Ny lagstiftning ska begränsa elbolagens möjligheter att teckna dyra tillsvidareavtal. Möjligheterna till samägande mellan de tre stora kraftföretagen, Sydkraft, Vattenfall och Fortum, ska också begränsas, skriver idag Mona Sahlin på DN Debatt.

Tio år efter att elmarknaden avreglerades 1996 finns det goda skäl att jämföra uppnått resultat med det som var beslutets syfte. Genom att liberalisera marknaden skulle konkurrensen öka och åstadkomma pris- och kostnadspress. Direkt efter avregleringen sjönk också elpriserna när tillräckligt många finansiellt starka elbolag tävlade om kunderna. Men relativt omgående började de tre större kraftföretagen Sydkraft (numera E.On), Vattenfall och Fortum köpa upp andra aktörer.

Åren 1996-2004 gjordes nära 50 uppköp av kommunägda elverk samt en stor del av den elproduktion som ägdes av svensk basindustri. Utvecklingen har lett fram till en oligopolliknande situation där de tre stora företagen tillsammans kontrollerar nära 90 procent av elproduktionen i Sverige. På slutkundmarknaden, där det fortfarande finns cirka 120 elhandlare, ser mångfalden ut att vara stark. I realiteten är dock så många som 70 av dessa rena återförsäljare för någon av de tre stora elleverantörerna: E.On, Vattenfall och Fortum.

Vad som är resultatet av denna växande marknadskoncentration vet alla hushåll och företag som betalar allt dyrare elräkningar och nätavgifter. Den omfattande förmögenhetsöverföring som sker från kunderna till kraftbolagens rekordvinster är något som i debatten uppmärksammas av allt fler. Sverige har en mycket elintensiv industristruktur. Detta tillsammans med vårt kalla klimat ger oss en hög slutlig ener­gianvändning per capita.

Den negativa utvecklingen på elmarknaden ger därför anledning till oro. För svensk sysselsättning, konkurrenskraft och välfärd är det nödvändigt att vidta åtgärder för att rätta till bristerna.

På nätsidan är mycket av nödvändiga förändringar redan på plats genom regeringens nya tydliga regler och krav. Hushåll och företag har sedan 1 januari lagstadgad rätt till ersättning för de svårigheter som uppstår vid elavbrott, något som äntligen driver fram investeringar i leveranssäkra nät. Tillsynen av nättarifferna har inletts och det myndigheterna hittills granskat har resulterat i beslut att betala tillbaka 404 miljoner kronor till hushållen i för höga nätavgifter.

Sedan regeringen signalerat en genomgripande undersökning av hela elmarknaden har flertalet rapporter konstaterat allvarliga problem. Utredningar visar att koncentrationen på den nordiska marknaden genom fusioner och uppköp nu nått en sådan nivå att den inte längre är oproblematisk. Granskningen visar också att kraftföretagens producentmarginaler ökat kraftigt under senare år.

Även på europeisk nivå är tecknen på dålig konkurrens tydliga. Stängda marknader, bristfällig prisbildning och en framtida allt större underskottssituation parad med marknadskoncentration gör att oron såväl inom EU-kommissionen som de flesta medlemsländer ökar. Den granskning av el- och gasmarknaderna som inletts är den största i EU:s historia.

I Svenskt kvalitetsindex undersökning om förtroende får elbranschen mycket lågt betyg jämfört med andra branscher. Inom industrin växer kraven på återreglering. Människors upprördhet över elmarknaden måste tas på allvar. Uppföljningen av avregleringen måste bli mer kraftfull än vad som varit fallet de gångna tio åren. Jag har nyligen lagt fram en rad propositioner som förbättrar elmarknaden, inte minst konsumenternas ställning. Men därutöver kommer regeringen att arbeta vidare med insatser som är aktuella för kommande år:

Genom en förstudie ska regeringen undersöka om elbörsen kan delas upp i två marknader med två olika prisbildningsmekanismer, en baslasttjänst och en topplasttjänst. Baslasttjänsten skulle spegla de låga rörliga kostnaderna för att producera el med hjälp av vatten- och kärnkraft. De allt högre kostnaderna för el producerad med fossila bränslen skulle i stort sett bara slå igenom i priserna för topplasttjänsten och inte som nu på hela elpriset.

Samtidigt får industrin incitament att anpassa sin förbrukning för att minimera utnyttjandet av topplasttjänsten. Regeringen kommer att aktualisera frågan i det nordiska samarbetet.

Avtalsformerna på elmarknaden ska ses över. Trots att allt fler blir aktivare elkonsumenter - och nära 55 procent av kunderna redan bytt elbolag och regeringen nyligen kortat bytestiderna till max 15 dagar - sitter många hushåll kvar med oförmånliga och dyra tillsvidareavtal. Tillsvidarepriset har ökat med mellan 59 procent och 74 procent sedan 1996. Regeringen överväger nu lagstiftning för att begränsa dessa avtal.

Frågan om industrikontraktens utformning är likaså en central fråga, inte minst för den för svenska jobb så viktiga basindustrin. I utredningar påpekas att nya kontraktsformer kan behöva utvecklas som underlättar industrikunders möjlighet att reagera på kortsiktiga prisändringar. Jag tänker även låta analysera hur industrikunder enklare kan erhålla långa avtal (5-10 år).

Tillsyn och övervakning av elmarknaden skärps. Konkurrensverket undersöker för närvarande misstankarna att det förekommit otillbörligt samarbete och marknadsmanipulation från kraftföretagen.

Men redan nu finns tillräckligt med underlag för regeringen att avisera en skärpning av tillsynen. Samverkan mellan Energimarknadsinspektionen respektive Konkurrensverket och Finansinspektionen ska förstärkas.

Samägandet av elproduktionen utreds. Det finns ett utbrett samägande och andra former av samarbeten mellan företag inom svensk elproduktion. Det gäller främst kärnkraftverken, men också ett antal vattenkraftanläggningar. I de fall vattenkraftverk är ägda av olika företag men finns i samma älv, koordineras bland annat driften av vattenmagasinen och flödet i älvarna via gemensamt ägda vattenregleringsföretag. Allt detta medför risker ur konkurrenssynpunkt.

För att motverka dessa finns skäl att undersöka begränsningar i samägandet, huvudsakligen mellan de tre största bolagen. Regeringen kommer att utreda de bästa alternativa lösningarna för att komma till rätta med problemen som samägandet för med sig.

Förbättringar görs på slutkundsmarknaden. För att konsumenter ska kunna erhålla goda villkor på en marknad, krävs att det finns många aktörer som aktivt och oberoende av varandra konkurrerar om kunderna. Genom att många av elleverantörerna endast agerar återförsäljare till de tre största kraftföretagen saknas tillräcklig prispress. Möjligheterna till en effektivare slutkundsmarknad behöver därför belysas, ett system för certifiering liksom andra åtgärder ska övervägas. En analys ska också visa hur fakturorna till konsument kan förbättras och vilken information som ska framgå. En genomgång av nuvarande funktioner som stödjer konsumentens position på elmarknaden ska genomföras. Ett effektivt och oberoende ombud som företräder kunderna med råd och vid tvister är eftersträvansvärt.

Ökat fokus på energieffektivisering samtidigt som hinder för nyetablering av förnybar elproduktion minskas. Först när vi på allvar fokuserar på effektivare användning vid sidan av tillförsel av el kommer det att uppstå bättre balans på elmarknaden mellan kunder och kraftproducenter. Regeringen arbetar redan nu med ekonomiskt och miljömässigt lönsam energieffektivisering i alla samhällssektorer: industrin, hushållen, offentlig sektor och bebyggelsen.

I höst lämnar Energimyndigheten en rapport om ett nytt kostnadseffektivt system, så kallade vita certifikat, som skulle ålägga producenterna insatser utifrån en kvot som staten fastslår. När energipolitiken dessutom är tydligt inriktad på att ställa om till ny förnybar elproduktion är det delvis nya elproducenter som kommer att etablera sig på marknaden. Propositionen om att förlänga de gröna certifikaten till 2030 gör en sådan utbyggnad lönsam. Regeringen slår också fast att utbyggnaden ska underlättas genom en enklare, effektivare och tydligare tillståndsprocess.

Återbäring till kunderna från kraftföretagens rekordvinster. I Energimarknadsinspektionens utredning lyfts möjligheten fram att höja skatten på befintlig kärnkraft och vattenkraft och i motsvarande grad sänka elanvändarnas elskatter, detta som ett sätt att motverka de betydande inkomstöverföringar som de senaste årens prishöjningar innebär.

Regeringen har redan tagit ett steg i den riktningen genom att återföra två miljarder kronor till de hushåll som byter ut sin oljepanna eller direktverkande el till billigare och miljömässigt bättre uppvärmningsformer. Nästan 25 000 hushåll har fram till nu ansökt om de 14 000 kronor respektive 30 000 kronor som utgår i konverteringsstöd. Denna återbäring betalas genom tidsbegränsad höjning av fastighetsskatten på vattenkraftverk om 0,5 procentenheter från 1,2 procent till 1,7 procent.

Förslag om nya steg i denna riktning bereds för närvarande i regeringskansliet.

Mona Sahlin

(Artikeln är publicerad på DN Debatt den 30 juni 2006)

Kontakt: Cecilia Eklund, Pressekreterare
Telefon 08-405 38 40, Mobiltelefon 070-566 38 88