Publicerad på svd.se 5 maj 2011

Det vore önskvärt att en ansvarig minister kunde klargöra var regeringen står. Socialdemokraterna anser att omvärlden måste ställa upp för de människor som riskerar sina liv för att kräva demokrati och frihet. Carl Bildt ville inte ta ställning i Libyen. Han talade om stabilitet istället för att ställa sig på de förtrycktas sida.

Den libyska regimen hotade med att använda flygvapnet mot den egna befolkningen. I Benghazi hukade människor inför ett annalkande blodbad. Därför drev vi socialdemokrater kravet på upprättandet av en flygförbudszon i Libyen. Vi krävde också att Sverige skulle bidra till en sådan insats om FN så begärde.

Den svenska militära insatsen i Libyen vilar på ett mandat från FN:s säkerhetsråd och syftar till att upprätthålla flygförbudszonen. På regeringens förslag beslutade riksdagen att längden på det svenska deltagandet skulle sättas till tre månader. Riksdagen har i stor enighet beslutat att markmål inte får attackeras. För svensk del är denna insats betydande och innebär ett stort åtagande. Det är första gången sedan Kongo-krisen på 1960-talet som svenskt stridsflyg deltar i en insats beslutad av FN.

Alla regeringspartier står bakom insatsen enligt regeringens proposition och riksdagens beslut. Ändå kritiserade man direkt efter beslutet oss socialdemokrater för att en insats enbart i syfte att upprätthålla flygförbudszonen var snudd på meningslös. Nu tycks denna uppgift tvärtom vara av stor betydelse. Borgerliga politiker kritiserar oss socialdemokrater för att vi i dag tror att det är möjligt att avsluta insatsen i enlighet med den av regeringen föreslagna tidsgränsen.

Dessutom talar representanter för regeringspartierna nu om behovet av att attackera markmål. Vi har till och med fått höra att syftet med insatsen är att störta Gadaffi. Att på ett så flagrant sätt gå utanför FN-mandatets gränser vore mycket allvarligt. Beslutet i FN:s säkerhetsråd var välkommet eftersom FN denna gång levde upp till principen om ansvar att skydda. Om FN:s mandat missbrukas riskerar man ett läge där FN:s säkerhetsråd i framtiden inte kommer att fatta ett sådant beslut när en liknande situation uppstår. Det är en utveckling vi socialdemokrater inte vill se.

Socialdemokraterna vill att Sverige ska vara i frontlinjen angående internationellt arbete för fred och frihet. Folkrätten ska alltid vara grunden för detta. Inom ramen för FN:s mandat ska vi vara beredda att ställa upp såväl civilt som militärt. Sveriges riksdag beslutar om inriktning och ramar för svenska militära insatser.

Socialdemokraterna anser att nuvarande riksdagsbeslut är väl avvägt. Under en tidsbegränsad period ger Sverige ett kvalificerat bidrag till den internationella insatsen. Vi sänder under denna tid åtta stridsflygplan ur vårt mest kvalificerade vapensystem. Socialdemokraterna anser att det är ett meningsfullt och viktigt bidrag för att svara upp mot FN-beslutet i den del som rör flygförbudszonen. Vi ser idag inget som motiverar en förlängning och det finns heller inte någon förfrågan om förlängning på bordet.

Riksdagen fattade beslut om insatsen i stort samförstånd över parti- och blockgränserna. För Socialdemokraterna var detta viktigt. Vi anser att svenska kvinnor och män som sänds ut på internationella uppdrag ska ha ett brett och starkt stöd med sig. Det är därför anmärkningsvärt att de borgerliga kritiserar ett riksdagsbeslut som man nyligen själv röstat för.

Det är dock regeringen vi har förhandlat med om denna fråga och inte enskilda borgerliga riksdagsledamöter. Det vore önskvärt att en ansvarig minister kunde klargöra var regeringen står. Det är dags för dem att träda fram. Står Carl Bildt och Sten Tolgfors bakom de förslag som borgerliga ledamöter för fram om att attackera markmål och att svenskt flygvapen ska användas för att störta Gaddafi?

Var Socialdemokraterna står är klart. Genom att delta i arbetet med att upprätthålla flygförbudszonen ger Sverige sitt militära bidrag. Långsiktigt ser vi socialdemokrater dock framför oss ett engagemang med uthålliga och väl grundade biståndsinsatser. Sverige och omvärlden måste vara berett att bistå med att bygga det nya samhällets civila strukturer. Inte minst en satsning på kvinnors deltagande i demokratibygget är angeläget.

Olika insatser krävs av omvärlden för att bidra till en väg mot demokrati, utveckling och framtidshopp i Nordafrika. Det är en diskussion som måste gå bortom den politik som enbart handlar om militära insatser.

Den demokratiska våren i arabvärlden bringar hopp om en framtid i frihet för miljontals förtryckta människor. Låt oss göra vad vi kan för att hjälpa dem åstadkomma detta.

URBAN AHLIN (S)

utrikespolitisk talesperson

PETER HULTQVIST (S)

försvarspolitisk talesperson

Artikel publicerad på Brännpunkt 5 maj 2011.