I år firar vi det freds- och handelsfördrag som slöts mellan Sverige och England 1654, och som faktiskt är i kraft än idag! Det är svårt att hitta en bättre symbol för det nära samarbete som sedan 350 år präglar de svensk-brittiska relationerna.

Men än mer vill vi fira de avtal som innebär att 10 nya länder om elva dagar blir EU-medlemmar. I denna process har Storbritannien och Sverige varit pådrivande. Den viktigaste faktorn har dock varit det imponerande reformarbete som har utförts i de nya medlemsstaterna. Den 1 maj står 25 europeiska grannar enade.

Samarbetet i det nya större formatet, med 25 kollegor runt förhandlingsbordet istället för 15, innebär förändringar. En del tror att dessa består i att enbart ett fåtal länder kommer att bestämma riktningen för EU. Inget kunde vara mer fel. Varken Sverige eller Storbritannien har något att vinna på ett Europa där vissa länder upplever att de utestängs från beslutsfattandet. Detta skulle undergräva själva fundamentet för EU; en union där självständiga stater fördjupar sin samverkan i alla de frågor som bara kan lösas gemensamt.

Snarare kommer allianser att utvecklas mellan länder som vill driva på utvecklingen i viktiga frågor. Storbritannien och Sverige kommer att fortsätta att samarbeta nära i en rad frågor i det utvidgade EU. Liksom för 350 år sedan är frågor om fred och säkerhet, handel och utveckling centrala. EU står inför stora utmaningar såväl i förhållande till omvärlden som i sin egen utveckling.

Det handlar om EU:s förhållande till omvärlden där utmaningarna är akuta. Terrorismen har återigen visat sitt fruktansvärda ansikte, denna gång på EU-territorium. EU:s gemensamma kamp mot terrorismen måste intensifieras ytterligare med alla de demokratiska medel som står till vårt förfogande.

EU måste ta ett större ansvar för en fredlig utveckling i Mellanöstern. Fred mellan israeler och palestinier är den enskilt kanske viktigaste faktorn i kampen mot terrorismen. En aktuell uppgift för EU borde vara att se till att genom internationell närvaro skapa bästa möjliga förutsättningar för den palestinska befolkningen vid det annonserade israeliskatillbakadragandet från Gaza.

Sverige och Storbritannien har drivit på i samma riktning för att utveckla EU:s säkerhets- och försvarspolitik. EU måste vara mer aktivt när det gäller internationell krishantering och konfliktförebyggande.

Att EU ska kunna bidra till FN:s insatser är centralt. Vi har också betonat vikten av en nära och öppen relation mellan EU och Nato. Vi ser ett särskilt mervärde i att EU kan arbeta med många olika instrument. Gemensamt har vi arbetat för att det civila elementet, t. ex. polis och rättskipning, skall vara en naturlig del av EU:s krishanteringsinsatser.

Rwanda får inte hända igen. EU har ett stort ansvar i förebyggandet av nya folkmord. För detta krävs en politisk vilja att ingripa - både civilt och militärt. Sverige och Storbritannien arbetar för att skapa en sådan kapacitet inom ramen för EU som kan ställas till FN:s förfogande.

Sverige och Storbritannien har erfarenheter av nära samarbete inom de fredsfrämjande operationerna på Balkan. Där har vi sett hur dialog och fysisk närvaro kan förebygga våldsutbrott. Brittiska och svenska soldater är därför i ständig kontakt med den civila befolkningen och dess företrädare i utsatta områden. Om ett par månader kommer svensk och brittisk trupp delta i ett nytt samarbete, under brittisk ledning, för att bidra till att förstärka säkerheten på landsbygden i norra Afghanistan.

En ytterligare utmaning handlar om Unionens utvidgning, som är en pågående process som fortsätter även efter de tio nya medlemmarnas inträde 1 maj i år. Denna process som syftar till att stärka fred och utveckling, demokrati och mänskliga rättigheter, tillväxt och integration i EU:s närområde måste gå vidare. Det gäller både de nuvarande kandidatländerna och de som kan bli kandidatländer i framtiden. Medlemsförhandlingar med Bulgarien och Rumänien kommer förhoppningsvis att kunna avslutas i år. I december kommer Europeiska rådet förhoppningsvis att kunna fatta beslut om att inleda medlemsförhandlingar med Turkiet och Kommissionens meddelande om möjligheten att inleda förhandlingar med Kroatien kommer snart att presenteras. Vi stödjer fullt ut dessa länders väg mot EU på villkor att de uppfyller kraven för medlemskap.

Storbritannien och Sverige uppmärksammade tidigt behovet av att förstärka kontakterna med EU:s nya grannar: Ukraina, Vitryssland och Moldavien men också med länderna i södra Kaukasus. Även dessa länder har sin framtid i det europeiska samarbetet. Vi vill fördjupa EU:s relationer till dessa länder för att främja mänskliga rättigheter, demokrati och frihandel. Vi kommer också att arbeta med dessa länder i frågor som berör vår gemensamma säkerhet, från stelnade konflikter i vårt grannskap till samarbete för att motverka spridning av massförstörelsevapen. I detta arbete ska vi samarbeta nära med de nya medlemsländerna, med OSSE och Europarådet, liksom inom NATO:s Partnerskap för fred. Vi måste också stärka banden med länderna runt Medelhavet.

Relationen EU-Ryssland är strategisk. EU har starkt intresse av ett stabilt och framgångsrikt Ryssland som spelar en viktig roll i det internationella samfundet. Ryssland bör integreras närmare i det europeiska samarbetet och vi hoppas att ett ryskt WTO-medlemskap snart kan bli verklighet. Många framsteg görs i Ryssland och vi är redo att ge fortsatt stöd till den processen. Men demokrati, skyddet av mänskliga rättigheter och ett öppet samhälle är förutsättningar för långsiktig stabilitet och välstånd. Det ligger i både Rysslands och vårt eget intresse att främja dessa värden, också i Tjetjenien. Graden av frihet i Ryssland idag jämfört med under Sovjettiden kan inte jämföras. Reformerna fortsätter med kraft och det är viktigt att denna utveckling inte går förlorad eller börjar gå bakåt.

Ett genuint partnerskap, som är vår ambition, förutsätter dock vissa gemensamma värderingar. Vi är kritiska till hur mänskliga rättigheter och grundläggande friheter respekteras, liksom hur konflikten i Tjetjenien hanteras.

Det handlar om internationell solidaritet. EU har stort ansvar för den globala utvecklingen. EU-länderna har kommit överens om att höja sina bidrag till internationellt utvecklingssamarbete. En öppen och rättvis världshandel är en motor för tillväxt, sysselsättning och utveckling över hela världen. U-länderna måste kunna sälja sina varor och tjänster. I-ländernas barriärer mot import av jordbruksvaror, tyg och kläder måste rivas. U-länderna kan inte konkurrera och få igång en ekonomisk utveckling när i-länderna sätter upp tullmurar och subventionerar sitt jordbruk med belopp som överstiger två tredjedelar av hela Afrikas bruttonationalprodukt. Den rika världen måste radikalt minska stödet till den egna jordbrukssektorn. EU har nu tagit ett första steg för att förändra sin jordbrukspolitik. Storbritannien och Sverige kommer att driva på för fortsatta reformer.

Vi kommer också att vara pådrivande för att förenkla unionens arbete, minska byråkratin och göra unionen begripligare för medborgarna. Därför är det angeläget att regeringskonferensen om ett nytt fördrag kan fullbordas nu i vår.

I det nya fördraget verkar vi för att jämställdhet ska lyftas fram som ett av EU:s grundläggande värden. Vi förhandlar också just nu om ett direktiv för att stärka jämställdheten på den inre marknaden.

Vi har viktiga förhandlingar om unionens långtidsbudget och handelspolitiska frågor framför oss. Storbritannien och Sverige är ledande i det långsiktiga arbetet för att öka konkurrenskraften i Europa. Unionens tyngdpunkt förblir den inre marknaden, ett projekt som kommit långt men där mer finns att göra, inte minst inom tjänstesektorn.

Vi tror också att EU kan tillföra ett mervärde inom grundforskningen, genom nära samverkan mellan forskningsansvariga för att ytterligare stärka europeisk spjutspetskompetens.

Unionen har ett tveklöst mervärde i arbetet med att skapa en bättre miljö. Gränsöverskridande miljöproblem kan bara motverkas genom politisk samverkan och EU:s miljöpolitik måste fortsatt drivas med stor kraft. Energieffektivitet är en fråga som behandlats nyligen inom EU, miljöteknik och arbetet för Kyotoprotokollet en annan mycket viktig sådan.

Trafficking och annan organiserad brottslighet är en skamfläck för Europa. Vi vill driva på en effektivare brottsbekämpning mot den gränsöverskridande brottsligheten.

Det här är några konkreta och viktiga områden där Storbritannien och Sverige vill samarbeta. Men detta räcker förstås inte. Vi som politiker har också ett ansvar för att göra politiken konkret och lättförståelig, och främja en bred debatt om hur unionens redskap för att skapa ökad välfärd, öppenhet och stabilitet skall kunna skärpas ytterligare. Ett viktigt tillfälle att göra detta är i den stundande Europavalrörelsen där vi båda kommer att delta aktivt i debatten hur det framtida utvidgade EU ska utvecklas.

Jack Straw
Storbritanniens utrikesminister

Laila Freivalds
Sveriges utrikesminister