Anförande av Mona Sahlin vid socialdemokraternas konferens Framtidens EU - den 7 mars 2008

DET TALADE ORDET GÄLLER!

Tack Jan!

Få andra av våra företrädare personifierar så starkt som du det vi vill att en svensk utrikespolitik ska innehålla. Vår och FNs man i Darfur för freden. Som tidigare utrikesminister bär Jan också både Anna Lindhs och Olof Palmes arv vidare i kampen för solidaritet och en stark folkrätt.

Denna dag när dödsoffren fortsätter växa i Mellanöstern. Senna dag när palestinska och israeliska mödrar sörjer sina döda barn. Denna dag när dialogen mellan partnerna är så uppenbart nödvändigt. Denna dag när EUs röst behövs mer än någonsin.

Tack Jan, och tack alla ni som tagit er hit idag!

Jag är glad att så många samlats för att diskutera vår vision för framtidens EU och valet 2009. Det här är också vår första riktiga upptakt inför nästa års val.

För vi har ju ett val att vinna före 2010.
Det är 15 månader kvar till Europaparlamentsvalet.
Ett val som på viktiga punkter blir avgörande för politiken framöver.

Europapolitik är världspolitik.
Men det blir också allt svårare att skilja ut Europapolitiken från svensk inrikespolitik.

* * *

Nu sjunker produktiviteten i Sverige på grund av att den borgerliga regeringen siktar in sig på en låglönemarknad. Men det är inte i låglönekonkurrens vi har något att vinna – inte i Sverige, inte i Europa. Vi vill konkurrera – och ska konkurrera – med kunskap och kompetens. Det ställer krav på investeringar.

Företag kommer och går, säljs och köps, produktionen går upp och ner – omställningen är snabb. Vi måste förhålla oss till globaliseringen, förstå globaliseringen, inte minst gäller det små exportberoende länder som Sverige.

Vi har en arbetsmarknadsmodell i Sverige som många sneglar mot – som kombinerar rörlighet/flexibilitet med trygghet som har fungerat väl. Men det bygger ju på att det finns en politik som ser till de anställdas möjligheter att hänga med i omställningen. Att det finns en trygghet och många möjligheter till ett nytt avstamp, en chans till och en chans till.

Annars blir det konflikter. Inte sällan ser vi den sortens konflikter i Europa där fackföreningar tryckts ned till existensminimum. I Sverige har vi en konstruktiv fackföreningsrörelse därför att vi har samverkat med parterna för att skapa en modell som bryr sig om både anställda och företag. Vår arbetsmarknadsmodell har också levererat – både jobb, tillväxt och trygghet.

Det här hör ihop med vad vi brukar kalla det sociala Europa och vikten av trygghet för förändring. Vår svenska eller nordiska modell har visat sig oslagbar när det gäller att minska klyftorna. Vi har investerat i rättvisa villkor och fått tillbaka sammanhållning – men också en starkare utveckling och tillväxt.

Det är ingen slump att vår modell är efterfrågad i Europa. Men det är något av ödets ironi att samtidigt som jag får åka och berätta om den svenska modellen i andra europeiska länder så sitter en högerregering här i Sverige och gör vad de kan för att slå sönder den.

Samtidigt som vi beskriver varför vi måste investera i utbildning, utbildning och utbildning så sitter den moderatledda regeringen i Sverige och skär ner – på utbildning, utbildning och utbildning.

Politiken är inte bara orättvis – just för att den är orättvis är den också oansvarig och omodern.

Orättvisor löser varken Sveriges eller EUs problem.

Därför måste vi vinna valen 2009 och 2010.

* * *

Samma ideologiska motsättningar finns i EU som ju är politik.
Det spelar roll om vi är många i EU som delar den socialdemokratiska visionen.

Det kommer att vara avgörande för jobben. Det kommer att vara avgörande för konkurrenskraft och kunskapsutveckling. Det kommer att vara avgörande för om vi får ett socialt Europa eller ett Europa som bänds isär av klyftor. Inte minst är det fullständigt avgörande för hur EU kan driva på i klimatomställningen.

Det var under det röda 90-talet i EU – när te.x. Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Sverige styrdes av s-regeringar – som EU fick de mål som så starkt präglar EU också idag.
En union av aktiva välfärdsstater.
En sysselsättningsunion.
Världens mest konkurrenskraftiga, dynamiska kunskapsbaserade ekonomi.

Så har det låtit och det har inte varit en slump.

Det var under det förra svenska ordförandeskapet 2001 som vi fick det övergripande målet att skapa en hållbar utveckling – både ekonomiskt, social och miljömässigt.

Då var jag statsråd i Näringsdepartementet och jag minns våra ministermöten.

EU förändras – och det förändras beroende på vad vi som engagerar oss i EU vill och vilka som har inflytande över politiken i medlemsländerna. EU är i första hand politik – inte juridik.

Idag dominerar åter högern i Europaparlamentet.

Därför behövs fler socialdemokrater i Europaparlamentet – inte färre.
Därför behövs det också fler vänsterregeringar i EU.

På söndag avgörs om Spaniens Zapatero får fortsätta styra. Kontrasterna mot högerns Partido Popular är stora

Zapatero har under sin regeringstid skapat 3 miljoner nya jobb, arbetslösheten har sjunkit drastiskt. Han har lagt förslag om 300 000 nya förskoleplatser, ökad föräldraledighet och en ny barnbonus. Han har stiftat lagar mot kvinnovåld, stärkt kampen mot prostitution och gett homosexuella rätten att ingå äktenskap.

Må Zapatero vinna!

Vi har dessutom viktiga val i Italien, Tyskland, Norge och Storbritannien före vårt eget 2010.

Det kan bli ett rödare, rättvisare och reformerat Europa igen ganska snart.
Det avgörs bland annat här i Sverige.
Därför är det viktigt att socialdemokraterna gör ett bra val 2009 och 2010.

 
* * *

De svenska moderaterna säger nu att det ska bli mer Sverige i Europa.

Man skulle kunna tänka sig att det handlade om att driva svenska intressen i EU.
Att vi skulle höja vår svenska röst.

Men hur stämmer det med den klimatdebatt vi just nu har till exempel?
Då låter det ju precis tvärtom.
Då är det EU som ska ställa kraven och sätta upp målen. 

Helst vill moderatregeringen att alla andra länder i EU och i världen inte bara står för målen, utan också genomför åtgärderna. För Sverige lett av moderaterna vill inte längre någonting. 

Det är idag EU mer än Sverige som är pådrivande i denna svenska profilfråga.

Jag är förbluffad över bristen på engagemang, insikt och ledarskap.

* * *

Det ska bli mer Sverige i Europa, säger regeringen.

Men samma regering försöker avskaffa allmännyttan och därmed bruksvärdessystemet som skydd för marknadshyror - genom att skylla på EU. Samma regering har gett boendeutredningen tilläggsdirektiv om att eftersträva marknadsmässiga hyror.

EU-kommissionen hälsar gång på gång att Sverige har själv bestämmanderätten över sin bostadspolitik. Men varje gång dementeras detta av regeringens bostads- och utförsäljningsminister Mats Odell - som skyller på EU för att införa marknadshyror.
Ser vi en regering som vill ha mer Sverige i Europa - eller ser vi en regering som gömmer sig bakom EU när det passar dem?

Det är likadant med alkoholpolitiken och presstödet.

Vi må vara självkritiska för egen del, och det är vi. Vi borde ha agerat mer kraftfullt efter det att vi blev medlemmar. Vi kan också nu – om den politiska viljan finns, och med nya metoder – ha en fortsatt effektiv alkoholpolitik och bevara mångfalden på en redan begränsad tidningsmarknad. Och behålla och utveckla allmännyttan.

Vi behöver samtidigt ett starkt EU för att driva klimatfrågan, skärpta krav för de mänskliga rättigheterna i varje hörn av unionen, för romerna situation, vi får skydd mot diskriminering på grund av ålder. För EU kräver det av oss. Ibland behövs mer Europa i Sverige, men framförallt mer socialdemokrati i Europa.

* * *

Det här förklarar också den moderatledda regeringens reaktioner på Vaxholmskonflikten och EG-domstolens beslut.

Moderaterna har alltid stått på marknadskrafternas sida. Högern, i vilket land den än finns, vill ha marknadslösningar - inte politiska lösningar - på samhällsproblemen.

Det är bara det att man inte kan vinna val i Sverige på en sådan politik.

Så de prisar kollektivavtalen och den svenska arbetsmarknadsmodellen när de hörs i svensk debatt. Men de förhåller sig passiva nu.

Så fungerar inte socialdemokratin.
Vi duckar inte i viktiga frågor – även om de är besvärliga.
Det är inte vår stil.
Det var inte så vi byggde sysselsättningsunionen och det är inte så vi driver klimatfrågan.

Jag vet att många medlemmar och väljare känner oro inför vad som hände efter Vaxholmskonflikten och vad EG-domstolen får för roll i framtiden.

Men det är vi här hemma, i Sveriges riksdag, som ska besluta om hur vi utformar vår arbetsmarknad.

Det är inte EG-domstolen eller juristerna.

Nu har regeringen efter fyra månader äntligen tillsatt en utredning. Tanken är att beslut ska kunna fattas om ett år. Men regeringen måste ta den oro som finns på allvar! De måste lämna ett tydligt besked om att den svenska modellen i grunden gäller och att lönedumpning ska förhindras, om att arbete i Sverige ska utföras med svenska kollektivavtal. De beskeden kräver vi av regeringen och gör det med det samma. Ett år är en för lång tid.

Det är ett politiskt beslut. Och det är ett politiskt vägval.
Det är inte vi mot domstolen. Det är vi mot högern.

Politik är att driva på och förändra – bland annat genom lagstiftning.
När lagarna inte ger de utslag vi vill, då avskedar vi inte juristerna.

Vi går till riksdagen och skärper lagstiftningen eller stiftar nya lagar.

Om vi lyckas beror framför allt på vilken politisk färg riksdagen har.
Eller, i förekommande fall, på vilken färg Europaparlamentet och Europas regeringar har.

Striden – den tar vi mot högern i Sverige och högern i Europa.

När det gäller just det här utslaget så har Europafacket där Wanja är ordförande nu nya förslag som gör att domstolens utslag kan ändras. Att lika lön för lika arbete ska gälla, att reglerna i arbetslandet gäller liksom rätten att vidta stridsåtgärder.

Det handlar om att göra förändringar i utstationeringsdirektivet där arbetslandsprincipen tydliggörs, liksom likabehandlingen av löntagare.
Det handlar om att det kommande tjänstedirektivet ska börja gälla så snabbt som möjligt.

Och det handlar om att arbetsmarknadsministrarna ska komma överens om direktivet om bemanningsföretag. Och det handlar om förslag om garantier för strejkrätten.

Det rör alla arbetstagare i Europa.
Ett faktum som inte gör oss uppgivna - bara mer engagerade – därför att vår kamp för de fackliga rättigheterna är internationell.  

Men det handlar inte om att säga nej till det nya fördraget.

Det nya fördraget är i många stycken bättre än det nuvarande rörande kollektivavtal och rätten till stridsåtgärder.

Ett tungt vägande skäl för mig är att varken LO, TCO eller Europapafacket vill att vi ska säga nej.
Wanja kommer att återkomma till ämnet inom kort i dagens första paneldiskussion.

 
Jag ser några omedelbara fördelar med det nya fördraget:
 
- det stärker politikens roll på viktiga områden som energi/ klimat, jämställdhet och kampen mot den grova gränsöverskridande brottsligheten,
- det ökar öppenheten och demokratin inom EU
- det möjliggör för en fortsatt utvidgning av EU med Turkiet och länderna på Balkan
- och det stärker de nationella parlamentens inflytande, och förtydligar den nationella suveräniteten, särskilt vad gäller välfärden.

Det här är viktigt att säga ja till.

Margot kommer att ta upp den tråden och fylla på här om en stund.

* * *

Partivänner,

Den första omgången av det internationella rådslaget har avslutats.
Jag är glad över utfallet.

Över 200 svar har kommit in från partidistrikt, s-föreningar, medlemmar och väljare.
 
Det finns ett brett stöd för vår politik att skapa en rättvisare värld, och för vår utrikes- och säkerhetspolitik. Biståndet lyfts fram som ett viktigt instrument för att bekämpa fattigdomen och 1%-målet ska finnas kvar.

Stödet är solitt när det gäller ett fortsatt starkt FN. Men FN är i behov av reformer - för fred och säkerhet.

Det finns ett starkt stöd för vår positiva syn på EU-samarbetet.

Det finns en vilja och önskan att tillsammans formulera konkret politik för EU-valet 2009.

De som säger att EU-debatten avstannat inom Socialdemokratin har fel!

Svaren pekar på ett behov av att se över viktiga områden – som hur vi stärker Sveriges röst i EU, vår Afrikapolitik, migrationspolitiken, vår politik för att stärka folkrätten, nedrustningspolitiken och vapenexporten.

Många betonar fackföreningsrörelsens roll i det arbetet, både globalt och i EU – att den fackligpolitiska samverkan måste globaliseras än mer.

Nu arbetar rådslaget vidare med detta.

Jag har också gett det internationella rådslaget i uppgift att formulera ett förslag till valmanifest i nära samarbete med medlemmar och väljare.

De kommer redan på måndag att inleda planering av de regionala konferenser som är startskottet för detta arbete.

Det kommer att handla om jobben och arbetstagarnas villkor, om att vi ska konkurrera med kunskap – inte med låga löner. 
Det kommer att handla om välfärden och ett rättvisare Europa.
Det kommer att handla om klimatet och om att de rika länderna måste gå före i omställningen – därför att vi tjänar på det och därför att det är vår förbaskade skyldighet. Det handlar också om solidaritet!
Det kommer att handla om ett Europa som är en stark röst i världen för fred och säkerhet.

* * *

Partivänner,

Jag vill att trenden med lågt valdeltagande i Europaparlamentsvalet bryts. Vi minns alla hur smärtsamt det var sist. Och det stärker inte precis politikens roll och legitimitet.

Vi ska göra ett mycket bättre val än 1999 och 2004.
Vi ska satsa mer tid och kraft för att åstadkomma debatt och engagemang.
Vi måste tydligare se EU som en av de politiska nivåer där vi finns. Det säger vi ja till! 

Jag tycker det är bra och roligt att även miljöpartiet nu gått in i en sådan process.

Hur vi använder EU är avgörande för hur vi lyckas möta våra stora utmaningar.
Men grundläggande är förstås att vi vinner valet.

Vi kommer inte att vara ensamma i valkampen.

Samtidigt som vi tar vårt eget manifest i höst så kommer vårt europeiska socialdemokratiska parti, ESP, att anta ett gemensamt Europamanifest.

Jag leder arbetet tillsammans med mina kollegor från Tyskland, Bulgarien och Italien, och har ett särskilt ansvar för klimat-delen. Manifestet antas i november. Diskussionen pågår för fullt på Internet.

Idag finns över 10 000 så kallade ESP-aktivister i Europa - ett nätverk av socialdemokrater som både debatterar politik och hjälper varandra.

Carin Jämtin är en – därför kommer hon inte och talar här idag, som programmet angav. Hon talar nämligen tillsammans med Zapatero i Malaga. ESP-aktivisten Eduardo Aravena, socialdemokratisk medlem från Växjö är också i Spanien som valarbetare.

Tillsammans med våra vänner i ESP kan vi formulera en ambitiös och spännande dagordning för EU och flytta fram positionerna! Vi ska som Jan Eliasson sa arbeta för ett rött, rättvist och reformerat Europa.

Nu närmar sig valet. Vi ska arbeta hårt. Det ska bli roligt.
Jag lovar att arbeta hårt för en valseger – både 2009 och 2010.
Och jag räknar med er!

Tack partivänner, för att ni lyssnat.

Jag tog ordet från Världen och lämnar över till Europa.

Välkommen Margot Wallström.