(Publicerad i Gotlands Tidningar 19 mars 2003)


I dessa dagar är frågan om krig och fred i fokus. Den frågan har spelat
en central roll i kvinnorörelsens hela historia. Det är inte utan
skäl.

Nyligen skrev Aleksander Gabelic, ordförande för Svenska FN-förbundet,
en debattartikel i GT inför den 8 mars där han uppmanade Sverige att
fortsätta sitt arbete och vara ett föredöme när det gäller kopplingen
mellan kvinnors rättigheter och internationell fred. Det är glädjande
att denna fråga lyfts fram.

Kvinnors rättigheter och internationell konflikthantering är viktig och
kan spela en avgörande roll både för hur kvinnor behandlas och för hur
vi ska kunna få en stabilare och fredligare värld. Den svenska
regeringen har nu satt igång ett arbete för att lyfta fram just
kvinnors roll i konflikter och fredsprocesser. Jag hoppas vi får stöd
av en kraftfull opinion i denna fråga.

Vi vet att krig avhumaniserar dem som deltar, berövar dem grundläggande
delar av deras mänsklighet. Kvar blir hat, grymhet och barbari. Det
moderna teknologiserade kriget möjliggör inte bara massdödande. Det
slår sönder samhället och de civila strukturer människorna byggt kring
sina liv.

Vi har många färska exempel på hur kvinnor särskilt drabbas under
krigsförhållanden. Elisabeth Rehns rapport till FN-kvinnoprogram Unifem
beskriver hur kvinnorna drabbas just därför att de är kvinnor. Men
också i sin egenskap av uppehållare av de grundläggande civila
strukturerna. Erfarenheterna talar med förfärande kraft. Från byar, där
grödor förstörts, hälsocentraler bränts ner, kvinnor våldtagits och
mördats. Mitt i lidandena har kvinnorna måst stå för upprätthållandet
av det civila livets sista resurser.

Vi har kunnat se detta i Bosnien, Afghanistan, Angola, Moçambique,
Sierra Leone, Kongo, Rwanda...

Allt detta har gjort fredsarbetet till en central del i kvinnorörelsen
och i kvinnors politiska liv världen över. Kampen för fred är en del av
kvinnors självförsvar mot förtryckande förhållanden och maktstrukturer.
Och de maktstrukturer, från vilka kriget drivs som politisk metod,
behärskas av manliga politiker.

I sin strävan efter politisk och ekonomisk makt vägleds de av gamla,
föråldrade värderingar om vad som är manlighet och styrka. Med dessa
falska motiveringar söker de dölja vad det egentligen handlar om -
girighet och kontroll över länder och folk.

Vi behöver metoder som förhindrar att krig uppstår,
konflikthanteringsmetoder. Vi behöver metoder som tillvaratar kvinnors
perspektiv och kvinnors behov. Regeringen arbetar nu för att utveckla
just ett sådant redskap - en metod för att skapa bättre förutsättningar
för att fullt ut integrerar könsperspektivet i hanteringen av
konflikter.

För att skapa detta instrument, denna metod, så tillsätter regeringen
en arbetsgrupp, en grupp där Statsrådsberedningen,
Utrikesdepartementet, Försvarsdepartementet, Justitiedepartementet och
Näringsdepartementet ska ingå. Jag kommer själv att leda detta arbete
men det blir en ambassadör på UD som leder det dagliga arbetet. Det ska
också finnas en refererensgrupp där kunskapen och kompetensen hos
intresseorganisationer av olika slag tas tillvara.Gruppens uppgift blir
att utarbeta ett underlag som ska baseras på en kunskap och forskning
som finns, nationellt och internationellt. Det handlar om kunskap om
fredsförebyggande och konflikthantering.

Följande områden ska täckas av arbetet:
· Integrerade förhållningssätt i internationell och intranationell
konflikthantering.· Praktiska metoder för konflikthantering.
· Mansroller och våld.
· Formulering av mandat för konflikthanteringsuppdrag.
· Åtgärder för att förhindra våld mot kvinnor som maktmedel och
exploatering av kvinnor i krig och konflikter.· Förslag på utbildning
och kompetensutveckling liksom ledarskapsutveckling för personer som
ska delta i internationella konflikthanteringsuppdrag.· Förslag på
konkreta åtgärder för att öka antalet kvinnor i internationella
konflikthanteringsuppdrag - inte minst uppdrag i ledande ställning.Och
sist det kanske allra viktigaste:· Förslag på agerande för att vi ska
kunna förankra en genusbaserad konflikthanteringspolitik i FN, i EU och
i det internationella samfundet i övrigt.

Mitt mål är självklart att vi i framtiden ska bli bättre på
konflikthantering och framför allt att vi på ett bättre sätt ska
involvera kvinnor i detta arbete. Det är vi helt enkelt skyldiga alla
dessa kvinnor som idag utnyttjas som om deras kroppar vore ett
slagfält. Det är vi skyldiga deras barn och deras barnbarn.

Margareta Winberg
vice statsminister