Idag väljs Fredrik Reinfeldt till moderaternas partiledare. Han vill gärna få sitt parti att framstå som "mjukare". Många har redan dragit slutsatsen att moderaterna drar åt mitten. Men hur ser det egentligen ut?
Om man studerar sakfrågorna som behandlas på moderaternas stämma, så står det klart att målen är desamma. Måhända tar man något längre tid på sig. Men framför allt handlar det om en ny retorik.
Ändå är det samma gamla högerpolitik som tidigare som döljer sig bakom Reinfeldts nya retorik. Dessutom rimmar talet om mittenrörelse illa med att den hårt ideologiskt drivna nyliberala falangens frontfigur, Kristina Axén Olin, väljs in i högsta partiledningen.
Reinfeldt talar sällan om de skattesänkningar som är partiets viktigaste fråga. Det är lätt att förstå varför. Valet 2002 visade tydligt att väljarna förstod att man inte kan sänka skatten kraftigt och samtidigt satsa på den gemensamma välfärden.
Hittills har vi inte sett att Reinfeldt står för någon ny politik. Moderaterna vill fortfarande sänka skatten med motsvarande 130 miljarder. Att skattesänkningar gynnar de redan rika lär vi inte få höra Reinfeldt säga. Men i partistyrelsens förslag till partistämman skriver man rakt ut att det är ofrånkomligt att det är de rika som vinner mest på moderaternas skattesänkningspolitik.

Vem som får betala kalaset blir också tydligt när man läser partistyrelsens förslag: "För att öka arbetskraftsutbudet är det lika viktigt att sänka ersättningsnivåerna som att sänka skatterna. Att skattesänkningarna finansieras genom minskade transfereringar har därmed ett egenvärde."
Det är alltså de arbetslösa som skall betala de moderata skattesänkningarna för de redan rika. Moderaternas politik är vare sig ny eller "mjuk". Tvärtom leder den till ett kallare samhälle med större klyftor.
Att dessutom Kristina Axén Olin väljs in i den absoluta moderattoppen, är en seger för de moderater som vill ha drastiska privatiseringar, av allt från vård och omsorg till myndighetsutövning gentemot de svagaste i samhället.
Det förtjänar även att påminnas om att det var Kristina Axén Olin och hennes partikamrater i landstinget som körde Stockholms ekonomi i botten genom att hellre satsa på skattesänkningar än på mer resurser till skolan, sjukvården och omsorgen. Det får stockholmarna nu betala priset för - på samma sätt som svenska folket fick betala dyrt för saneringen efter den moderatstyrda regeringens oansvariga ekonomiska politik på 1990-talet.
En sådan moderatpolitik är inte vad Sverige behöver. Klyftorna i Sverige är redan för stora. Det har blivit tuffare på arbetsmarknaden, en del har blivit arbetslösa och många är sjukskrivna. Lågkonjunkturen tycks hålla i sig längre än väntat.

Vi står inför stora utmaningar. Skattesänkningar som leder till mindre resurser i skolan och vården är inte någon lösning på de problemen. Det viktigaste för att komma tillrätta med arbetslösheten och kvaliteten inom välfärden är att få fart på svensk ekonomi. Då kan fler få jobb och bidra till vår gemensamma välfärd via skattsedeln. Dessutom måste det till en rad åtgärder, inte minst från arbetsgivarna, för att människor skall kunna arbeta utan att bli sjuka.
Reinfeldts retorik skiljer sig från Lundgrens. Och dessutom skiljer sig takten i genomförandet. Men den lågavlönade som får sämre sjukersättning lär knappast se det som någon avgörande ideologisk förändring om försämringen skjuts upp ett år.
Och man kan också fråga sig om det är någon tröst om Reinfeldt beskriver förändringarna på ett mjukare sätt - när politiken är den samma. De som drabbas lär drabbas lika mycket oavsett om det är Reinfeldt eller Lundgren som styr moderaterna.
Men Reinfeldt kommer inte i längden att kunna dölja sitt partis politik för väljarna. Varken de stora skattesänkningarna, de extrema privatiseringarna, eller den oansvariga hanteringen av våra gemensamma skattemedel.
Vi vet inte hur väljarna röstar till slut. Men för vår del kommer vi att kämpa hårt mot de försämringar av välfärden, och de ökade klyftor i samhället, som blir effekterna av moderaternas politik - oavsett vem det är som leder moderaterna.

LARS STJERNKVIST, partisekreterare för Socialdemokraterna
ARDALAN SHEKARABI, ordförande för SSU