Kvinnorna i Iran

Kvinnoförtryck är ett internationellt fenomen, men det finns en del variationer och skillnader beroende på var i världen förtrycket utövas. Den 17 juni var det presidentval i Iran, men ca 52 procent av befolkningen var inte valbara på grund av sin könstillhörighet. Väktarrådet underkände de 93 kvinnor som ville ställa upp i valet. Dessutom blev kvinnorna nedslagna och arresterade på gatorna i Teheran när de protesterade.

I artikel 25 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter som trädde i kraft den 23 mars 1976 och som Iran har ratificerat står det:
”Varje medborgare skall äga rätt och möjlighet att utan någon av de åtskillnader, som angetts i artikel 2, och utan oskäliga inskränkningar välja och bli vald, vid periodiska och hederliga val, förrättade på grundval av allmän och lika rösträtt och hemlig röstning varigenom garanteras att väljarnas vilja kommer fritt till uttryck.”

Enligt artikel 115 i den iranska grundlagen har inte kvinnor, dvs. mer än hälften av det iranska folket, medborgerliga och politiska rättigheter. Även om Iran ratificerat internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheterna är den iranska grundlagen inte baserat på denna konvention. I den iranska grundlagen behandlas människor olika på grund av köns - och religionstillhörighet. Det är könet och religionen som avgör vilka rättigheter människor har.

Kvinnorna i Iran har kämpat för sina rättigheter i mer än 100 år, men de har aldrig varit så medvetna som idag om att de måste kämpa mot det patriarkala samhället och dess regler. Under de 26 gångna åren efter revolutionen har våld och kvinnoförtryck utövats i Iran i religionens namn. Det finns maktmekanismer som upprätthåller och reproducerar ett genussystem, där kvinnorna hela tiden är underordnade. Männen har tvingat kvinnor till en extrem underlägsen position i Islams namn. De har använt religionen i politiska syften och skapat en formell underordnad klass i samhället.
De iranska kvinnorna är medvetna om att de måste förändra den patriarkaliska samhällsstrukturen för att få sina sociala, ekonomiska och politiska rättigheter. Men för att uppnå dessa mål behöver de iranska kvinnorna all hjälp och stöd som kvinnor i övriga världen kan ge dem.
Vi lever i världens mest jämställda land och då är frågan: om vi inte stödjer dessa kvinnor i Iran, är det inte ett svek mot de kvinnor som kämpat för att vi lever idag i det mest jämställda landet Sverige?

Effat Mirsafdari