Fru talman!

"Framför mig, i denna kammare, sitter världens mest jämställda

parlament. Över detta bör vi vara stolta, men inte nöjda. Sverige är

fortfarande långt ifrån jämställt. Regeringen kommer under

mandatperioden att skärpa integreringen av jämställdhetsperspektivet på

alla politikområden." Detta var, som ni kanske märkte, ur årets

regeringsförklaring. Som ansvarigt statsråd för jämställdheten kommer

jag att koordinera regeringens arbete när det gäller den här

skärpningen.

I praktiken har Sverige 22 jämställdhetsministrar. Ska Sverige gå mot

ökad jämställdhet räcker det inte med ett statsråd som ensamt ansvarar

för jämställdhetsarbetet. Varje statsråd är ansvarigt för att stärka

jämställdheten på sitt politikområde. Ett jämställdhetsperspektiv ska

genomsyra politiken på alla områden, inga undantagna. Det finns

jämställdhetsaspekter också på sådana områden som vi sällan talar om -

jag tänker på trafikpolitik, regionalpolitik, näringspolitik och

alkoholpolitik. De strukturella orättvisorna - jag hör till dem som

tror att detta är strukturellt - beror på hur vi värderar kön. Det här

löper tvärs igenom hela samhället. De existerar i alla miljöer och på

alla områden. De existerar i denna kammare likaväl som hemma i

familjen.

Socialdemokratin har sedan starten arbetat för att de orättvisor som

klassamhället har skapat för individer och olika grupper ska

undanröjas. På samma sätt är vi nu inställda på en hård kamp mot de

diskriminerande strukturerna mellan kvinnor och män. Det ena är inte

viktigare än det andra. De här ambitionerna måste gå hand i hand. Min

uppgift är som sagt att samordna arbetet och bilda opinion för en

jämställdhetspolitik som anstår ett feministiskt parti. Det kommer att

märkas. De förslag och den politik som den socialdemokratiska regeringen

har genomfört under den gångna mandatperioden är steg på vägen, men vi

är inte vid vägs ände. Vi har många steg och lång väg kvar.

Den nya jämställdhetslagen, Nationellt råd för kvinnofrid,

kriminalisering av sexköp, skärpt lagstiftning och utbildning för de

grupper som möter kvinnor som utsatts för våld är några sådana steg. Vi

har också genomfört en första kartläggning av hot och våld mot unga

kvinnor i patriarkala miljöer och påbörjat arbetet för att skapa ett

skyddat boende. Vi har förlängt föräldraledigheten och infört två

riktade pappa- respektive mammamånader. Detta kan, tillsammans med vårt

förslag om att höja taket i föräldraförsäkringen, leda till att fler

pappor tar ut sin föräldraledighet och därmed tar ett större ansvar för

hem och barn. Detta är, som jag tidigare sade, enligt min bedömning en

oerhört strategisk fråga när det gäller framtiden och när det gäller

att bryta könsmaktsordningen.

Fru talman! Det är väl känt i denna kammare vilka partier som har stött

regeringens politik för ökad jämställdhet och vilka som har varit

motståndare. Det tycker jag att den här debatten också delvis har

visat. Jag blev därför väldigt förvånad när jag häromdagen lyssnade på

partiledardebatten som inledde den allmänpolitiska debatten. Alf

Svensson öppnade med ett ganska mustigt citat ur en - som det lät -

feministisk avhandling. Sedan höll han ett anförande som till säkert en

tredjedel ägnades åt kvinnovåld. Jag vet inte om detta är en reaktion

på den kristdemokratiska valanalysen, om det är en retorisk fint för

att föra tillbaka de många kvinnor som har lämnat det partiet, eller om

det faktiskt är ett steg mot en omläggning av politiken. I så fall

tycker jag att det är väldigt intressant. Jag skulle emellertid gärna

vilja höra fler politiska förslag från kristdemokraterna som leder till

verkligt ökad jämställdhet.

Fru talman! Jämställdheten ska ta kliv framåt, och vi socialdemokrater

har tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet slagit fast en rad

åtgärder som vi vill genomföra under de kommande åren. Jag ska ge några

exempel.

Statsbudgeten ska kompletteras med en jämställdhetsbilaga. Vi vill

införa rätt till heltid för deltidsarbetande för att öka trycket på att

avskaffa könsdiskriminerande löneskillnader.

Vi kommer att överväga möjligheten att införa krav på redovisning av

könsfördelning i företagens årsredovisningar. Jämställdhetslagen, som

fortfarande är rätt så färsk, ska utvärderas år 2004 och vid behov

skärpas. Då handlar det framför allt om löneskillnader mellan kvinnor

och män. Vi ska förbättra skyddet för kvinnor och barn som riskerar att

utsättas för våld och sexualbrott. Vi ska öka samarbetet både

nationellt och internationellt för att förhindra trafficking och

kvinnohandel. Kunskapsnivån i fråga om könsrelaterat våld ska höjas

inom rättsväsendet, och migrationsmyndigheternas personal ska få

fortsatt utbildning om kvinnors asylskäl. Vi kommer att lagstifta om

förbud mot diskriminering och sexuella trakasserier i skolan. Vi ska

överväga hur en kvoteringslagstiftning när det gäller kvinnor i

näringslivet skulle kunna se ut.Vi ska naturligtvis fortsätta att

arbeta för ökad jämställdhet inom EU och FN, och vi ska på olika sättse

till att de lagförslag och tendenser till förändrade lagar ute i Europa

när det gäller legalisering av prostitutionen förhindras. Det är en

viktig internationell uppgift.

Detta är några punkter.

I den nationella handlingsplanen för ökad jämställdhet som vi avser att

lägga fram kommer vi att redovisa både hur arbetet kommer att bedrivas

och vilka frågor som kommer att prioriteras. Och målet äratt bryta

könsmaktsstrukturerna, att skapa ett Sverige där feminismen är

ledstjärna. Det är spännande. Så har inget lands regering uttryckt sig

tidigare, och ingen regering i något land har satt ett sådant konkret

mål - ett feministiskt samhälle och ett feministiskt Sverige.

Fru talman! Jag läste någonstans ett par meningar av den där sorten som

lite grann bygger bo i minnet. Det löd ungefär på följande sätt:

Vi vill alla leva i den bästa av världar. Vi vill leva i en värld där

far ror och mor är rar. Vi vill slippa förhålla oss till en verklighet

där far är arg och mor är på jour. Det är en bra omskrivning av ett

veritabelt helvete som många kvinnor i Sverige har i dag i sin vardag.

Då tänker jag inte på gatuvåldet som inte minst ivalrörelsen

ventilerades mycket, utan jag tänker på det kvinnovåld som finns någon

helt annanstans och där vi kanske inte kan ha poliser överallt. Jag

tänker på det våld som utförs mot kvinnor av män och somhar sin grund i

mäns överordning och kvinnors underordning, det våld som utförs av män

som bor ihop eller har bott ihop med kvinnan i fråga, det våld som

utförs i det egna hemmet.

Mäns våld mot kvinnor är inte heller det något individuellt enstaka

problem. Det ingår i denna könsmaktsordning där vi har en överordning

och en underordning, där män är överordnade och kvinnor är

underordnade, där män är norm och kvinnor är undantag. Det tar sig

uttryck också här.

Det finns därmed också ett samband, vilket Alf Svensson vägrade att

svara klart på häromdagen, mellan våldet mot kvinnor och

diskrimineringen på arbetsmarknaden, de lägre kvinnolönerna och så

vidare. Det är viktigt att vi som ser detta, vi som är feminister, står

för det och vet vad det innebär tydliggör detta därför att vi måste

tillsammans försöka bryta de strukturer som i sin mest extrema form

faktiskt också leder till kvinnomord. Vi kommer aldrig åt detta genom

att vi bara står här och talar eller stiftar lagar. Det var någon som

var inne på det tidigare. Vi måste ha ett samarbete med polis, mellan

vårt land och andra länder, mellan frivilligorganisationer och stat,

mellan landsting och kommuner, mellan arbetsmarknadens parter och

naturligtvis också mellan olikastatsråd och flera departement och

mellan regering och riksdag.

Jag ser verkligen fram emot de kommande fyra åren. Jag tycker att det

har varit en rätt så intressant debatt redan i dag, och jag ser fram

emot att få lyssna på och diskutera de många idéer och förslag som

finns i denna kammare. Det mest glädjande vore om vi på några väldigt

viktiga och väsentliga punkter faktiskt kunde bli överens. Tänk vilken

styrka det skulle ge om vi kunde bli överens. Jag ser fram emot fyra

års hårt arbete och många diskussioner. Men jag lovar också att göra

vad jag kan för att föra Sverige från nästan jämställt - som i dag -

till mera jämställt.

Jag kan inte lova att vi på fyra år blir helt jämställda. Det tror jag

är en vision som är alltför långt bort.