(Publicerad i S-kvinnors tidning Morgonbris nummer 2/2003)

-Vad har vi att förlora? sa den 10-årige sonen för fem år sedan, då vi planerade familjens första bilresa i Europa. Vi skulle växla till oss olika valutor för att kunna ha i Tyskland, Frankrike och Holland. Jag beskrev att många länder snart skulle ha samma valuta. Dock inte Sverige. - Varför inte vi? blev sonens givna fråga. - Tja, många är oroliga för att vi lämnar ifrån oss bestämmande till andra, försökte jag. Då kom det; - Vad har vi att förlora?

Ja, vad har vi att förlora på ett EMU-medlemskap? Så funderar många nu, debatten och studierna är nu i gång. Det är bra, det är viktigt att ha kunskaper och känna sig trygg när man ska välja. Men ibland känns frågan onödigt komplicerad.

Sverige är ett litet land som alltid varit beroende av omvärlden, än mer under senare år. För att klara välfärden och våra sysselsättningsambitioner har vi alltid behövt nära relationer med omvärlden. Vi socialdemokrater är i grunden internationalister. Genom EU har samarbetet fått fastare former. Vi har fått avstå en del, men också vunnit mycket. Vi påverkar tillsammans, vår röst blir starkare. Vi kan motverka en del av kapitalets härjningar. Det är inte enkelt , men vi är med, vår röst spelar roll. Varför ska vi avstå ifrån just valutasamarbetet? Ett EMU-medlemskap ger ökad trygghet samtidigt som den ekonomiska politiken här hemma blir än viktigare. Vi får mer inflytande över det vi redan påverkas av.

Ingen vet exakt vad som händer om vi går med i EMU. Men vi vet att vi blir väldigt ensamma om vi avstår. Mitt svar till min son blir därför ; - Vi har inte mycket att förlora. Vi förlorar mer på att stå utanför än om vi är med där besluten fattas. De som tror att vi i dag bestämmer vår ekonomiska utveckling själva har glömt allt som hänt under 90-talet.

Agneta Karlsson
Biträdande partisekreterare