Fyra år ligger framför oss i miljöpolitiken, och jag är glad att redan höra det engagemang för miljöfrågorna som finns i kammaren. Vi ska driva en aktiv, progressiv miljöpolitik under denna mandatperiod - nationellt, i vårt närområde, inom EU och på den internationella arenan - som vi har gjort även under den förra perioden.

Det har hänt en hel del sedan vi sist träffades i riksdagen. Framför allt vill jag nämna det stora toppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg, som vi har haft. Jag tänkte inleda med att tala något om detta.

I Johannesburg stod de stora ödesfrågorna på dagordningen: fattigdomen, miljöförstöringen och den ojämlika fördelningen av makt och resurser i världen. Av dryga 6 miljarder människor i världen lever 1,2 miljarder i extrem fattigdom. Miljontals barn dör varje år av sjukdomar som beror på dålig miljö. Samtidigt har de rika länderna utvecklat produktions- och konsumtionsmönster som hotar att fördärva världens klimat, ekosystem och naturresurser. Vår väg till välstånd kan helt enkelt inte följas av andra. Framtidens industriländer, som vi nu ser bygga upp sin industri, måste bygga sin ekonomiska utveckling på en annan strategi.

Den stora utmaningen i Johannesburg var att forma en global handlingsplan som kunde förena nord och syd. Målet var en strategi för att bekämpa fattigdomen, bejaka utveckling i utvecklingsländerna samtidigt som vi tillsammans måste vidta åtgärder som förhindrar att det ökade välståndet skapar ytterligare miljöproblem.

Vi hade stora förväntningar på Johannesburg, men också stora farhågor om att det skulle bli svårt, och det blev mycket svårt att driva igenom en progressiv agenda. Ändå lyckades vi i Johannesburg genomdriva flera viktiga beslut som kommer att få stor betydelse för oss framöver, både internationellt och nationellt. Mot den bakgrunden måste man ändå betrakta världstoppmötet som en framgång, menar jag.

Det viktiga budskapet från Johannesburg är att världssamfundet ska verka för en hållbar globalisering. Miljöregler och handelsregler ska stödja varandra. Initiativ ska tas för att genom mellanstatliga överenskommelser reglera företagens ansvar för hållbar utveckling. Subventioner som skadar miljön ska fasas ut. Hållbar utveckling blir en överordnad princip för FN:s arbete. Vi har ett gemensamt ansvar för att värna de gemensamma resurser och nyttigheter som bildar basen i världsekonomin. Det är hälsan, det är kunskapen, den biologiska mångfalden och en giftfri miljö.

Sverige har spelat en viktig roll i Johannesburgsprocessen. Vårt huvudmål var att få till stånd en handlingsplan med tydliga, tidsbundna mål. Vi har också arbetat hårt för att säkra att frågor om jämställdhet och kvinnors villkor ska få tillräcklig uppmärksamhet. Hållbarhetsfrågor är i högsta grad kvinnofrågor.

Hur ska vi då gå vidare? Jag menar, liksom säkert många här i kammaren, att det viktigaste vi har att göra efter Johannesburg är att utveckla den nationella miljöpolitiken. En progressiv miljöpolitik på hemmaplan är nyckeln till framgång också när det gäller kampen för internationell rättvisa och en god global miljö.

En omställning till hållbar produktion och konsumtion i i-länderna är en förutsättning för att övriga världen ska kunna industrialiseras. Vi måste skapa ett rimligt miljöutrymme också åt våra efterföljare. De rikaste 15 procenten av världens befolkning står i dag för 56 % av världens totala konsumtion. Det är inte hållbart.

Vi ligger långt framme i Sverige. Många tittar på oss. Vi har ett stort ansvar för att visa att detta är möjligt.

En omläggning av i-ländernas produktions- och konsumtionsmönster är nödvändig också för att skapa förtroende mellan nord och syd. Vi måste visa att vi menar allvar. Om vi med våra stora ekonomiska resurser inte tar vårt ansvar för att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och miljöförstöring, hur kan vi begära att fattiga eller nyligen industrialiserade länder ska ge miljöfrågorna högsta prioritet?

Jag vill i dag kort peka på tre mål från handlingsplanen i Johannesburg som är av särskilt intresse för den svenska miljöpolitiska agendan.

Det första handlar om hållbara produktions- och konsumtionsmönster. Sverige var en av initiativtagarna till beslutet att genomföra en internationell programsatsning för hållbara produktions- och konsumtionsmönster, för att samarbeta, särskilt i-länder emellan, om hur detta arbete ska bedrivas. Programmet handlar om investeringar i ren och resurseffektiv teknik, om hur varor ska prissättas för att återspegla deras miljöpåverkan, hur vi ska arbeta med offentlig upphandling och så vidare, liksom hur vi ska kunna följa upp och mäta framstegen. Det handlar helt enkelt om hur vi tillsammans ska klara omställningen till en resurseffektiv och miljövänlig ekonomi.

Vi tar nationellt flera initiativ för att främja denna omställning och följa upp detta program.

Regeringen avser att bygga upp ett nationellt centrum för miljöteknik och miljöteknikexport. För att stimulera klimatvänliga investeringar i landets kommuner sjösätter vi nu ett omfattande klimatinvesteringsprogram som omfattar 900 miljoner kronor under tre år. I regeringens uppgörelse med Vänsterpartiet och Miljöpartiet säger vi också att klimatinvesteringsprogrammet ska utökas under mandatperioden.

Vi lägger till våren fram en kretsloppsproposition som kommer att behandla avfallspolitik, producentansvar och den integrerade produktpolitiken.

Långsiktigt kommer vi att arbeta vidare med de stora frågorna om hur infrastruktur och skattesystem ska byggas upp för att främja en långsiktigt hållbar utveckling. Och här kommer vi att bygga vidare på den uppgörelse som nu finns mellan regeringen och våra samarbetspartier.

En annan viktig fråga från Johannesburg handlar om den globala kemikaliestrategin och ett globalt kemikaliemål. Sverige har länge drivit kemikaliefrågorna, både inom EU och globalt. Grunden är den stränga svenska kemikaliestrategin som har målet att vi ska sluta att använda de farligaste kemikalierna, de som är långlivade och lagras i människokroppen.

Det var en stor framgång för Sverige och för EU att vi i Johannesburg kunde ta beslut om att fasa ut de farligaste kemikalierna till 2020, att vi då ska ha bort kemikalier som skadar miljö och hälsa. En global kemikaliestrategi ska nu finnas på plats år 2005.

Min ambition är att Sverige ska fortsätta att vara pådrivande i arbetet för en giftfri miljö.

Just nu arbetar vi särskilt med frågan om bromerade flamskyddsmedel. Vi arbetar också med kvicksilverfrågorna.

Det är regeringens ambition att snarast möjligt i avvaktan på ett förbud på EU-nivå införa ett nationellt förbud mot användningen av bromerade flamskyddsmedel i varor och produkter.

När det gäller kvicksilver arbetar vi aktivt för en skärpning av EU:s politik på området. Och vi bidrar också aktivt till UNEP:s arbete med en global kvicksilverstrategi, alltså inom FN-systemet.

Jag kan också berätta att regeringen har fattat beslut om att stötta inrättandet av ett särskilt kemikalisekretariat i samarbete med bland annat Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden. Vi är övertygade om att detta blir en viktig insats för att driva på kemikaliearbetet framöver.

Jag ska också ta upp frågan om målen om biologisk mångfald och vattenresurser. Ett av de övergripande målen efter Johannesburg är att kraftigt reducera förlusten av biologisk mångfald. Målet i Johannesburg är satt till 2010.

Detta är en hjärtefråga för Sverige som vi också har drivit inom konventionen för biologisk mångfald och inom EU. Det är naturligtvis också en central fråga i vår egen nationella miljöpolitik.

Under den kommande mandatperioden kommer vi att lägga särskild tonvikt på havsmiljön. Och vi har redan hört ett par talare tala om Östersjöns speciella problem.

I somras tillsatte regeringen en havsmiljökommission under ledning av förre LRF-ordföranden Hans Jonsson. Kommissionen ska arbeta snabbt och ska presentera ett åtgärdsprogram för regeringen i juni nästa år. Upprinnelsen till detta är Miljömålsrådets slutsatser om att vi måste arbeta hårdare för att nå målet hav i balans.

Parallellt inleds arbetet med en marin strategi för EU, som riksdagen också snart kommer att få ta del av. Vi håller på att sammanställa en faktapromemoria om detta arbete.

En annan fråga som kommer att få hög prioritet under mandatperioden handlar om hur vi ska förvalta våra färskvattenresurser. EU:s ramdirektiv för vatten är på väg att genomföras i Sverige, och det kommer att innebära höjda ambitioner.

Till sist ska jag ta upp frågan om fiskbeståndet som också var uppe i Johannesburg med beslut om att vi globalt ska återställa fiskbestånd som hotas av utrotning allra senast år 2015. Här i Sverige vill vi arbeta fortare, och frågan om fiskestopp är ju ytterst aktuell just nu. Och här har regeringen också mycket länge arbetat med den typ av åtgärder som nämndes i ett av anförandena här tidigare, nämligen hur vi ska få ett hållbart fiske med förvaltningsplaner, med selektiva fiskeredskap och så vidare för att vi ska kunna driva detta på ett bra sätt. Men nu är det alltså ett fiskestopp som är aktuellt efter samarbetsförhandlingarna med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det kommer att ske tidigast den 1 mars 2003 för att möjliggöra en ordentlig beredning av ärendet.

Herr talman! Om vi ska lyckas uppnå en rättvis och hållbar global utveckling krävs politiskt ledarskap. Vi måste kunna förmedla en vision som engagerar och ger hopp. Vi socialdemokrater är beredda att anta den utmaningen. Vi menar att visionen om hållbar utveckling är ett modernt uttryck för det välfärdspolitiska tänkande som sedan decennier har utgjort kärnan i den socialdemokratiska samhällsideologin.

Vi socialdemokrater anser att ett framgångsrikt samhällsbyggande kräver att marknadsekonomin balanseras av en stark politisk demokrati. Offensiva satsningar på miljö, folkhälsa och utbildning ska ses som investeringar och inte som en kostnad för folkhushållet. Starka sociala rättigheter och en god hushållning med våra naturresurser är en förutsättning för ett framgångsrikt näringsliv och en god ekonomisk utveckling.