Det är en stor ära för mig att få tala här i dag, när vi högtidlighåller Olof Palmes minne.

Frågan om folkens och människans befrielse engagerade Olof Palme livet igenom. Det märker man inte minst när man tar del av hans många tal och artiklar från, flera decenniers politiskt arbete.

Folkens och människans befrielse är centralt också för den person som i dag tilldelas 2005 års Olof Palmepris – Aung San Suu Kyi, ledare för den demokratiska oppositionen i Burma.

Olof Palmes första internationella engagemang är talande för hans syn på politik.
När han var 20 år ordnade han och några vänner blodgivning till förmån för svarta studenter som blivit utslängda från skolan i södra Afrika.
Olof Palme och hans kamrater fick ihop ett par tusen kronor och kunde med dem hjälpa några av studenterna.

Denna Olof Palmes första internationella politiska aktion visar tydligt hur självklart han ur sin ideologiska övertygelse hittade grunden för ett mycket konkret agerande.
Blodgivningsaktionen visar också detta: Han såg att politik först som sist handlar om de enskilda människorna.

*   *   *

Till partikongressen 1984 sa Olof Palme:

”Vi kan inte acceptera en djungelns lag, en maktens lag, på det internationella området.
Vi måste ha en folkrätt där alla stater är lika inför lagen och där alla stater måste respektera de andras rättigheter.”

Olof Palme talade om staters rätt, men kanske framför allt om rätten till frigörelse.
Om nationernas frigörelse.
Om folkens frigörelse.

Han talade om en värld där djungelns lag inte längre skulle råda.
Om en värld där makt och styrka inte är lika med rätt.

Han talade ur en tro på kraften i demokratin.
Han menade att i fria demokratiska nationer finns de bästa av möjligheter för folken – för människorna – att förverkliga sina drömmar.

I dag talar vi oftare om den enskilda människans, än om nationens, frigörelse.
Vi har sett att nationens frigörelse inte alltid leder till människans frigörelse.
Vi har sett att nationer aldrig är helt fria från varandra, även om de har den formella rätten att styra sig själva.
Vi har sett att nationer är beroende av varandra. Och detta är självklart något i sig mycket positivt.

Det gör det också tydligt att människornas frigörelse även beror på hur andra nationer, än ens egen, agerar.

I dag talar vi ofta om den enskilda människans frigörelse i en globaliserad värld.
Det är en förändring av perspektiv från Olof Palmes tid.
Men vår övertygelse, om kraften i en demokratisk modell som garanterar alla rätt och möjlighet att delta, ligger fast.

En större utmaning är någonsin är avsaknaden av en legitim global politisk ordning.

*   *   *

I dag lever fler människor än någonsin i demokratiska stater.
Fler människor än någonsin har de senaste decennierna tagit sig ur fattigdom.
Fler barn än någonsin går i skolan.

Vi håller på att utrota sjukdomar som tagit miljoner människors liv.
Internet har revolutionerat våra möjligheter att inspireras, skaffa kunskap och samtala och debattera med människor världen över.
Världen blir på många sätt bättre.

Samtidigt ser vi en fruktansvärd rovdrift på människor i världen.
Unga kvinnor sliter ut sig i ekonomiska frizoner där de arbetar i fabriker i princip dygnet runt, veckans alla dagar.
Barn, kvinnor och män köps och säljs som slavar för sexbruk och som arbetskraft.
Människor förtrycks och utnyttjas på sätt vi inte ens kan föreställa oss.

Vi ser också att människor som lever i demokratier samtidigt kan sakna reell makt att påverka sitt liv och det samhälle de lever i.
De kan stå maktlösa med valsedeln i handen.
De kan utöva sin rätt att rösta i nationella val, men det som egentligen i störst utsträckning påverkar utvecklingen kan inte längre styras av de valda representanterna.
En stor del av makten över det som kräver folklig förankring ligger utanför nationen.
Detta förhållande gäller oss alla, självklart också världens fattiga människor i världens fattiga länder.

Om vi tar vår utgångspunkt i Olof Palmes inställning till folkens frigörelse – var landar vi då i dag?
När vi ser människornas begränsade inflytande över sina nationers framtid – hur ska vi då förstå idén och metoden demokrati?

På denna insikt måste agerande följa.
Vi socialdemokrater är inte tillfreds med den internationella ordning som vuxit fram.
Den globaliserade ekonomin som påverkar oss i så stor utsträckning saknar legitimitet hos världens människor – rika och fattiga.
Hur ska då människan kunna bli fri om hon inte har tillräckliga medel att vara delaktig och kunna påverka de aktörer som styr världen?
Här har socialdemokratin en utmaning och ett ansvar. 

Utifrån min utgångspunkt som biståndsminister och som internationalist agerar jag genom de internationella institutioner vi i dag har.
Men dessa måste reformera så att folkens – människornas – vilja får styra dem.
Det är först då de kan få den legitimitet som de behöver i en värld vi vill kunna kalla demokratisk. 

I en globaliserad tid, där enskilda människors drömmar står i centrum, är detta inte bara mer nödvändigt än någonsin. Det är också möjligare än någonsin.
Det kommer an på politiskt mod och framsynthet. 

*   *   *

Olof Palme är en förebild för mig, som för så många andra. Vilka var då Olof Palmes förebilder och ideal?
I sitt tal till partikongressen 1984 citerar han ur det program för Sveriges socialdemokratiska parti som antogs av den socialdemokratiska klubben i Stockholm år 1885 följande:

”Arbetarfrågan är emellertid varken lokal eller nationell utan internationell.
På grund härav skall det socialdemokratiska arbetarepartiet, ehuru det närmast har sin verksamhet blott inom Sverige, i medvetande om arbetarrörelsens internationella karaktär, sträva att uppfylla alla de plikter, som åligga de svenska arbetarna mot deras bröder i andra nationer.
Mänsklighetens allmänna broderskap står även för oss såsom framtidsmål”

Varje tid är ny och varje tid möter sina specifika utmaningar.
Men vi socialdemokrater styrs i dag av samma värderingar som då.
Det är därför Olof Palmes tydliga ideologiska linje är ett starkt stöd för oss.
Det är därför hans ord och gärning stödjer oss att hamna rätt i den ständiga kampen mellan pragmatism och visionär idealism.

Tack!

(Carin Jämtins tal på Olof Palmes minnesdag den 28 februari 2006 i ABF-huset i Stockholm.)