Vid ett seminarium om sjukvårdens framtid i Nalen i Stockholm den 21 april hävdades tesen om att den svenska sjukvårdsmodellen med skattefinansiering och ett decentraliserat huvudmannaskap hindrar förnyelse och utveckling av vården.

Det är en tes som har mycket liten förankring i verkligheten. Sanningen är att den svenska sjukvården just nu genomgår en omfattande förnyelseprocess. Till en del förklaras förändringarna av en svag kommunal ekonomi och av tvånget att bättre hushålla med resurserna. Men till stor del handlar förnyelsen om en strävan att bättre anpassa den svenska sjukvården till patienternas krav på bättre tillgänglighet och ökad valfrihet. Det är reformer som staten och landstingen gemensamt beslutat om.

Låt mig nämna några exempel.

• För att öka tillgängligheten och minska väntetiderna genomförs stora förändringar. Målet är att hela den svenska sjukvården ska präglas av 0-7-90-regeln. Den innebär att det ska vara 0 väntetid för att komma i kontakt med sin vårdcentral, att man ska få träffa sin läkare inom 7 dagar och att man ska erbjudas behandling inom 90 dagar.
• En förutsättning för att sjukvården ska fungera tillfredsställande är att primärvården förstärks. Den gällande handlingsplanen för hälso- och sjukvårdens utveckling har till huvudsaklig uppgift att stimulera landstingen till en upprustning av primärvården. Enligt handlingsplanen har statens direkta stöd till landstingen höjts successivt från 1 miljard för tre år sedan till fyra miljarder i år. Till dessa resurser ska läggas ytterligare 1,25 miljarder kronor per år i en särskild satsning på ökad tillgänglighet.
• Regeringen och Landstingsförbundet har kommit överens om att införa en nationell behandlingsgaranti, som innebär att en patient ska erbjudas beslutad behandling inom 90 dagar. I årets vårproposition har avsatts resurser för att möjliggöra att en sådan garanti införs under nästa år.
• De uppmärksammade våldsdåden under förra året har satt fokus på bristerna inom psykiatrin. Regeringen har tillsatt en särskild psykiatrisamordnare, som löpande ska ge förslag till förbättringar. Samordnaren har föreslagit att det i årets budgetarbete ska avsättas en halv miljard kronor för olika förstärkningar. I vårpropositionen finns dessa resurser avsatta. Hur de ska fördelas kommer att redovisas i anslutning till budgetpropositionen i höst.
• Sedan den 1 januari förra året gäller det fria vårdvalet. Patienter ska efter beslutad behandling således själv kunna välja var behandlingen ska utföras. För att underlätta detta val ska patienterna ha tillgång till öppna jämförelser mellan vårdkvaliteten och behandlingsresultaten vid landets olika sjukhus. Socialstyrelsen har i uppdrag att göra sådana jämförelser och att redovisa dem offentligt.
• Runt om i landstingen genomförs förändringar och förnyelse av sjukvårdens organisation, där målet är att riva gamla hierarkier och att ersätta tidigare revirgränser med mer av lagarbete och utnyttjande av de olika personalgruppernas kompetens.
• Ett förslag om ökad samordning av den högspecialiserade vården och forskningen är nu ute på remiss. Regeringens ambition är att lägga ett förslag om en tydligare nationell styrning av den högspecialiserade vården till hösten.
• Sverige spelar en central roll i EU:s arbete för att utveckla sjukvårdssamarbetet i Europa. är Ett ökat samarbete över nuvarande nationsgränser gagnar såväl patienterna som alla som arbetar inom vården.

Målet för hela detta förnyelsearbete är att den svenska sjukvården ska leva upp till idén om sjukvårdens allemansrätt. Möjligheten att få vård och behandling ska inte avgöras av den enskildes ekonomi och sjukvårdens utveckling ska inte avgöras av vilka delar av vården som ger bäst eller snabbast ekonomiska avkastning. Patienten är ingen kund och vården ingen affärsuppgörelse mellan patienten och vårdgivaren.

Idén om allemansrätt i vården innebär att sjukvården ska utvecklas efter andra principer och mot andra mål än de som gäller för marknadsstyrd verksamhet.

För att klargöra för medborgarna att de förändringar och den förnyelse som nu sker inte leder bort från allemansrättens idé har regeringen och samarbetspartierna kommit överens om att till hösten presentera ett regelverk för sjukvårdens framtida ägarformer. De nya reglerna öppnar för fler alternativa driftsformer.

Universitetssjukhusen och regionsjukhusen samt minst ett sjukhus i varje landsting ska också i framtiden drivas av samhället. I övrigt kan olika alternativa driftsformer prövas. Dock får landstingen inte överlämna driftsansvaret till vinstutdelande företag; vinsten ska stanna i vården.

När man driver tesen om att vårt decentraliserade system är ett hinder för förändring, menas det uppenbart en alldeles bestämd förändring, nämligen en marknadsstyrning av vården.

Och det är sant. Det nuvarande finansieringssystemet och huvudmannaskapet samt de nya reglerna för ägarformerna förhindrar en kommersialisering av sjukvården.

Däremot förhindrar det inte en förnyelse.

Lars Engqvist
socialminister