Det mål som sattes upp av Europeiska rådet i Lissabon 2000 var att till år 2010 göra Europas kunskaps- och sysselsättningsbaserade ekonomi till den mest konkurrenskraftiga i världen.

Ett år senare, 2001, kompletterades strategin med principer om hållbar utveckling och miljöskydd. För första gången någonsin fördes ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter samman i en och samma process.

En del av resultaten är dock inte speciellt lovande ännu och det behövs därför nya impulser om vi vill att vårt samhälle skall kunna dra fördel av den enorma potential som finns i denna strategi.

Minnesfel
Europeiska kommissionen och vissa medlemsstater har emellertid satt frågorna om hållbar utveckling och värnandet om miljön i bakgrunden, och i stället prioriterat frågor om ekonomi och konkurrenskraft. Denna föreslagna "omorientering" äventyrar det övergripande målet att förbättra livskvaliteten och miljön.

Unionens miljöministerråd har reagerat kraftigt på detta "minnesfel" när det gäller miljöaspekterna och visade klart den 10 mars att en sund miljö i hög grad kan bidra till tillväxt och sysselsättningskvalitet.

Ekonomiskt tillväxt, sociala förbättringar och miljöskydd utesluter inte varandra. Tvärtom kompletterar de varandra och skapar synergieffekter. Det enda förnuftiga sättet att omarbeta Lissabonagendan är att stärka de sociala grundvalarna för våra ekonomier, och där ingår miljömässig hållbarhet som en integrerad del.

Tillväxt och sysselsättning
Lissabonagendan kräver fler arbetstillfällen, men det måste vara bättre arbetstillfällen. Den syftar till att främja tillväxt, men det måste vara bättre tillväxt. Eftersom Europa har begränsat med naturresurser kan vi inte längre godta en tillväxtmodell som utgår från att våra resurser är obegränsade.

Många synergieffekter kan uppstå om man kombinerar miljöskydd, förbättrade grunder för den ekonomiska verksamheten och främjande av sysselsättningsgrad och sysselsättningskvalitet.

En stor del av de åtgärder som måste vidtas för att åstadkomma detta kräver att man styr in marknaden på att göra produktionen bättre och konsumera på ett ansvarsfullt sätt. Vi måste se till att översynen av Lissabonstrategin medför en aktivering av de mekanismer som leder till en förändrad modell. Detta skall främst ske genom att man införlivar de verkliga sociala, hälsomässiga och miljömässiga kostnaderna i priset för varor och tjänster.

På så sätt försäkrar man sig om att teknik, produktions- och konsumtionsmönster efter hand blir allt förnuftigare och effektivare, och bidrar till att öka den europeiska konkurrenskraften, såväl inom Europa som runt om i världen.

Det säger sig självt att de ekonomier som är bäst förberedda inom detta område också kommer att bli de mest konkurrenskraftiga och de bäst rustade för att verka på en allt mer globaliserad marknad.

Uppfylla miljökraven
Det mest påtagliga exemplet på de problem vi står inför är kampen mot klimatförändringarna. Med siktet inställt på de internationella förhandlingar som kommer att påbörjas i år för att följa upp Kyotoavtalet, har Europeiska miljöministerrådet nyligen antagit mycket ambitiösa mål för att få ner utsläppen av växthusgaser.

Det handlar om minskningar med 15-30 procent fram till 2020 och med 60-80 procent fram till 2050 jämfört med 1990 års utsläpp. Hur de enskilda parterna sedan skall uppnå dessa mål återstår att fastställa, men vägen är nu utstakad.

Passivitet kostar inte bara mer i ekonomiska termer, vilket den kostnads- och intäktsanalys som gjorts av Europeiska kommissionen visar, utan sätter även våra barns framtida miljö i fara

Att stoppa minskningen av den biologiska mångfalden fram till år 2010 och att genomföra nätverket Natura 2000 som är en central del av detta, är också en första nödvändig förutsättning för utveckling och tillväxt, särskilt med tanke på den roll mångfalden spelar i vår ekonomi och att arternas utrotningstakt är mellan 100 och 10 000 gånger större än den naturliga utrotningstakten. 37 procent av de vilda arterna kan vara försvunna år 2050 enbart till följd av klimatförändringarna.

Vi måste i samband med det vara medvetna om de stora möjligheter den biologiska mångfalden för med sig inom vetenskapen, tekniken och när det gäller att förbättra livskvaliteten för områden som livsmedel, läkemedel och hälsovetenskap.

För att skydda den biologiska mångfalden krävs mycket mer än att bara bekämpa utrotningen av de hotade arterna. Det kräver att man använder hållbara ekosystem och naturresurser som utgör den biologiska mångfalden, som i sig är en källa till välbefinnande och sysselsättning.

Alla är medvetna om vilken roll exempelvis skogssektorn, fiskerinäringen och turismsektorn spelar, och tillväxten inom dessa sektorer hänger nära samman med tillgången på resurser.

I en tid när kostnaderna för folkhälsan ständigt ökar och alla regeringar gör sitt bästa för att få ner dem, utgör miljörealterad hälsa en avgörande parameter för Lissabonagendan. Ett stort antal cancerformer, olika sjukdomar och allergier bror på absorption, inandning och intagande av tusentals kemikalier och förorenande ämnen som vi alla utsätts för, och som ger upphov till oacceptabla kostnader för samhällsekonomin utöver de hälso- och föroreningsproblem de orsakar.

God miljökvalitet
Tack vare sunda och nödvändiga lagstiftningsåtgärder på europeisk nivå måste vatten, luft, livsmedel, konsumentvaror och kemikalier alla fås att hålla en god hälso- och miljökvalitet.

Denna höga grad av skydd skall även ses som en ekonomisk och social möjlighet att göra europeiska varor och tjänster, exempelvis bilar, byggnadsmaterial och dagligvaror, konkurrenskraftiga tack vare sin kvalitet.

Det krävs en långsiktig vision, inom ramen för vad konjunkturerna medger, för att man skall kunna besluta om sammanhängande åtgärder på kort och medellång sikt.

Vidare måste medborgarna få tydlig information för att de skall bli fullt delaktiga i processen, och för att man därigenom skall få till stånd den förändring som oundvikligen krävs när det gäller konsumtions- och levnadsvanor och regler. Annars blir alla ansträngningar fruktlösa.

När en omarbetad Lissabonstrategi antas under Europeiska rådets kommande möte, krävs att man tar itu med omfattande problem som våra medborgare dagligen ställs inför. Även om den kan förefalla avlägsen och svårbegriplig för oss, så kommer strategins inriktning att avgöra vilka åtgärder som Europa kommer att vidta under de närmaste fem åren.

Om de mål som är centrala för medborgarna och deras livskvalitet inte bekräftas och förstärks i dag, den 22 mars, skall vi inte bli förvånade om vi sedan möter ett ökat ointresse.

Följderna av detta skulle drabba oss alla och innebära en försämring snarare än en modernisering av den europeiska modellen.

Bruno Tobback
miljöminister
Belgien

Cristina Narbona Ruiz
miljöminister
Spanien

Mona Sahlin
samhällsbyggnadsminister
Sverige