EMU är ett vägval
9 maj 2003 13:43
| | | | Krönika av förskole- och ungdomsminister samt minister för vuxnas lärande Lena Hallengren, publicerad i Östra Småland den 9 maj 2003
Idag är det Europadagen. Jag ska både på en gymnasieskola och i en paneldebatt få chansen att diskutera Europas framtidsfrågor och den gemensamma valutan. Våren har till viss del präglats av den stundande folkomröstningen. Sommaren och hösten kommer definitivt att göra det. Vårt ställningstagande den 14 september har stor betydelse för Sverige framöver. Många har ännu inte bestämt sig vilket är naturligt. Men EMU får inte uppfattas som en för svår fråga som experter och ekonomer får avgöra. Demokratiska förutsättningar för ett högt valdeltagande är oerhört viktigt. Vi måste gemensamt verka för att alla känner att det finns möjlighet att sätta sig in i frågan och ta ställning. Vi har fortfarande fyra månader på oss att lära mera och diskutera. Vi behöver tiden fram till folkomröstningen för att hinna bry oss, bilda oss och bestämma oss.
Vissa hävdar att det är bäst att rösta nej den 14 september om man är osäker. Att ett nej på något sätt vore ett mindre ställningstagande än att rösta ja. Att samma vägval skulle finnas kvar om vi nu säger nej. Det är en knepig argumentation som av naturliga skäl framförs av EMU-motståndare. Jag tror inte att dessa debattörer egentligen står för konsekvenserna av vad de säger. De som röstar nej den 14 september kommer knappast att acceptera att vi kort efter ett eventuellt nej-beslut skulle ordna en ny folkomröstning. Om det blir ett nej den
14 september så är det ett ställningstagande som vi kommer att leva med under lång tid.Det är nu vi ska välja väg. Ja-sidan har lagt ner stor kraft för att försöka beskriva konsekvenserna av ett medlemskap. Nu är det nej-sidans tur att beskriva konsekvenserna för ekonomin, sysselsättningen och välfärden av ett utanförskap. Vad vi har framför
oss är ett vägval och det går inte att titta i backspegeln för att se framtiden. Oavsett resultatet i folkomröstningen så kommer det att få konsekvenser och betyda mycket för Sverige under lång tid. Att rösta nej den 14 september är därför ett lika stort ställningstagande som att rösta ja.
Det finns förstås argument både för och emot den gemensamma valutan. Jag tycker likt det socialdemokratiska partiet, att fördelarna klart överväger nackdelarna. Mitt ställningstagande för den gemensamma valutan grundar sig på en vilja till ett djupare europeiskt politiskt samarbete. Jag ser euron som ett naturligt steg i Europasamarbetet. Jag
ser även att euron är bra för ekonomin och därmed bra för sysselsättning och välfärd. Genom att tillhöra en starkare valuta så blir vi mindre utsatta och får mer självbestämmande över vår ekonomi. Sverige är en del av världen och vi kan inte isolera oss ifrån att påverkas av den. Vi är beroende av vår omvärld och behöver därför utvecklas tillsammans med den.
Detta är min sista krönika innan sommaren. När det är dags att skriva nästa gång så hoppas jag att EMU-temperaturen har stigit ytterligare. En sådan här viktig fråga måste diskuteras på fikaraster, med vänner och vid sommargrillningen. Ha en skön sommar!
Lena Hallengren |
|
