Lars Stjernkvist om den negativa medlemsutvecklingen
16 april 2004 11:23
Jag är övertygad om att det går att engagera fler i det partipolitiska arbetet. Dock krävs en rad förändringar.
I samband med socialdemokraternas kongress "Tillväxt för välfärd" nu i helgen ska ett pris delas ut till landets bästa medlemsvärvardistrikt.
Men det är ett tröstpris, eftersom det inte finns någon riktig vinnare. Efter tre år med hyfsad medlemstillväxt vände utvecklingen åt fel håll förra året.
Vårt parti förlorade 9 000 medlemmar och den totala medlemssiffran är nu, med våra mått mätt, blygsamma 143 000. Analyserar vi en längre period ökar dramatiken ytterligare. Vi socialdemokrater har tappat cirka 100 000 medlemmar under drygt tio år.
Övriga partier har en liknande utveckling, så det finns onekligen skäl att tala om partiernas kris.
Partiernas kris är förstås inte detsamma som politikens, än mindre demokratins. Det går att tänka sig politik utan partier. När partierna förlorar vinner någon annan. Men risken finns, och jag ser det verkligen som en risk, att det sker en förskjutning från värderingar till sakintressen, från helhet till enskildheter. Och därmed att politiken blir ännu kortsiktigare och än mer taktiserande och styrd av starka särintressen.
Det är möjligt att partier kan överleva utan medlemmar. Men också det ser jag som djupt bekymmersamt. Opinionsinstitut, konsulter och mediekampanjer spelar en viktig roll. De kan emellertid aldrig ersätta medlemmarna.
För det första kan aldrig konsulter prövas demokratiskt eller utgöra rekryteringsbas för förtroendeuppdrag. Och för det andra är de ideellt engagerade medlemmarna en oersättlig kraft både i beslutsfattandet och i genomförandet. Det svåraste är inte alltid att ta beslut, utan att genomföra det i en tillvaro med målkonflikter och begränsade resurser. Då är det en väsentlig fördel om många varit med och format beslutet och om många känner ett ansvar för att förverkliga det.
Kort sagt, medlemsutvecklingen är djupt oroande för alla oss som tror på en demokrati med många engagerade och delaktiga.
Men utvecklingen är inte ödesbestämd. Jag är övertygad om att det går att engagera fler i det partipolitiska arbetet. Dock krävs en rad förändringar.
Partierna måste bli mer öppna. Jag och andra partisekreterare har sagt det förut. Icke förty är det sant och hittills gjorda erfarenheter ger mersmak. Vi socialdemokrater har startat en tankesmedja, ordnar allt oftare öppna möten och seminarier centralt och ute i landet. Inför helgens kongress inbjöd vi till ett rådslag, som till vår glädje också andra än aktiva socialdemokrater deltog i.
För många är det ett stort steg att gå med i ett parti. Partierna måste vara en bubblande mötesplats för redan aktiva, blivande medlemmar och alla andra intresserade.
Samtidigt måste vi stärka medlemskapets värde. Det kan låta motsägelsefullt, men är fullt förenligt med ett öppet partiarbete. Det är bara medlemmar som kan ta beslut.
Problemet är att vi fortfarande fungerar som en demokratisk dinosaurie. Det tar tid och kraft för den enskilde att påverka. Det är ibland väldigt långt från svansen till huvudet.
Särskilt problematiskt blir det när det inte ens finns en fungerande socialdemokratisk förening i vederbörandes närhet.
Nyss nämnda rådslag visar att det går att stärka den enskildes inflytande. Rådslaget ersatte ett traditionellt motionsförfarande, med den väsentliga skillnaden att rådslaget öppnar för alla tänkbara arbetsformer. En enskild kan svara själv, delta i studiecirkel, gå på möten eller delta i samtalsgrupp på nätet.
Och resultatet är glädjande. När kongressombuden samlas i helgen har de som grundmaterial synpunkter och förslag från 65 000 personer. Flertalet är förstås medlemmar, men även andra har som sagt deltagit.
Till sist. För att vända medlemsutvecklingen måste vi också i praktisk handling visa att vi vill ha fler medlemmar. Vi måste avsätta tid och kraft för värvning. Det är viktigt att diskutera vem som bäst kan representera oss i fritidsnämnden. Nu måste vi i handling begripa att det är ett minst lika viktigt uppdrag att arbeta med organisationsutveckling och medlemsvärvning.
Helgens kongress blir startskottet. Vi kommer att avsätta rejält med resurser för att vända utvecklingen, och vi tar därför fram en strategi för medlemsvärvning. Satsningen måste lyckas. Alternativet är som sagt förskräckande.
Lars Stjernkvist
Partisekreterare
|
