Artikel publicerad på DN Debatt 11/8

Svensk tillväxt befinner sig i en återhämtningsfas. Det är en naturlig konsekvens av förra årets rekordstora BNP-fall då ekonomin krympte med mer än fem procent. Men BNP-nivån beräknas komma tillbaka till nivån som förelåg 2007 först under 2011. Och trots att vi ser en vändning i ekonomin biter sig arbetslösheten fast på mycket höga nivåer. Det är alarmerande.

Regeringens senaste prognos visar att det dröjer till 2013 innan arbetslösheten är tillbaka på 2006 års nivå. Det innebär minst sju år av jobbstopp. Och då är ändå regeringen betydligt mer optimistisk än IMF, Riksbanken och Konjunkturinstitutet. Självklart har finanskrisen påverkat den här utvecklingen, men det är anmärkningsvärt att arbetslösheten sedan hösten 2006 har ökat mer i Sverige än genomsnittet i EU. För detta bär rege­ringen ett stort ansvar.

Mandatperioden inleddes med stora nedskärningar i nästan alla delar av utbildningssystemet – inte minst komvux och arbetsmarknadsutbildning. När arbetslösheten väl bröt ut fanns det färre studieplatser för dem som behövde omskola sig. Regeringen ignorerade också tecken på att en finanskris var på väg. Bara några månader innan Lehman Brothers ansökte om konkursskydd stod Anders Borg i riksdagen och raljerade över de varningar han fick om att en bankkris var nära förestående.

När krisen väl bröt ut blev regeringen paralyserad. Man vilade på hanen, med konsekvensen att tusentals jobb gick förlorade i den offentliga sektorn. Av detta har regeringen fått utstå hård kritik – bland annat av Finanspolitiska rådet, dess eget expertorgan.

Regeringens agerande har förvärrat utvecklingen: sysselsättningsgraden har sjunkit med motsvarande 100?000 personer under mandatperioden och utanförskapet har, med regeringens egen definition, ökat med 70?000 personer. Socialbidragen ökar i över 80 procent av Sveriges kommuner. Jämviktsarbetslösheten – ett viktigt mått på hur den ekonomiska politiken fungerar – ökar för första gången sedan 1995 och beräknas fortsätta göra det till åtminstone 2012. Detta är inget annat än ett monumentalt misslyckande för Anders Borg.

Ett område som har uppmärksammats för lite är utvecklingen av antalet långtidsarbetslösa. Antalet långtidsarbets­lösa har ökat dramatiskt och uppgår i dag till 140?000 personer. Nästan var tredje arbetslös är i dag långtidsarbetslös. Prognoserna talar också för att långtidsarbetslösheten kommer att öka ytterligare. Arbetsförmedlingen bedömer att antalet långtidsarbetslösa därmed riskerar att totalt uppgå till hela 220?000 personer. Långtidsarbetslöshet missgynnar både individen och samhället i stort.

Ny forskning från Socialhögskolan vid Lunds universitet visar att unga som blev långtidsarbetslösa under krisen i början av 1990-talet löpte upp­emot sju gånger högre risk än andra att marginaliseras senare i livet.

Förutom den enskildes svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden innebär detta också att Sveriges potentiella BNP hålls tillbaka och att försörjningsbördan ökar för den arbetande befolkningen.

Dessutom riskerar det att skapa allvarliga flaskhalsar på arbetsmarknaden. Redan i dag rapporterar Svenskt Näringsliv att vart femte företag har svårt att hitta rätt kompetens och rekrytera rätt personal trots att det borde finnas lediga resurser på arbetsmarknaden. Dessa flaskhalsar påverkar oss alla eftersom det tvingar riksbanken att höja räntan tidigare än vad som annars hade varit fallet.

Det går inte att fortsätta på den väg som regeringen har slagit in på.

Att minska långtidsarbetslösheten måste bli en central del av den ekonomiska politiken. Vi socialdemokrater är beredda att sätta upp ett mål om att långtidsarbetslösheten ska pressas tillbaka till en procent av arbetskraften. Det innebär en minskning av långtidsarbetslösheten med omkring 90?000 personer utifrån SCB:s statistik. Det är en svår men nödvändig utmaning. När den är nådd ska vi gå vidare och höja ambitionerna ytterligare.

Tillsammans med Vänsterpartietoch Miljöpartiet har vi i vår gemensamma vårmotion föreslagit ett antal reformer som på kort och längre sikt skulle minska långtidsarbetslösheten:

Ett brett kompetenslyft med 44?000 fler platser inom komvux, folkhögskolor, högskolor och yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning.

Fler praktikplatser.

Gröna jobb till långtidsarbetslösa.

På längre sikt handlar det om att skapa goda förutsättningar för ett dynamiskt näringsliv och ett högt jobbskapande. Därför vill vi:

Sänka arbetsgivaravgifterna för småföretagen.

Inrätta en ny riskkapitalfond för att stimulera nyföretagande.

Genomföra en historisk infrastruktursatsning.

Det går att byta färdriktning på politiken den 19 september. Fler jobb står mot ökade klyftor. Vi socialdemokrater sätter jobben främst. Så växer ekonomin och så kan vi förbättra vården och skolan. Det tjänar alla på.

Mona Sahlin
partiledare (S)

Thomas Östros
ekonomisk-politisk talesperson (S)