Det var första gången på mycket länge. Som om fantomsmärtorna efter alla nedlagda eller hopslagna s-tidningar gjort det omöjligt att prata om saken.

Men kanske händer det något nu? Kanske kan mediefrågorna bli en naturlig del av demokratidebatten - för det är där den hör hemma.

Professorn och medieforskaren Kent Asp vid Göteborgs universitet har visat hur partipolitiseringen av svenska medier gått med rasande fart åt fel håll. De senaste tio åren har borgerliga värderingar kommit att prägla också nyhetssidorna. Och kurvan pekar fortsatt brant uppåt. Åsiktsmaterial framställs som nyheter. Allmänt tyckande som objektiva sanningar. Vissa fakta lyfts fram, endra ges begränsat utrymme eller inget alls.

Chefredaktören för Sveriges största borgerliga morgontidning - som påverkar nyhetsflödet i alla andra medier - har nyligen deklarerat att det här är en utveckling han kommer att heja på. Med tanke på hur illa det redan ser ut kan man undra hur det ska sluta: Av de senaste drygt hundra dagarnas förstasidor i denna nyhetsledande tidning handlar många, många om arbetarrörelsen. Åttio procent av dem är negativa. Kanske siktar han mot 100-procents-målet?

Nog behöver arbetarrörelsen granskas. Och visst måste socialdemokratiska partiet - precis som Falu arbetarekommun skriver i ett brev till partistyrelsen - verka för hög moral bland partiets förtroendevalda. Sedan 1997 finns ett etikprogram som alla ska leva efter. De som inte gör det får ta konsekvenserna. Diskussionen är ständigt levande. På partikongressen i höst kommer etik- och moralfrågorna sannolikt upp igen bl.a. via motioner.

Men när maktanalysen görs, och granskningen och ansvaret diskuteras, kan man inte låta sökarljuset ligga på enbart regeringspartiet eller regering och riksdag. Politisk makt utövas av många och starka sfärer som sällan utsätts för systematisk granskning och aldrig ställer upp i demokratiska val: medier, lobbyister, delar av näringslivet, intresseorganisationer o.s.v.

Detta bör diskuteras på socialdemokratiska partimöten.

För fullständighetens skull ska jag kanske tillägga att jag själv brukar pekas ut som en fara för yttrandefriheten i den stora borgerliga morgontidningen som ägs av den absolut största ägaren på svensk mediemarknad. Så också denna vecka. Den här gången med anledning av att jag medverkat till att socialdemokratiska partiet sagt upp en försäkring hos ett försäkringsbolag vars koncernchef gjort ett medialt utspel om att "vi hoppas på en borgerlig regering".

Av naturliga skäl kände vis oss inte särskilt välkomna eller trygga i ett sådant försäkringsbolag.

Men ack så fel vi kände.

I den mäktiga och maktfullkomliga tidningen jämförs jag med Putin. Medan moderatledaren hävdar att beslutet att byta försäkringsbolag "hotar den grundläggande demokratiska yttrandefriheten".

Vem av dem blir först med att plädera för häxbål?

Marita Ulvskog
partisekreterare