Politik handlar i grunden om värderingar. Åt vilket håll vill man att samhället ska utvecklas. Den socialdemokratiska visionen innebär full sysselsättning och rättvist fördelad välfärd i ett tryggt och grönt folkhem. Vi vill därför utveckla den svenska välfärdsmodellen som omfattar alla. Vi är övertygade om att den ger människor trygghet och frihet samtidigt som den bidrar till utveckling och ekonomisk styrka.

Men inte bara de stora visionerna utan också det som, ibland lite föraktfullt, kallas för plånboksfrågor spelar stor roll i vardagen. För de allra flesta människor i vårt land har det avgörande betydelse ifall man får mer eller mindre att röra sig med varje månad. I detta sammanhang är det är viktigt att utvärdera det som varit för att kunna avgöra vilken väg vi ska välja framåt. Under de elva år som vi haft en socialdemokratisk regering i Sverige har många positiva förändringar skett i enskilda människors ekonomi.

Ibland är det konkreta reformer som förstärkt hushållskassan. Vi socialdemokrater har exempelvis höjt barn- och studiebidragen i flera omgångar och infört maxtaxa på dagis för att förstärka barnfamiljernas ekonomi. Men det har också handlat om mindre konkreta - men väl så betydelsefulla - förstärkningar som kommit hushållen till del. En sådan förstärkning är de minskade räntekostnaderna för alla de hushåll som lånat till sin villa eller bostadsrätt.

Sedan 1994, då vi socialdemokrater åter fick axla ansvaret för Sverige, har den ekonomiska utvecklingen vänt med besked. Sunda offentliga finanser och en framgångsrik ekonomisk politik har lett till lägre prisökningstakt de senaste åren. Det gynnar framförallt hushållen genom verkliga löneökningar som inte ätits upp av inflationen. Utöver lägre priser och högre löner har utvecklingen gett historiskt låga räntor. Vi har gått från rörliga bostadsräntorna runt 10 procent, till dagens nivåer under 3 procent.

Kostnaden för ett genomsnittligt bolån på 1 miljon kronor har därmed fallit högst dramatiskt sedan 1994. Låt mig ta två konkreta exempel som visar hur detta kommer hushållen till del. På många orter i landet är det inte alls ovanligt med lån på 1 miljon kronor för att köpa en villa eller en bostadsrätt. Kostnaden för ett sådant femårigt bundet bolån har, efter skatteavdrag, minskat från cirka 7 000 till omkring 2 000 per månad. Det betyder 60 000 kronor om året i minskade räntekostnader. Den som istället haft ett 3-månaders rörligt bolån på 1 miljon kronor under samma period har efter skatteavdrag tjänat i storleksordningen 42 000 kronor om året. Detta är hårda fakta som betyder oerhört mycket i reda pengar men som sällan lyfts fram i debatten.

Samtidigt vill jag, som ansvarig i regeringen för de finansiella marknaderna, uppmana alla och envar att inte långsiktigt räkna med dessa historiskt låga räntenivåer. Stabila och gynnsamma räntor är ingen naturlag. Det är nödvändigt att göra säkerhetskalkyler så att man inte överbelånar sig. Varje hushåll måste klara ifall någon i familjen blir arbetslös eller långtidssjuk. Vi vet också att den moderatledda alliansen ytterligare vill straffa sjuka och arbetslösa - men också föräldralediga - med sänkt ersättning. Med snart bara ett år kvar till valet bör man därför vara extra försiktig. Omsätts dagens opinionsmätningar i verklighet måste man utöver själva arbetslösheten och sjukdomen klara sänkningar i sin ersättning ned till 65 procent av lönen.

Dagens styrränta på 1,5 procent är väsensskild från de 500 procent vi upplevde i början av nittiotalet. Även om vi förhoppningsvis aldrig kommer tillbaka dit behövs inte mycket för att rasera det statsfinansiella förtroende som byggt upp under lång tid. Jag fruktar att en moderatledd regering kan leda både till risk för stigande räntor och fallande ersättningsnivåer i de sociala försäkringarna. Att chansa kan vara trevligt när man spelar kort på semestern men bör inte rekommenderas i valbåset nästa höst.

Sven-Erik Österberg (s)
Kommun- och finansmarknadsminister