Snön faller utanför fönstret när jag hälsar på i lägenheten där Mikola Statkevitj sitter i husarrest. Mikola, socialdemokraternas partiledare, dömdes till frihetsberövande för att ha arrangerat en demonstration. I Vitryssland, landet som många kallar Europas sista diktatur, är detta den verklighet som oppositionen har att verka i. Ett par veckor senare håller socialdemokraterna tillsammans med andra organisationer en manifestation i Stockholm till stöd för demokratikampen i Vitryssland. Samma dag får jag veta att KGB just förflyttat Mikola Statkevitj till ett arbetsläger. Ju närmare presidentvalet den 19 mars kommer, desto mer hårdnar villkoren för de människor som inte vill vara presidentens lydiga redskap. Valutgången är given på förhand. Frågan handlar mest om hur mycket president Lukasjenka väljer att vinna med.

Lukasjenka är en auktoritär president med hårda nypor. Även om själva valdagen skulle ske utan valfusk är ändå situationen i landet sådan att man ändå inte kan säga att valet är fritt eller rättvist. Men trots detta har man en bit kvar till diktaturstämpeln och det är hoppingivande att små sprickor i den auktoritära statens fasad kan skönjas. Exempelvis fick oppositionskandidaterna framträda 30 minuter var i tv trots ett bitvis mycket Lukasjenkakritiskt budskap. En av oppositionens kandidater fick i trettio minuter ocensurerat kritisera presidenten på ett sätt som nog hade höjt ögonbrynen även i Sverige. Detta framträdande är något helt unikt för Vitryssland och har skapat mycket politisk diskussion i det vitryska samhället.

Valutgången i Vitryssland är given på förhand, men kommer ändå spela en viktig roll för landets fortsatta utveckling. En vecka senare går grannlandet Ukraina också till val. Det är två helt olika länder som befinner sig i helt olika situationer. Men de är båda mycket intressanta för oss.Den orangea revolutionen i Ukraina var en mäktig manifestation av kraften hos ett folk som tröttnat på vanstyre, korruption och ofrihet. Förra året flödade den orangea färgen och glädjen, men i dag är det politiska klimatet tyngre. Den då förlorande Janukovitj har återkommit som en utmanare i valet. De som då stod enade, Jusjtjenko och Timosjenko, verkar nu stå på motsatta barrikader. Många av revolutionens supportrar tycker inte att deras högt ställda förhoppningar har infriats. I denna del av världen har ordet demokrati många gånger fått en dålig klang. Ukrainarna förknippar den orangea revolutionen med höjda gaspriser liksom många ryssar sammankopplar demokrati med Jeltsinerans kaos och oligarker som tjänade storkovan samtidigt som vanligt folk fick det sämre.

Och dagens problem till trots: Nu vågar folk lufta sitt missnöje och nu bedrivs politiken öppet. Detta är faktiskt frihet. Oavsett vem som vinner valet kommer det att vara fritt och rättvist, vilket är huvudsaken. Jag är också övertygad om att människor kommer att genomskåda andra budskap än de genuint demokratiska och reforminriktade. Det goda budskapet kommer att ha kraft nog att överleva demokratins födslovåndor. I Vitryssland sitter Lukasjenka ganska bekvämt vid makten. Han har ett fast grepp om massmedia och den relativt goda ekonomin som gör att många människor faktiskt kommer att rösta på sin "Batka" (fader). Till skillnad från många andra forna sovjetstater undvek Vitryssland den ekonomiska chockterapin vilket till stor del förklarar Lukasjenkas popularitet. Samtidigt är arresteringar av oppositionella satt i system under valkampanjen. De arresteras och döms till straff på 15 dagar, lagom för att hållas borta från spelplanen tills valet är över.

Kampen för förändring och utveckling är svår och komplex. Ibland får jag hoppfulla rapporter om en stark opposition med stort stöd bland folket. Jag får höra om manifestationer där tusentals människor tänder ett ljus i ett fönster för att visa sin solidaritet med kampen mot Lukasjenka. Men tyvärr är detta ofta kraftigt överdrivet. Människor är rädda och oppositionen är svag och samtidigt satt under stark press. På lång sikt kommer de att spela en stor roll, men tyvärr inte idag. Men detta utgör inte något argument för att minska på engagemanget eller isolera landet. Sveriges politik syftar till att stötta de demokratiska krafterna och arbeta för reformer som leder till att vi får en demokratisk granne där välfärden ökar liksom stabilitet och trygghet. Våra verktyg för att uppnå detta är engagemang, närvaro och möten mellan människor. Isolering och sanktioner leder till att landet sluter sig ännu mer inåt och att Lukasjenka kan stärka sin ställning genom att utmåla oss och EU som en yttre fiende.

Sverige, EU och USA ska vara närvarande i Vitryssland. I Lukasjenkas administration finns gott om folk som egentligen vill ha förändring. Den dag hans regim faller kommer de med största sannolikhet finnas med i det nya styret och då bör vi ha redan upparbetade kontakter och relationer med dem. Jag vill också se ökat studentutbyte, billigare visum och en närvaro på plats i form av ambassader och ett fullödigt EU-kontor. EU:s så kallade soft power med instrument som handel, diplomati och bistånd men framför allt ett medlemskapsperspektiv har haft ett stort inflytande på den goda utvecklingen i Baltikum, Centraleuropa och nu också Ukraina. För ett år sedan visade människorna där vilken utveckling de vill se i sitt land. Förhoppningsvis kommer valet i mars ytterligare manifestera detta. Ett demokratiskt och välmående Ukraina gynnar ukrainarna själva, men också EU och grannlandet Ryssland. Vitryssarna förvägras just nu samma chans att visa sin vilja, men just därför ska vi intensifiera vårt stöd till dem och andra goda krafter i vårt nära grannskap. Urban Ahlin, utrikesutskottets ordförande
Publicerad i Expressen 17/3 2006

Till socialdemokraternas portal för demokrati i Vitryssland