| Globalisering innebär att ett terrordåd i en del av världen påverkar människors välbefinnande långt därifrån. Det innebär, som vi nyligen brutalt fått uppleva, att en katastrof på en kontinent kan få förödande konsekvenser för människor långt bort. Ingen kan leva i full säkerhet utan internationellt samarbete. För progressiva regeringar, som den nyzeeländska och svenska, innebär detta att det multilaterala samarbetet måste stärkas. Tre uppgifter står högt på vår dagordning: att bekämpa hotet om klimatförändringar, att intensifiera insatserna mot fattigdomen, och att reformera FN så att organisationen kan möta vår tids utmaningar.
I dag den 16 februari träder Kyotoprotokollet i kraft som ett rättsligt bindande avtal. Det bekräftar den internationella viljan att ta sig an det globala hot som utsläppen av växthusgaser innebär för klimatet. Men situationen är så akut att vi redan nu måste börja diskutera framtida åtgärder mot klimatförändringarna. Bortom 2012 behövs en global klimatregim som omfattar alla länder med stora utsläpp av växthusgaser. En process som leder dit måste inledas utan dröjsmål. Vi vet att en viss nivå av klimatförändringar inte kan förhindras, trots ansträngningarna att genomföra Kyotoprotokollet. Avtalsparternas beslut att vid ett möte senare i vår diskutera framtida klimatfrågor, inklusive scenarier och utmaningar för post-Kyoto-perioden, är ett viktigt steg. Länder som ännu inte undertecknat protokollet och de med stora utsläpp, inklusive betydande utvecklingsländer, måste delta i denna dialog.
Flodvågskatastrofen i Asien påverkade människor världen över. Såsom ofta är fallet vid naturkatastrofer drabbades många redan fattiga hårt. Genom insatser för att bekämpa fattigdom och skapa förutsättningar för en hållbar utveckling, ökar vi samhällens och människors återhämtningsförmåga i framtiden. Nya Zeeland och Sverige bidrar också aktivt till det internationella arbetet kring system för tidig varning och förebyggande av katastrofer. År 2000 enades ledare från hela världen om Millenniedeklarationen. Den innehåller en rad ambitiösa mål, däribland att halvera extrem fattigdom, att skydda miljön, att uppnå ökad jämställdhet och att senast år 2015 hejda spridningen av hiv/aids.
I september skall FN:s medlemsstater granska hur uppfyllandet av millenniemålen fortskrider. Förhoppningsvis leder de diskussioner inom WTO:s ram som äger rum i Hongkong senare i år till att framsteg kan göras i de handels- och utvecklingsfrågor som medlemsländernas enades om i Doha 2001. Bevisen på att negativa trender kan vändas är många. Fattigdomen i Asien har minskat betydligt sedan 1990. I Afrika utgör den Afrikanska Unionen och dess nya säkerhetsråd ett viktigt steg mot fred och demokrati. Men fortfarande lever mer än en miljard människor på mindre än en euro per dag. Väpnade konflikter pågår på många håll.
Därför måste: mer bistånd ges till fattiga länder. Det globala biståndet måste fördubblas för att klara millenniemålen. De fattigaste länderna och folken bör vara de största mottagarna av detta bistånd.
biståndet effektiviseras genom väl samordnade partnerskap mellan multilaterala och bilaterala givare och enskilda organisationer.
samstämmigheten mellan bistånd, handel, skuldhantering, investeringar, miljö, säkerhet och andra centrala politikområden öka.
FN-organens effektivitet och ledande roll i humanitära insatser, i post-konflikt- situationer och i bredare utvecklingsinsatser stärkas.
ansträngningarna att undanröja handelsstörande subventioner öka. Kapaciteten i utvecklingsländerna att ta vara på den internationella handelns möjligheter och bekämpa fattigdomen måste stödjas.
insatserna för att motverka spridningen av allvarliga sjukdomar genom att säkra en långsiktig finansiering av kampen mot hiv/aids, malaria och tuberkulos fördjupas.
Våra regeringar kommer att verka för reella framsteg på dessa centrala områden.
Nyckeln till framsteg är en världsorganisation som har förutsättningar att agera tidigt och snabbt på ett integrerat, hållbart och legitimt sätt.
Kofi Annans initiativ att inrätta en högnivåpanel om dagens hot och utmaningar har givit näring åt debatten om reformering av FN. Utgångspunkten för panelens viktiga rapport är att vi måste bli bättre på att förebygga, för att kunna möta dagens utmaningar. Vi stödjer panelens breda tolkning av kollektiv säkerhet. Vår tids utmaningar kräver gemensamma insatser. Vi behöver ett robust system för gemensam säkerhet, med ett reformerat FN som kärna. Panelen betonar sambandet mellan utveckling och säkerhet. Den slår fast att ingen säkerhet kan uppnås utan utveckling och att utveckling inte kan åstadkommas utan säkerhet. Också den s k Sachs-rapporten från januari om millenniemålens uppfyllande betonar detta. De två rapporterna måste ses tillsammans, som två delar i en integrerad helhet.
Vi anser att ett representativt, legitimt och effektivt säkerhetsråd måste utgöra grundbulten i en internationell ordning för kollektiv säkerhet. En reform av säkerhetsrådet, dess sammansättning och arbetsformer, är av avgörande betydelse. En av panelens mest innovativa rekommendationer handlar om att inrätta en fredsbyggande kommission i syfte att tidigt uppmärksamma länder med omfattande problem och i samverkan med dessa söka vända en negativ utveckling och undanröja risken för kollaps. En sådan kommission skulle fylla en verklig lucka i FN-systemets arkitektur, och Nya Zeeland och Sverige samverkar med andra för att förverkliga idén.
FN:s generalsekreterare har uppmanat medlemsländerna att göra 2005 till ett förändringens år för världsorganisationen. Nya Zeeland och Sverige kommer att göra sin del för att föra processen framåt och se till att reformer kommer till stånd. Göran Persson
Helen Clark |
