Jämförelser av olika länders sjukvårdssystem blir allt vanligare. OECD och EU uppmuntrar sina medlemsländer att skapa hälso- och sjukvårdssystem som ger vård av hög kvalitet för hela befolkningen samtidigt som de är ekonomiskt hållbara. För att länderna ska kunna värdera sina hälso- och sjukvårdssystem tillhandahåller OECD underlag för jämförelser.

Sveriges kommuner och landsting ger i dag ut en rapport som jämför den svenska hälso- och sjukvården med andra länder. Svensk sjukvård mäts mot vården i sexton andra industrialiserade västländer - övriga i EU 15 plus Norge och USA.

Bilden är entydig. Svensk sjukvård visar goda resultat i jämförelse med vården i andra länder. Det gäller såväl tillgång till vård som kvalitet, resultat och effekter.

Särskilt de medicinska resultaten är framstående, med lägst spädbarnsdödlighet, hög överlevnad efter hjärtkärlsjukdom och låg dödlighet i cancer. Att de goda resultaten nås med endast genomsnittliga kostnader betyder att den samlade effektiviteten i det svenska hälso- och sjukvårdssystemet är god jämförd med andra länder. Vården styrs enbart av medicinska behov.

För att styrka dessa resultat görs i rapporten en översikt över de internationella jämförelser som finns tillgängliga, gjorda av institut och forskare i Nederländerna, Kanada och Storbritannien. Även i dessa dras exakt samma slutsats - den svenska sjukvården rankas som tvåa, tvåa respektive etta, genomgående som en av de tre bästa. Det är kombinationen av god tillgång till vård för alla och där de medicinska behoven får styra. Detta ger goda medicinska resultat och goda hälsoeffekter i hela befolkningen samt dessutom till måttliga kostnader. Detta sammantaget ger det positiva utslaget i den sammanvägda rankningen.

Inget lands sjukvårdssystem presterar bäst i alla avseenden. Det finns områden där flera länder presterar bättre än Sverige, exempelvis när det gäller möjligheten att snabbt komma i kontakt med vården för lättare, icke akut vård och att få planerad vård som en höftleds-operation utan väntetid.

Rankningen avser effekterna av respektive lands samlade hälso- och sjukvårdssystem. Att Sverige sammanvägt placerar sig högt ska alltså inte tolkas som att den svenska vården inte kan eller behöver förbättras.

Men när dessa resultat ställs mot vad som sägs i den debatt som förs i Sverige är skillnaden slående. Den svenska debatten utgår från att det svenska sjukvårdssystemet havererat, vilket skapar krav på omfattande förändringar av organisation och huvudmannaskap.

En nyligen publicerad rapport utgör undantag från denna fixering vid organisationsförändringar. Rapporten heter "Iakttagelser om landsting" (Ds 2005:7) och har tagits fram av Jane Cederquist och Eva Hjortendal Hellman inom finansdepartementet.

De poängterar att organisationsförändringar inte med någon automatik påverkar vårdens innehåll och kvalitet. Sjukvården utvecklas genom sitt inre arbete och därför bör kraften i stället ägnas åt det som de kallar "system- och processorienterat effektiviseringsarbete", det vill säga att genom idogt förbättringsarbete internt skapa en bättre vård.

Ett sådant arbete utgår från patienten och ökar vårdens tillgänglighet, förbättrar patientens vård och ökar patientsäkerheten.

Det är enligt Cederquist och Hjortendal Hellman framför allt genom ett sådant arbete som vården kan effektiviseras. De lyfter fram Jönköping läns landstings systematiska förbättringsarbete som ett föredöme. Det arbetssättet genomfört i hela sjukvården skulle ge effektiviseringsvinster på minst 30 miljarder kronor under en tioårsperiod, alltså tre miljarder kronor årligen.

Några enkla och snabba genvägar för att öka vårdens effektivitet finns däremot inte. Förändringsprocesser tar tid, och Cederquist och Hjortendal Hellman räknar med att effektiviseringspotentialen behöver en tioårsperiod för att förverkligas.

Den typ av förbättringsarbete som dominerar i Jönköping sprids nu till alla landsting, bland annat som en del i förberedelserna för den utvidgning av vårdgarantin som träder i kraft den 1 november 2005. Spridningen sker i stor omfattning, men kan naturligtvis ske både snabbare och mer omfattande.

Vi tror att Cederquist och Hjortendal Hellman gjort en helt korrekt iakttagelse när de slår fast att organisationsförändring är överskattad som metod för effektiviseringar. Det har blivit allt mer uppenbart att de leder till energiförluster och organisatorisk stress.

Vi vill därför satsa på ett utvecklingsarbete som visat sig ge genuina förbättringar av tillgänglighet, kvalitet och patientsäkerhet. De miljarder som förändringar av huvudmannaskap skulle kosta bör satsas på systematiskt förbättringsarbete i hela hälso- och sjukvården. I samma paket av åtgärder bör också ingå en bred nationell satsning på att utveckla IT-användningen i sjukvården samt att förbättra uppföljningen. Det är inte minst viktigt att utveckla informationen till patienterna om vårdens kvalitet och resultat.

Mot bakgrund av hur väl den svenska sjukvården står sig i internationella jämförelser och de risker som finns med stora organisationsförändringar har de som förordar en övergång till ett annat sjukvårdssystem en tung bevisbörda.

Vi är villiga att gå långt för att försvara den svenska sjukvårdsmodellen som är utvecklad för att ge alla medborgare tillgång till vård och där de medicinska behoven styr. Särskilt som det alltså visar sig att en vård enligt vår modell, solidariskt skattefinansierad och med landsting och kommuner som ansvariga, faktiskt är effektivare än i stort sett all annan vård i världen.

Ilmar Reepalu
Lars Isaksson