Efter försvarsbeslutet tillsatte regeringen en utredning som skulle föreslå vilka statliga arbetstillfällen som skulle lokaliseras till de orter som berörs mest av försvarsomställningen. Den statliga lokaliseringsutredningen har nu presenterat ett delbetänkande. Där behandlas en lång rad myndigheter, samt ett statligt bolag. Uppgiften har varit att kompensera för statliga arbetstillfällen som kommer att försvinna med anledning av försvarsomställningen. Fyra orter och regioner har varit i fokus, bland annat Östersund.

För oss socialdemokrater är det en självklarhet att det finns ett krav på staten att vidta åtgärder när staten så dramatiskt ändrar förutsättningarna för en region Även om förändringen kan vara nog så välmotiverad, så befriar det inte staten från ansvar för konsekvenserna. Hur ska vi annars kunna ställa krav på att privata aktörer ska ta ett samhälleligt ansvar i sitt agerande och sin planering om vi inte själva gör det?

Utgångspunkten för utredningens arbete har inte varit en central utvecklingsplan som sedan har luftlandsatts i en region. Utgångspunkten har heller inte varit att snävt räkna arbetstillfällen. Nej, utgångspunkten har varit de regionala organens och aktörernas eget utvecklingsarbete och de framtidsscenarier som de arbetar utifrån. Där ingår alla lokalsamhällets delar, från kommunkontoret till högskolan - och inte minst det privata näringslivet - som naturliga delar.

Den tid är förbi när man trodde att man kunde planera och prognostisera samhällsutvecklingen. Idag handlar det snarare om att ta sitt avstamp i den befintliga verkligheten, med dess människor och företag, privata och offentliga aktörer, eldsjälar och trotjänare. Utifrån den verkligheten kan sedan staten och andra samhälleliga instanser försöka förstärka positiva trender, och motverka negativa. Men även då måste det ske så nära den lokala vardagen som möjligt. På så sätt kan vi söka stärka våra regionala och lokala centra och bidra till en självgenererande utveckling i hela landet.

För att det här ska vara möjligt krävs dock att några grundförutsättningar uppfylls. För det första måste vi förstå att regionalpolitik inte handlar om bidrag och stöd. Det handlar om hjälp till självhjälp. För det andra måste vi lägga motsättningen mellan storstad och landsbygd bakom oss. Den regionala utvecklingspolitiken gäller hela landet och den är viktig för hela landet! De olika delarna har bara olika förutsättningar för sin utveckling. Den regionala utvecklingspolitiken gäller alltså hela Sverige, och den byggs underifrån.

Det leder över till den tredje förutsättningen. Det perspektiv vi här beskrivit är inte självklart och det gäller att det finns en majoritet för den i Sveriges riksdag. Hittills har socialdemokrater, tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet, drivit en sådan politik. Nu kommer frågan att bli extra tydlig när den får en så konkret form som i Bergqvists utredning.

Moderaterna och Reinfeldt har redan tagit avstånd från förslagen. Lokala politiker från de flesta partier har ställt sig positiva till utredningens resultat. Centerpartiet och Olofsson har inte uttalat sitt stöd. Vår fråga är då självklar; hur kommer Centerpartiet att ställa sig till vår offensiva lokaliseringspolitik?

Ulrica Messing, statsråd med ansvar för regional utveckling
Jens Nilsson, kommunalråd
Marie Nordén, riksdagsledamot