Tack så mycket!
Det är fantastiskt roligt att vara här. Och det är inspirerande att dela ert engagemang och intresse. Jag vill tacka Ungdomsstyrelsen och Karlstads kommun för inbjudan.

Jag läste dagstidningen Metro häromdagen. Om Shukri Ali, Sara Yilmaz och fjorton andra tjejklasskompisar i klass 9 i Rinkebyskolan i Stockholm. De hade alla blivit företagare och entrepenörer! Shukri Ali var VD i företaget Sveriges Yngsta Bud, förkortat SYB. Deras affärsidé var att vara budfirma lokalt ute i Rinkeby. Dom gjorde det för att få ihop pengar till sin klassresa.'Det är roligt, men svårt. Det är mycket att tänka på', berättade Shukri Ali.

Jag blir så glad när jag läser om unga tjejer som tvärtemot andras förväntningar och gängse normer avväpnar svårigheterna. Målinriktade, tuffa och orädda. Vi har väl alla hört de företagare som är kritiska till alla de regler man måste följa som småföretagare. Men dom här tjejerna fixade det. I artikeln sades det att de hittills tjänat ihop 1700 kronor på verksamheten och fått ett bidrag på 23000 kronor! En bra grund för en lyckad klassresa.

Vad är ungdom? Är jag ung? Är ni unga? Ja, det beror såklart på vem man frågar. När min farmor skulle spela bridge och jag frågade med vem, då sa hon att hon skulle spela 'med tjejerna'. Hennes pass säger att hon närmar sig 90, men när hon sitter med sina 'tjejer' runt köksbordet vet jag att hon känner sig ung.

Själv är jag ung i regeringen, medan jag i SSU sågs som 'gamling'. Man är helt enkelt ung i vissa sammanhang, och äldre i andra. Jag tror att många snarare förknippar ungdom med en känsla, ett sätt att förhålla sig till världen och andra människor. Man inser att man har ett unikt perspektiv att betrakta samhället på. Ofta en härlig känsla. Det är ingen slump att det i många sägner och sagor berättas om ungdomselixir. Ungdomen är eftertraktad!
Ungdomen ska så klart värnas. Det vore förkastligt av oss som engagerar oss i ungdomspolitiken att försöka be de unga vara vuxna, att be dem hälla ut elixiret. För är det någonting som vi kan vara helt säkra på är av övergående art så är det ungdomen. Varje människa bestämmer själv vad man är - ung eller vuxen. Ofta är man lite av båda ' som min farmor. Men det viktiga är att ingen blir avfärdad med argumentet att man är ung. Alla ska ha lika rättigheter och möjligheter - ung som vuxen.

Bilden som vi alla kan se framför oss är föräldrar och andra vuxna som sätter normer och verbalt 'läxar upp'. Jag skulle vilja hävda att det motsatta är minst lika vanligt. I hur många kök som helst sker dagligen diskussioner om hur det som är annorlunda inte är farligt.

Unga visar ofta vägen. Genom att ifrågasätta. Genom öppenhet till nya företeelser. Genom att inte passivt reagera efter invanda mönster. Därför, är unga ofta bättre på att hantera samhällsförändringar.

Det gäller allt från musik till etniskt ursprung. Det är unga som startar nätverk och organisationer mot rasism, det är unga som påverkat de etablerade partierna för homosexuellas rättigheter, mot djurförsök, för rättvis globalisering. Listan kan göras lång.

I flera års tid har jag arbetat med ungdomsfrågor, som politiker, som ung, som ungdomsorganisationsrepresentant, och det är bland det roligaste som finns. Den som arbetar med ungdomar och ungas villkor tvingas hela tiden pröva och återigen pröva sina egna ståndpunkter. Jag behöver det, liksom andra behöver det. Och jag gillar det.

Ett ständigt omprövande behövs också för samhället i stort. Jag har varit ute mycket på skolor, fritisgårdar, i ungdomsråd och på ungdomsarbetsplatser under de senaste åren. Det har lärt mig mycket. Den viktigaste insikten jag fått har också blivit kompassen i mitt arbete. Kompassriktningen är enkel: Ungdomar kan sin egen verklighet bäst!

Det är en självklarhet för oss. Vi kan tycka att det inte behöver sägas. Men det behövs. Verklighetsuppfattningar krockar nämligen dagligen. Förmodligen har Shukri Ali och hennes kompisar i Rinkebyskolan fått höra lugnande kommentarer och fått både en och annan vuxens klapp på axeln, i största välmening.

Samtidigt vet jag att det funnits människor runt klass 9 i Rinkeby som hjälpt, underlättat och hejat på dem. Människor som ni. Som jobbar engagerat för att ungdomar ska få utveckla sina alldeles egna drömmar och förutsättningar. Som vill befästa unga människors rättmätiga plats i samhället. Som tar tillvara den positiva energi som ungdomar utstrålar och som samhället såväl behöver.

Det är därför jag tycker att ungdomspolitiken är viktig. Det är genom den som Shukri Ali och andra ska ha möjlighet att starta ett företag när de går i nian. Det är genom den som Cecilia Hultman och hennes skolkompisar i Tyresö Gymnasium skapar former för delaktighet när de anordnade skolvalet tidigare i höstas. Det är genom den som Neurotransmission Dance Company kunde genomföra showen Abouu i Husby i Stockholm, där orientalisk dans blandades med streetdance, rap, samba och graffiti.

Mycket av mitt uppdrag handlar om att se till att ingen ung ska känna sig hindrad av de välkända fraserna
'nej, men det kan väl inte ni göra', eller
'det där har vi provat förut och det funkade inte', eller
'med tiden kommer du också förstå att det inte är möjligt'.
När verkligheterna krockar ska inte vuxen-verkligheten per automatik alltid vinna. Tvärtom! Unga ska ha mer att säga till om när det rör deras vardag och deras verklighet.

Unga ska vara delaktiga. Det behövs kanske övertydlighet: det räcker inte att säga att unga ska känna delaktighet. Unga ska inte ha möjlighet till inflytande, de ska ha inflytande. Ungas påverkan i samhället - och formerna för inflytande och delaktighet - ska inte bero på om de vuxna har lust att lyssna eller inte. Reell makt och faktiskt inflytande. Det är vad det handlar om.

Att ungdomar inte är ett problem, det vet vi. Istället säger vi att ungdomar är en resurs. Men det vet vi egentligen också. Jag hoppas att det i en snar framtid inte heller ska vara nödvändigt att betona unga som en resurs. Det ska vara en självklarhet. Precis som vi vet att gruppen 'vuxna' är en resurs för samhället är ungdomar är en bit i det stora samhällspusslet. Utan denna bit är inte pusslet komplett.

När statsministern läste upp regeringsförklaringen sa han att 'Politiken ska formas i samarbete och samverkan.' Det gäller i högsta grad för ungdomspolitiken. Vi uppnår ytterst lite var och en för sig. Istället ska vi fortsätta samverka och hitta rätt former och metoder för samverkan verkligen ger resultat. Det är därför det är bra att samlas så här och utbyta erfarenheter och kunskaper. Det kan kännas ensamt att arbeta med ungdomsfrågor i en kommun. När vi träffas så här inser vi att vi är många och starka. Det är en viktig del i utformandet och utvecklingen av ungdomspolitiken.

Jag var ansvarig för ungdomsfrågorna i kommunstyrelsen hemma i Kalmar för 5-6 år sedan.. Det var verkligen en rolig tid. Ett ungdomsråd startade upp, ett Ungdomens Hus tog fysisk form och tillsammans med skatearna fixades en skatehall. Det märktes skillnad.
Det var också angeläget för oss att sätta upp mål för ett långsiktigt målmedvetet arbete.

En viktig del av det långsiktiga arbetet gjordes i kommunkorridorerna. Mitt jobb var att tillsammans med ungdomsombudet se till att ungdomsperspektivet alltid beaktades. Därför tog vi kontakt med alla förvaltningar och nämnder. Vårt budskap till dom var enkelt men behövde tjatas in: glöm inte ungdomsperspektivet! Vi samverkade och samarbetade. Och det gav resultat. Kalmar blev årets ungdomskommun år 2000. Men budskapet fortsätter tjatas in hos nya politiker, nya tjänstemän, nya ungdomar - glöm inte ungdomsperspektivet!

Ungdomsråd finns i en eller annan form i hälften av kommunerna. Jag tror på ungdomsråd som idé. De som är skeptiska menar att ungdomsråd är en skendemokrati. Men för mig är det ett av många sätt för ungdomar att engagera sig i samhällsutvecklingen, att vara delaktiga och ha inflytande. Andra sätt är att släppa fram ungdomsorganisationer, politiska som icke-politiska, och låta dom få en del i debatten och beslutsfattandet. Ungdomar kan sin egen verklighet bäst!

Jag ser stora utmaningar framför mig i arbetet som ungdomsminister. Återigen: regeringsförklaringen pekar ut vägen. Det är två prioriteringar som ligger fast. 'Vi måste göra arbetslivet mänskligare och minska sjukskrivningarna', sade Göran Persson.
Stressen börjar redan i skolan. Heltid i skolan, sedan läxor, prov. Krav på prestation, plikter hemma, träning, spela instrument och umgås med familj och vänner. Pojkvän eller flickvän inte att förglömma. Hur hanterar man detta som ung
Göran Persson sade även att vi måste 'Öka de invandrade svenskarnas tillträde till arbetsmarknaden'. Misslyckandet med detta utgör stora problem såväl för landet som för den enskilda individen.
Strukturerna som vi lever och jobbar efter som vuxna formas tidigt, liksom fördomar och okunskap om andra kulturer och bakgrunder slår rot i ungdomsåren. Vi måste arbeta aktivt och förebyggande för att komma tillrätta med båda dessa problem.
Det är därför min ambition och vilja att Arvsfondsdelegationen prioriterar de två utmaningarna om ohälsa och integration i arbetslivet nästa år.
Låt mig utöver detta nämna tre saker som jag kommer att prioritera den närmaste tiden.

Den ungdomspolitiska propositionens mål ligger naturligtvis fast.
Jag kommer att se över delmål nummer 31 från ungdomspropositionen: att andelen unga ledamöter, kvinnor och män, i statliga kommittéer, nämnder och styrelser ökar under 2001-2003. Idag är andelen ledamöter under 30 år en procent, under 40 år cirka sju procent. Jag försöker nu få till stånd ett systematiskt och målstyrt arbete inom ramen för regeringens ansvarsområde. Ungdomsrepresentationen måste öka, målet ska uppnås.

Livssituationen för unga homo-, bi- och transsexuella behöver belysas. Den norska NOVA-undersökningen 1999 är kanske den mest omfattande som gjorts om livssituationen för hbt-gruppen. Studien gav en komplex bild. Å ena sidan beskrivs gruppen som resursstark. Å andra sidan är själmordstankar 6-7 gånger vanligare än bland heterosexuella. 20 procent upplever trakasserier på arbetsplatsen. 10 procent har också blivit utsatta för våld eller hot på grund av sin sexuella läggning.
I Sverige har bara enstaka mindre studier gjorts på området. Dom bekräftar i huvudsak slutsatserna från NOVA. Men underlaget är bristfälligt. Inte minst saknas kunskap om hur hälsan påverkas av den faktiska och upplevda livssituationen.
Regeringen avser att se till att homo-, bi-, och transsexuellas hälsa analyseras och följs upp. Uppdraget är komplicerat då de transsexuellas situation är särdeles svår att utvärdera, men min förhoppning är att även de transsexuellas situation belyses. Uppdraget ska genomföras i samverkan med berörda myndigheter och organisationer, såsom HomO och RFSL.

Att vara ung kan vara svårt. Det kan gå snabbt från att bo hemma, gå i skolan och ha en trygg försörjning till att vara bostadssökande, arbetssökande och utan fast inkomst. Det är inget lätt omvandlingsnummer.
Den som förlorar jobbet talar om att 'förlora fotfästet'. Man tappar kontakten med arbetskamrater, förlorar känslan av att vara behövd, självförtroendet sviktar. Hela livet sätts i gungning.
Tänk er då att aldrig ens ha fått fotfäste. Aldrig ha haft ett jobb, att inte kunna få bostad, att vilja bilda familj men inte ha råd. Tänk att aldrig ha fått stå upp i balans utan hela tiden stå och svaja och vara på väg att falla. Så är det för nästan alla ungdomar, om än i varierande grad. Men det brukar ordna sig till slut.
Det finns några som faller. En del av dem faller mellan stolarna. Och ingen är där och tar emot. Vi har en fantastisk välfärd i Sverige som jag är stolt över, men inte nöjd. Välfärden rymmer nämligen stora, och generellt konstruerade, system som inte alltid passar varje enskild individ. Gymnasieskolan tappar greppet, arbetsförmedlingen tappar greppet och fritidsgården tappar greppet. Så faller man, och vi är inte där.
Detta är oacceptabelt. Och kan aldrig skyllas på systemen. Det är vårt gemensamma ansvar att inga ungdomar hamnar i ett utanförskap
Just nu tittar jag närmare på denna grupp för att se vad regeringen kan göra. Situationen måste utredas för att se över vilka insatser som kan bli aktuella.

Ulrica Messing sade i ett tal hon höll 1999, inför det att den ungdomspolitiska propositionen skulle tas, att:
'Den ungdomspolitiska propositionen är tänkt att träda i kraft nyårsdagen 2000. Det är ingen slump. Vi vill göra en ungdomspolitik för nästa millenium. Det innebär absolut inte att den ska hålla tusen år, för ungdomspolitiken ska förändras med de unga, men den ska vara ett bra politiskt redskap för unga att ta steget in i 2000-talet.'