Tio år har gått sedan folkmordet i Rwanda. Mellan april och juli år 1994 föll nära en miljon män, kvinnor och barn offer för ett välplanerat och brutalt mördande.

Grannar blev fiender. Kyrkor blev slakthus. Medmänniskor blev mördare. Två miljoner människor flydde till omkringliggande länder. Flera hundratusen människor blev flyktingar i sitt eget hemland.

Fortfarande efter tio år är det svårt att acceptera att omvärlden kunde låta det ske. Varningssignalerna fanns där - och de förmedlades i god tid: till FN, till stormakterna, till alla som följde utvecklingen i landet. De var fullt möjliga att tolka; de borde ha legat till grund för förhindra, eller åtminstone stoppa folkmordet när det inletts.

Den analysen delas numera av de flesta länder och av FN. Nu krävs att vi använder den kunskapen för att förhindra nya folkmord. Även i dag finns oroshärdar som - om de inte hanteras ansvarsfullt - kan utvecklas till det värre.

Ett sådant exempel är konflikten i västra Sudan. Den hotar den pågående fredsprocessen i landet och utgör ett akut hot mot tusentals utblottade människor. FN uppger att det finns tydliga tecken på etnisk rensning. Internationella samfundet måste agera. Genom EU bidrar Sverige till medlingsansträngningar för en vapenvila. Med ett omfattande humanitärt bistånd bidrar vi till att minska det mänskliga lidandet.

Rwanda och västra Sudan väcker en rad frågor som berör oss alla: Vad är det som skapar våldet och det blinda raseriet? Hur kan FN:s auktoritet och styrka öka? Vad har det internationella samfundet för moralisk plikt att handla när ett enskilt land bryter mot grundläggande mänskliga rättigheter? Kort sagt: vad krävs för att vi i framtiden ska kunna förhindra folkmord?

Den frågan var ämnet för det fjärde Stockholms Internationella Forum som ägde rum i januari i år.

FN:s generalsekreterare Kofi Annan lanserade i Stockholm idén om en särskild rådgivare för förebyggande av folkmord. Sverige har drivit på i denna fråga. Vi välkomnar generalsekreterarens beslut att inrätta en sådan funktion.

Rådgivaren kommer att bistå FN:s säkerhetsråd med information och råd när kränkningar av mänskliga rättigheter och humanitär rätt riskerar utvecklas till folkmord. På så sätt bekräftas sambandet mellan grova kränkningar av mänskliga rättigheter och hot mot fred och säkerhet.

Stockholms Internationella Forum har också främjat diskussionen om FN:s ansvar att förebygga grova kränkningar av mänskliga rättigheter, när regeringar inte vill eller förmår skydda den egna befolkningen.

Rwandas utrikesminister Charles Murigande betonade nyligen i FN att principen om icke-inblandning måste underordnas det internationella samfundets ansvar att skydda i sådana situationer.

Här verkar Sverige för större internationell samsyn om ett modernt suveränitetsbegrepp där staters skyldigheter gentemot den egna befolkningen är centralt. I balansen mellan statssuveränitet och individens säkerhet betonar vi det senare: det utgör inte otillåten inblandning i ett lands självständighet att verka för att mänskliga rättigheter respekteras!

Inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik drivs resultaten från Forumet vidare. Unionen intensifierar arbetet med att förebygga folkmord genom sitt handlingsprogram för förebyggande av väpnade konflikter, sitt stöd till den internationella brottmålsdomstolen och straffrättskipning på nationell nivå, utvecklingssamarbete och arbete för de mänskliga rättigheterna.

Tio år efter folkmordet i Rwanda stannar vi idag upp en liten stund. Vi hedrar offren och visar solidaritet med de överlevande. Det sker internationellt genom att FN har utsett den 7 april till en officiell dag för minnen och reflektioner och Kofi Annan uppmanar världen att hålla en tyst minut klockan 12.

I Rwanda representeras Sverige av biståndsminister Carin Jämtin på en heldagsceremoni och hela veckan är en sorgevecka. Minneshögtiden hålls i ett nyinvigt minnescenter, som kommer att tjäna som gravplats, museum och forskningscenter om folkmord.

Vi i Sverige uppmärksammar också dagen. På dagens regeringssammanträde, klockan 12.00, håller regeringen en tyst minut. Vi minns en händelse som skakade världen. Vi blickar framåt, fast beslutna att göra allt vi kan för att skapa en värld präglad av demokrati och mänskliga rättigheter.

Göran Persson