Livet är inte spikrakt. Det går upp och ned. Alla kan bli sjuka, råka ut för en olycka, förlora jobbet, drabbas av sociala problem - eller få uppleva glädjen att få barn. Under de perioderna i livet behöver vi en ekonomisk trygghet till dess att vi är tillbaka i arbete, som gör att vi inte tvingas lämna hus och hem. Vi kan också behöva stöd i form av vård, omsorg, eller att hitta tillbaka till arbetslivet.

Den generella välfärden omfördelar mellan olika skeden i livet och ger alla - oavsett inkomst - samma rätt och tillgång till en god sjukvård, en bra skola och en omsorg av hög kvalitet.

Utveckling och tillväxt finansierar trygghet och välfärd. Men trygghet gör också att människor vågar ta sig an nya utmaningar. Det bidrar till ekonomisk utveckling. Det vi satsar på skolan, sjukvården, omsorgen och de allmänna försäkringarna vid sjukdom, arbetslöshet och föräldraledighet ska betraktas som sociala investeringar i trygga människor, som kan ta sig vidare i livet.

• Om människor genom en god hälso- och sjukvård blir friskare så kan de också arbeta längre och mer effektivt.
• Om människor får en allt bättre utbildningsnivå utvecklar individerna, men gör också att produktionen i samhället blir mer effektiv.
• När både män och kvinnor kan förena arbete med familj ökar sysselsättningen, samtidigt som barnen blir tryggare.
• Det ökade behovet av arbetskraft i framtiden kan delvis mötas om fler - tack vare en modern familjepolitik - vågar ta steget och skaffa barn.
• De sociala försäkringarna ger en ekonomisk trygghet om vi blir sjuka, arbetslösa eller får barn, som bidrar till att öka människors vilja och förmåga att ta risker och göra investeringar i framtiden

Tryggheten att veta att vi vågar prova på nya jobb, vidareutbilda oss eller skaffa barn, gör att vi kan anpassa till villkoren i en allt mer föränderlig värld. Den generella välfärdsmodellen blir en brygga från det gamla till det nya.

Internationella studier visar att länder med en ambitiös välfärdspolitik och starka fackföreningar har en högre tillväxt. Detta är tydligt beskrivet i den senaste konkurrenskraftsrapporten från World Economic Forum: det finns ingen motsättning mellan höga skatter och hög konkurrenskraft.

För att stärka tryggheten - och därmed tillväxten - fullföljer vi socialdemokrater de satsningar som har gjort svensk ekonomi så framgångsrik. Vi fortsätter att stärka den generella välfärden genom att bland annat höja inkomsttaket i föräldra-, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna, så att drygt nio av tio faktiskt får ut 80 procent av sin lön i ersättning när något händer. Det ökar legitimiteten och stödet för den generella välfärdsmodellen. Vi höjer nu barnbidraget och flerbarnstillägget, så att en trebarnsfamilj får fem hundra kronor mer varje månad. Barnbidraget når alla, vilket gör att även högavlönade får del av det. När även de får ut något av välfärden, ökar viljan att betala. I slutänden gynnar det de mest utsatta.

Men den svenska välfärden står ständigt inför nya utmaningar, och möjligheter. Att vi lever längre är en framgång för vår välfärdsmodell. Men det gör också att allt färre yngre kommer att behöva försörja allt fler äldre. Globaliseringen för med sig nya villkor. Vi måste få en bättre analys och kunskap om välfärdspolitikens utmaningar och möjligheter.

Mot den svenska välfärdsmodellen står den selektiva välfärden. Denna modell karakteriseras av svaga trygghetssystem som endast ger ett grundskydd till svagare grupper.

I den selektiva välfärdsmodellen blir ekonomiska stöd i livets olika skeden betydligt mer utpekande. Det blir stigmatiserat att ta emot ekonomiskt stöd, vilket allt för ofta gör att de som verkligen behöver det, ändå inte nås av stödet. Samtidigt får inte alla del av den ekonomiska tryggheten när något händer. Det skulle minska viljan från hög- och medelinkomsttagare att vara med och bidra till den solidariska omfördelningen till låginkomsttagarna. I ett sådant system skulle det bli minde pengar att omfördela. Klyftorna skulle öka. Därför är det paradoxalt nog så, att det är låginkomsttagarna som tjänar mest på att hög- och medelinkomsttagarna också omfattas av den generella välfärden.

I ett selektivt välfärdssystem ställs grupper i samhället mot varandra; de som har jobb mot sjuka, föräldralediga, arbetslösa och förtidspensionärer. Men i själva verket är detta ett slag mot allas vår trygghet. Det handlar inte om en grupp "bidragstagare" som måste "piskas" till att ta jobb, utan om en försäkring och trygghet som omfattar alla. Höga skatter, trygghet och en stark fackföreningsrörelse hotar inte tillväxten utan är en förutsättning för den.

Det finns ingen genväg till "billig välfärd". Sänkta skatter betyder sämre välfärd. Den generella välfärdens motståndare försöker dölja detta genom att föreslå höjda avgifter till a-kassan, läkarbesök, läkemedel, förskolan och trafikförsäkring. Men istället för ökad tillväxt leder det i själva verket till en otrygghetsspiral.

I ett samhälle där allt fler känner en allt större otrygghet vid sjukdom, arbetslöshet och föräldraledighet, skulle allt fler att öka sitt personliga sparande. Det skulle göra att konsumtionen minskar. Då skulle det gå sämre för företagen, som inte får sålt sina produkter. Det skulle i sin tur leda till att fler blir arbetslösa. Då skulle de som hade utrymme att spara en slant själva klara sig något bättre än alla de som inte haft detta utrymme. Därför i detta läge drabbas allt fler av en kraftigt försämrad a-kassa. För att kunna betala hyran skulle lösningen för många bli att ta mer lågbetalda jobb, och att skaffa sig två jobb. När trygghetssystemen samtidigt privatiseras, ökar otryggheten för de som inte är högavlönade. Vi får en amerikansk modell.

De politiska alternativen är tydliga - en samhällsmodell står mot en annan. Ska vi ha ett samhälle med försämrad välfärd och en otrygghetsspiral som driver allt fler in i arbetslöshet, eller ett samhälle där vi bygger ut den generella välfärden och satsar på att fler ska får arbete? Här står striden om Sveriges framtida välfärd.

Berit Andnor (s)
socialminister

Ylva Johansson (s)
vård- och äldreomsorgsminister

Morgan Johansson (s)
folkhälso- och socialtjänstminister

Hans Karlsson (s)
arbetslivsminister

[2005-10-25]