den organiserade brottsligheten. Vinsterna är så stora att de kan jämföras med den internationella drog- och vapenhandeln.

Enligt IOM (International Organisation for Migration) säljs minst 500 000 kvinnor till lokala prostitutionsmarknader i Europa varje år. I Sverige räknar polisen med att omkring 400 och 600 kvinnor är offer för människohandel 2004. De flesta kom från Baltikum, Östeuropa eller Ryssland. De värvas ofta med falska löften om arbete som servitris, i privata hushåll eller som dansare. Men när de kommer till Sverige så blir de utnyttjade, våldtagna och tvingas sedan att prostituera sig på någon bordell.

Så ser verkligheten ut i dag när vi skriver 2005.

Kvinnor behandlas som varor på en marknad och säljs till högstbjudande.

* * *

Som ni förstår har de här förändringarna också påverkat politiken på många områden, inte minst flyktingpolitiken, både inom EU och i Sverige. Jag ska nämna några förändringar som gjorts och som är på gång.

För det första har vi, som jag nämnde tidigare, lyft fram kvinnors asylskäl. 1997 ändrades utlänningslagstiftningen på flera punkter, till exempel blev förföljelse p g a av kön en egen och ny skyddsgrund i lagstiftningen. Det skrevs också in att människor som flyr undan inre, inte bara yttre, väpnade konflikter ska ha rätt till skydd i Sverige. Det lades också till att icke-statlig förföljelse, d v s förföljelse av andra aktörer, skulle vara flyktinggrundande, så är det alltså inte enligt flyktingkonventionen.

Det här var en anpassning till den nya verklighet som jag har beskrivit.

Nu går vi vidare. Vi arbetar just nu med att förföljelse p g a kön inte bara ska ge rätt till skydd utan också ska vara flyktinggrundande, d v s vi utvidgar flyktingrätten. Det innebär att kvinnors och mäns asylskäl jämställs helt och hållet. En proposition ska läggas fram i maj i år.

· Det här är också någonting som vi har drivit i EU och nu har också EU vidgat flyktinglagstiftningen. De skedde i det sk Skyddsgrundsdirektivet som antogs förra året och som ger kvinnor möjlighet att numera få skydd för förföljelse pga av kön.

Sverige var ett av de länder som aktivt arbetade för att skyddsgrundsdirektivet skulle antas.

· Men lagstiftning räcker ju inte. Kvinnor som blivit utsatta för systematiska våldtäkten och andra kränkningar känner både skuld och skam och många gör allt för att dölja det som har hänt både för sig själv, för sin familj och för asylutredaren. Därför är det viktigt att kvinnan alltid intervjuas separat från sin make och miljön ska vara sådan att den underlättar för kvinnan att berätta vad hon varit med om.

Men det krävs också att asylutredaren skapar en sådan miljö, ett sådant förtroende och en sådan trygghet att kvinnor vågar berätta om vad de har varit med om. Migrationsverket tog 2000 fram särskilda riktlinjer för att utreda kvinnors asylskäl. Dessa riktlinjer innebär att t ex att när man uppfattar signaler om att det handlar om könsrelaterad förföljelse ska det tas med förtur. Kvinnan bör få möjlighet att välja såväl utredare och tolk som offentligt biträde. Hon ska tillfrågas om hon vill ha en man eller kvinna.

Vi har kommit en bit på väg med riktlinjerna, men vi måste fördjupa och förbättra könsperspektivet i utredningarna. Vi är inte på något sätt är färdiga. På samma sätt som jämställdhetsarbete i allmänhet tar tid, så tar också den här typen av kunskapsarbete tid. Det handlar om att bryta ner både medvetna och omedvetna föreställningar.

· Vad som också har gjorts är att offer för människohandel har fått ökat skydd. Sveriges EU-kommissionär Anita Gradin var i mitten av 90-talet bland de första som påtalade problemen med trafficking i EU-området. Hon talade väldigt länge för döva öron, men i slutet av 90-talet började det ändå hända saker också på migrationsområdet. Sedan 2004 finns det ett EU-direktiv om att kvinnor som är offer för människohandel ska kunna ges tillfälliga uppehållstillstånd.

Här gick Sverige före och sedan oktober förra året trädde en lagändring i kraft som innebär att offer för människosmuggling kan ges tillfälliga uppehållstillstånd i Sverige för att delta i brottsutredningar och vittna i en rättegång. Det ger oss också bättre möjligheter att ge offren stöd. De får en lagstadgad rätt till stöd. De behöver bostad till exempel. Det kan ibland handla om skyddat boende. De behöver hälso- och sjukvård. De ska få inte bara den nivå som asylsökande har, utan de har rätt till samma hälso- och sjukvård som i Sverige bosatta personer. Det kan handla om psykiatrisk, psykologisk eller medicinsk vård. När det handlar om ungdomar ska de även ha rätt till skolgång.

Inför det beslutet hade vi en lång diskussion om tillstånden skulle vara permanenta eller tillfälliga. Jag kan delvis förstå dem som argumenterar för att de här människorna bör beviljas permanent uppehållstillstånd. Det här är människor som inte bara har fått utstå ett väldigt stort lidande, utan de löper också risk för hot efter det att de har vittnat i en rättegång.

Men jag menar ändå att risken är väldigt stor att en garanti om permanent uppehållstillstånd, en automatik i beviljandet av permanent uppehållstillstånd, kan bli ytterligare ett vapen i händerna på människosmugglarna och människohandlarna. Det skulle snarare bidra till människohandeln än bekämpa den. Det var därför vi föreslog tillfälliga uppehållstillstånd. Men, det är viktigt att säga, när det tillfälliga tillståndet har gått ut så kan kvinnan naturligtvis söka permanent uppehållstillstånd.

· Men vi måste också förebygga människohandel. Någonstans i början på den kedja av händelser som leder till att någon säljs och utnyttjas sexuellt, finns fattigdom och utsatthet. Långsiktigt handlar det insatser för en rättvis global utveckling. 2003 togs en strategi fram för bekämpandet av människohandel genom vårt utvecklingssamarbete. Insatser för flickor och kvinnors utbildning, deras möjlighet att arbeta, tillgången till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är exempel på några förebyggande åtgärder.

Handel med människor handlar också om makt. Kvinnors och flickors rättigheter måste stärkas. Och män måste förändras. Det långsiktiga jämställdhetsarbetet är avgörande. Internationellt har Sverige en viktig uppgift att ständigt föra fram kvinnors rättigheter. Vi ska ta upp kampen med bakåtsträvare som försöker riva upp redan fattade beslut, som försöker begränsa kvinnors rättigheter.

Men drivkraften för människohandlare är naturligtvis efterfrågan. Det finns allt för många köpare av sexuella tjänster. Det finns allt för många konsumenter av pornografi. Den svenska sexköpslagen från 1999 kriminaliserar köpare av sex. Vi talar med det om att prostitution är att se som mäns våld mot kvinnor. Vi talar om att kvinnor inte kan säljas eller köpas. Detta är en viktig del av arbetet för att förändra de värderingar som gör att många män ser sex som en rättighet, som något man kan köpa.

2003 bildades också en nordisk-baltisk aktionsgrupp för att förbättra samarbetet mot människohandel i den nordisk-baltiska kretsen. Vi har ett stort gemensamt intresse av att komma åt människohandeln.

Under det svenska ordförandeskapet i EU var kampen mot människohandel en profilfråga.

· Så, till sist vill jag ta upp det vi kallar anknytningsärenden, d v s kvinnor som gifter sig med män bosatta i Sverige. Många av dem behöver också skydd. För några år sedan gjordes en ändring av lagen som syftade till att förstärka kvinnors skydd. När den förändringen gjordes så visste vi att det fanns män som systematiskt gifte sig med den ena kvinnan efter den andra för att utnyttja henne på olika sätt. Kvinnan å sin sida upplevde att hon inte kunde skilja sig för förrän efter två år eftersom den uppskjutna invandringsprövningen annars innebar att hon kunde skickas tillbaka till sitt hemland. Det gjorde att hon så att säga satt fast i äktenskapet och försökte stå ut i det längsta. Ändringen innebar att tvåårsregeln luckrades upp så att kvinnor som for illa i äktenskapet numera lättare kan få uppehållstillstånd.

* * *

Vi är på väg. Men vi är inte framme.

Jag ser arbetet med kvinnors asylskäl som ett väldigt viktigt område framöver. Vi kommer förhoppningsvis att få en bra debatt när regeringen överlämnar propositionen om könsrelaterad förföljelse i maj.

Sedan måste vi arbeta vidare med metod- och kompetensutveckling. Det måste vi göra på bredden inom myndigheterna, men också på djupet.

Tack.