Debattartikel i Aftonbladet 130912

Statsminister Reinfeldt gör Sverige till ett mindre land än vad vi är, skriver Urban Ahlin i en debattartikel om Syrien.

Efter den fasansfulla attacken med kemiska vapen i Syrien domineras nu debatten av frågan om hur det internationella samfundet bör reagera. Självklart ska de som är ansvariga för detta illdåd stå till svars för det. USA överväger att agera militärt trots att FN:s säkerhetsråd inte kan samla sig till att ge mandat för en sådan aktion. Andra länder vill agera inom ramen för FN. Just nu pågår intensiva diskussioner om möjligheten att få säkerhetsrådet att agera och att Syrien ställer sina kemiska vapen under internationell kontroll. Läget är fortfarande mycket oklart men ett ökat internationellt stöd för diplomatiska lösningar inger hopp.

Här finns en möjlighet att få en uppslutning bakom FN-linjen och inte ett militärt agerande utanför folkrätten. Det är viktigt både för situationen vi har för hand och ur ett principiellt perspektiv för att värna folkrätten.
 
Sverige hör till ”FN-länderna” i detta fall. Men tyvärr stod inte statsminister Reinfeldt riktigt upp för den svenska FN-linjen under USA:s president Obamas besök i Sverige nyligen.

Under Sverigebesöket sade statsministern visserligen att Sverige vill invänta FN-inspektörernas rapport och låta säkerhetsrådet ta ställning. Men samtidigt uttryckte Fredrik Reinfeldt stor förståelse för att president Obama och USA väljer en annan väg. Statsministern beskrev också Sverige som ett litet land som just därför hävdar FN-linjen.

Men så litet behöver Sverige inte vara. Många gånger tidigare har Sverige vågat stå upp för folkrätten i internationella sammanhang. Sverige ska kritisera alla länder som bryter mot folkrätten och då måste vi också våga kritisera stormakter som USA eller Ryssland.

I dag samordnar Sverige också ofta sitt agerande inom EU. Men det måste inte innebära att Sveriges röst tystnar. Det finns tillfällen då Sverige kan och bör ge ett kraftfullt stöd till de folkrättsliga principerna. Det tillfället utnyttjade inte Reinfeldt.
 
Det var det ena felet. Det andra felet innebär en oroande förskjutning i synen på internationell rätt. Sverige står för FN-linjen men vi och USA har olika roller tycktes vara Reinfeldts budskap. Om han med det menar att stora länder som USA inte alltid behöver följa folkrätten är det en orimlig hållning. Folkrätten behövs för att just stora och mäktiga stater inte i kraft av sin styrka ska kunna strunta i resten av världen.

Världen kan inte stå passiv och titta på när en regim gasar ihjäl sin egen befolkning. För sådana krigsbrott, liksom andra, måste ansvar utkrävas. Men en militär vedergällningsattack utan stöd av det samlade internationella samfundet kommer inte att bidra till en lösning av den svåra konflikten i Syrien. Den kommer inte heller att stoppa dödandet.
 
Självklart är ett av de stora problemen att Ryssland och Kina genom sitt agerande i säkerhetsrådet har blockerat det internationella samfundets möjligheter att agera i Syrien. Över 100 000 människor har dödats under denna tid och över två miljoner människor har flytt landet.

Därför måste pressen på Ryssland och Kina stärkas. Om bevis kan läggas fram som visar att den syriska regimen är ansvarig för attacken kan dessa länder svårligen fortsätta att ge Assad sitt stöd. Putin har visat vissa tecken på att i så fall åtminstone ge säkerhetsrådet möjligheter att agera. Ryssland agerar förhoppningsvis nu med det nya initiativet och Obama har bett kongressen vänta med omröstningen för att auktorisera en attack tills detta initiativ är ordentligt utrett. Hans Blix har talat om möjligheten att få ett enigt fördömande av användandet av kemiska vapen i säkerhetsrådet. I ett uttalande från det nordisk-baltiska utrikesministermötet i Visby sägs ungefär samma sak. Förhoppningsvis kan sedan ett enigt världssamfund sätta press på parterna för förhandlingar.
 
Hur avlägset det än kan tyckas måste vi sträva mot en fredlig lösning. Endast så kan hållbar fred skapas. En enstaka militär aktion vid sidan av folkrätten är inte ett steg i den riktningen. Det borde Sveriges statsminister ha varit mycket tydlig med att säga.

Urban Ahlin
Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperso