Först vill jag tacka för att jag fått komma hit idag och jag ser fram emot en diskussion om ledarskapet i skolan och dess utmaningar.

Jag vill börja med att beskriva de grundläggande idéerna bakom min syn på skolpolitiken. Socialdemokraterna har under 1900-talet, inledningsvis tillsammans med liberalerna, byggt upp och utvecklat en sammanhållen skola som bärs upp av den grundläggande idén om att samhället och skolan fungerar bäst när barn med olika bakgrund och erfarenheter möts och utbyter idéer med varandra.

Ökar klyftorna försämras också resultaten såväl för de elever som har det svårt som för de elever som klarar sig bra. När barn inte möts och när skillnaderna mellan olika skolor ökar, då ökar klyftorna i vårt samhälle och elevernas totala resultat försämras.

De självklara konsekvenserna av dessa idéer blir att alla skolor ska vara bra skolor och att alla elever ska få den utbildning som krävs för att de ska kunna förverkliga sina drömmar. Skolledarnas roll i detta arbete är förstås centralt.

Jag tror att alla här är väl medvetna om de stora förändringar som ledarskapet i skolan har genomgått under de senaste årtiondena. Förutsättningarna för skolan i sig har förändrats genom att gå från regelstyrning till målstyrning, från statligt ansvar till kommunalt och i många kommuner till en långtgående delegation och dessutom utvecklingen mot allt större valfrihet för elever och föräldrar.

Naturligtvis stället det helt nya krav på den kvinna eller man som ska leda en skola idag. Man kan säga att rektor arbetar i ett spänningsfält mellan statens krav på verksamheten uttryckt i skollag, läroplaner och förordningar och den kommunala uppdragsgivarens målprioriteringar, tilldelade resurser för att driva verksamheten, medarbetarnas krav på kompetens och tillgänglig chef och inte minst elevers, föräldrars och arbetslivets krav på en utbildningsverksamhet präglad av hög kvalitet.

För att möta dessa krav förutsätts att det finns en modern arbetsorganisation och effektiva ledningsstrukturer. Framförallt behöver skolledare stöd i form av ordentlig introduktion, utbildning och kontinuerlig kompetensutveckling i sitt arbete. Skolledaren roll för skolan är central och personifierar ofta skolans kultur och anda.

Att ha väl fungerande skolledare blir därför viktigt för att nå skolans mål för elevernas utveckling. Här har staten och kommunerna ett gemensamt ansvar att stödja ledarna i skolan i deras ansvarfulla arbete.

Jag har varit på besök i ett ganska stort antal skolor sen jag blev Skolminister och fått många goda exempel på ledarskap i skolan. Det finns fyra saker som återkommer som kännetecknande för de goda ledare som jag har mött på mina besök.

1.
Det första är att ledaren har en tydlig idé eller vision för vad hon eller han vill med sin skola. Det verkar inte spela så stor roll vilken idé eller vision det är utan det viktiga verkar vara att den är tydlig och att ledaren brinner för att genomföra den. Engagemanget för idén och förmågan att få andra med sig lyser starkt om dessa ledare.

Ett exempel som jag blev både inspirerad och imponerad av var när jag besökte Billingdalsskolan i Skövde. Skolans idé är att det är en kommunal friskola som ska utnyttja det friutrymme som finns för att driva skolutveckling. De har som devis att våga pröva nytt istället för att fråga om lov och blir det fel så får man ändra. Alla jag mötte vittnade om rektorns engagemang och den goda stämningen. Utvecklingsarbete pågick inom många områden inte minst inom elevdemokratin, där eleverna gett rektor i uppdrag att se om skolan kunde köpa en bit mark av grannen som skulle användas till olika bollsporter.

2.
Det andra är att ledaren uppfattas av lärare, elever, föräldrar och andra runt skolan som en erfaren person med auktoritet. En auktoritet som är kunnig, har något att förmedla, sprider trygghet och värme och står upp för skolans verksamhet. Inte en auktoritet som är auktoritär utan en ledare som genom sina erfarenheter, kunskaper och beteende får respekt av de runt omkring och som man förlitar sig till.

3.
Det tredje är att ledaren vill arbeta gemensamt och utveckla verksamheten gemensamt med lärare, elever och föräldrar. Delaktighet är ett viktigt begrepp för dessa ledare. Delaktigheten innebär att alla behandlas som kompetenta individer som både vill och kan delta i skolans arbete och utveckling. Alla bemöts med respekt utifrån sina erfarenheter och kunskaper. Grundinställningen är att alla kan delta i skolans utveckling utifrån egen förmåga.

Stordammens skola i Sävja är ett strålande exempel på ledarskapets betydelse för utveckling. Där har man tillsammans, rektor, elever och lärare, arbetat med värdegrunden och det visar sig att detta arbete har lett till bättre kunskapsresultat för eleverna.

4.
Det fjärde är att ledaren är välkänd, välkänd bland alla på skolan, men också välkänd i närsamhället. Det handlar med andra ord om ett synligt ledarskap på skolan, en ledare som vistas utanför sitt kontor och tar aktiv del i verksamheten och dess utveckling. Men det handlar också om en ledare som marknadsför sin skola och dess utvecklingsarbete, t.ex. på konferenser, i tidningsartiklar, deltar i utvecklingsprojekt och själv som rektor deltar i den offentliga debatten om skolan.

Ett exempel på detta är rektor på Hjulstaskolan i Stockholm som på olika sätt visar på sin skolas arbete och på så sätt höjer elevernas känsla om att det går på den bästa skolan i Sverige trots att den ligger i ett utsatt område.

Under de senaste åren har det förekommit rapporter där olika förbättringsområden har lyfts fram. Expertgruppen för skolledarfrågor gjorde i rapporten Lärande ledare Ledarskap för dagens och framtidens skola som kom 2001 den bedömningen att rektorer i större utsträckning bör arbeta med skolans resultat, kvalitetsfrågorna och kvalitetssäkringsarbetet. Man ansåg också att förtroendevalda och förvaltningsledningar måste vara tydliga när det gäller såväl synen på ledarskapet och kraven på förändring och utveckling av skolans verksamhet, som stödet till rektorerna.

I Skolverkets utbildningsinspektion konstaterades bland annat att rektorerna behöver fungera mer som pedagogiska ledare, att det fanns brister i kvalitetssäkringsarbetet och när det gäller elevernas rättsäkerhet.

Skolan är kanske den allra viktigaste samhällsinstitutionen i samhället. Jag skulle vilja säga att det är ingen överdrift att påstå att skolledare och lärare genom sina insatser i skolan utformar det samhälle vi lever i. Jag tror det är viktigt att vi tänker så, att skapa medvetenhet om detta och ge resurser och andra förutsättningar som behövs för att skolan ska nå det resultat som det samhälle vi lever i vill ha och behöver.

När jag utifrån detta tittar på samhällsutvecklingen och skolans förutsättningar idag så ser jag ett antal utmaningar som vi behöver möta för att stärka ledarskapet och på så sätt förbättra förutsättningarna för en modern skola för nutidens och framtiden elever. Jag ser fyra utvecklingsområden framför mig.

Det första är att jag anser att vi måste prioritera att ha en bra nationell rektorsutbildning. För att alla kommuners rektorer ska få chansen att utvecklas och utbyta erfarenheter med andra anser jag att vi måste ha en rektorsutbildning på nationell nivå.

Detta fråntar förstås inte kommunernas ansvar för att kompetensutveckla sina skolledare men jag tror inte riktigt på den slutsats som Lennart Jonasson kom fram till i sin utredning Kartläggning och utvärdering av skolans ledningsstrukturer där han anser att den nationella rektorsutbildningen ska begränsas till att endast röra lag och läroplansfrågor.

Idag finns ca 8.000 skolledare i Sverige. Antalet som deltar i den statliga rektorsutbildningen har ökat kraftigt under de senaste åren. Även de medel som har anslagits till utbildningen har ökat från 39,9 miljoner 2000 till 50 miljoner för år 2004. Min uppfattning är att utbildningen är uppskattad och att de flesta kommuner skickar sin skolledare till utbildningen. Vi vet dock att omsättningen av skolledare är ganska stor och att det därför finns ett antal skolledare som väntar på att få gå utbildningen.

För att på ett bättre sätt motsvara behovet så har Regeringen gett Myndigheten för skolutveckling i uppdrag att driva ett utvecklingsarbete av rektorsutbildningen i syfte att öka utbildningen effektivitet. Det handlar om att utveckla innehåll och form i utbildningen för ett modernt ledarskap. Jag tror att denna utveckling är nödvändig för att stärka skolledarna i deras roll som chefer att leda och utveckla verksamheten och jag har stora förväntningar på MSUs arbete.

Det andra är att kommunerna behöver arbeta med rekrytering och utveckling av sina skolledare. Det är kommunerna som arbetsgivare som har ansvar för att skapa goda förutsättningar för skolledarna för att de ska kunna göra ett fullgott arbete. Det är väl känt att många skolledare under de senaste åren känt sig pressade under en tuff ekonomi och allt för många har valt att sluta.

Kommunerna får inte backa för sitt ansvar för skolledarnas utveckling. Till och börja med måste man ha en tydlig struktur för rekrytering där man klargör vilken kompetens skolledaren på den enskilda skolan behöver och vilken profil man eftersöker. En felrekrytering kostar mycket både i ekonomiska resurser men oftast också i personligt lidande.

Kommunerna behöver också utveckla chefsprogram för sina ledare, där man tydliggör kommunens mål och visioner för skolans verksamhet som är specifikt för kommunen. Ett chefsprogram får dock inte bara innehålla vad kommunen vill utan måste också ge stöd t.ex. i form av handledning, mentorskap och forum där chefsutmaningar kan diskuteras.

Till sist så måste kommunerna också tillskapa godtagbara reträttplatser som skolledare som arbetat under ett antal år och upplever att de behöver göra något annat känner att det finns godtagbara lösningar.

Det tredje är ökat fokus på att stärka lärarens ledarskap i undervisningen. Lärare måste i ökad utsträckning arbete mer med att värdera och analysera sitt arbete. Metoder och roller får inte ses som givna utan något som alltid kan förändras och förbättras. Jag ser här flera delar som behöver utvecklas. I utbildningen till lärare måste mer tid ges till att arbeta med att utveckla och reflektera över sitt ledarskap i klassrummet, här behöver Lärarhögskolorna utveckla metoder för att stödja de blivande lärarna både teoretiskt och praktiskt.

Kommunerna och skolorna måste också utveckla sina metoder för att stödja ledarskapet i klassrummet. Det får inte vara upp till den enskilda läraren att genomföra sin undervisning. Jag kan se att mentorskap, handledning, kollegiegranskning och arbetslagsutvärderingar kan vara några vägar för att utveckla ledarskapet i undervisning.

Det fjärde är forskning på området. Jag tror att vi ständigt behöver en aktuell forskning om skolledarnas förutsättningar, verklighet och behov. En särskild utredare, generaldirektör Mats Ekholm, har i uppdrag av Regeringen att se över villkoren för skolledare och lärare att ta del av systematiskt framtagen kunskap om utbildningsverksamhet.

Uppdraget skall redovisas nu i slutet av mars månad 2005. Det är ett exempel på undersökningar för att få en tydligare bild av behov av utveckling. Jag anser att det är bra och nödvändigt att vi genomför olika undersökningar på ledarskapet i skolan för att lära oss mer och få underlag för fortsatta utvecklingsinsatser.

Till slut, skolledarnas roll är avgörande för våra skolors framgång utan kompetenta skolledare stannar utvecklingen av skolan. Som jag ser det så har vi har inte råd med att förminska betydelsen av våra skolledares roll för skolutveckling, våra elevers framtid är alltför värdefull, som jag sa i början alla skolor ska vara bra skolor.

Tack.